Besviken är bara förnamnet

Hur gick det nu då undrar ni? Hur långt har jag kommit i mitt värkarbete?

*trumvirvel*

Ingenstans.Totalt nada. Inte ens en ynka liten centimeter.

Vad ända in i h*vete håller min kropp på med? Nämen det är lugnt, jag tycker att det är rent av mysigt, riktigt kul att ha regelbunda värkar var 4:e minut som känns som om någon står med en gigantisk kavel och bakar ut mig samtidigt som jag domnar hela vägen ner till knäna. Strålande tider!

Det är oxå hemskt kul att baxa in min stackars sovande son i bil kl 22 på kvällen, köra han till farmor och låta honom vilsen och oförstående vakna hos dem dagen efter undrandes var han är. Ont. Så jvla ont gör det i mitt mammahjärta.

Dagen igår började som vaaaanligt med att jag vaknar vid 5-snåret av känningar i hela benen, bäckenet och magens som molar, går upp, tar en sväng på toa, försöker lägga mig igen.Värkar, vänder och vrider på mig. Sen i söndag [tror jag] är det åtminstone lidligt att ligga i sängen och glo då det iallafall är svalt och skönt med fläkten. Oftast någon timme eller två senare ropar min son från sitt rum. Då är det dags för disney och välling i soffan. Värkar. När sonen är nöjd går jag antingen tillbaka och lägger mig och glor igen och har ont eller så göra jag dagens första kaffe [jag brukar skämma bort mig med skummade latte], sätter på en maskin tvätt, värkar, viker lite kläder, värkar, sedan sätter mig och läser bloggar, och väntar på att Adde ska vakna.

Gårdagen fortsatte med att jag skrubbade ur barnpoolen [pytteliten] fyllde upp den med nytt vatten, tänkte att jag och Desmond kunde plaska lite då det redan vid 9-tiden var runt 30 grader på framsidan.

Adde vaknade strax därefter och konstaterade att däcken till vagnen fortfarade pyser trots däckskummet. Han fyllde dem återigen och förbannade cresent för att de gör skitvagnar enligt hans mått. Medans jag sedan plockar lite i köket, värkar, ringer Adde till V A R E N D A babybutik, försäljare av barnvagnar i hela Stockholm, samt flertalet nätbutiker som säljer cresent och frågar om service och reservdelar. Tyvärr får han samma svar överallt. Det finns ingen som har reservdelar eller däck till cresentvagnar. Ursäkta? Där står jag nu vid strax innan lunch v 35 + 6 och har en fullt fungerande vagn med alla tillbehör som trots att den är vit [?] och älskats av vår katt inte har en enda fläck men jag vet inte om jag kommer kunna använda den för potensiellt har den inga däck. En vagn utan däck. Strålande!

Vi beslutar att åka ner till Svens Lek och Baby i Nynäs som sagt sig ha reservdäck eller åtminstone kunna beställa. Väl där inser vi att de visst kan ordna med nya däck men inte till Classic-modellen årsmodell 08 för den vet ni vad har ett annat mått och bromsmekaniken sitter på ekrarna och denna modell tillverkas inte längre. Strålande!

Vi kikar lite på de andra vagnarna de har och tänker att i värsta fall får vi köpa en ny vagn [INTE vad jag hade räknat med] Ganska snart inser vi att Brio har en duovagn som passar till den bilbarnstol vi köpte begagnad för en vecka sedan. det vill säga att chassit passar till liggdel, sittdel och babyskydd med isofit. Förträffligt nog finns det revervdelar, tänka sig så fiffigt! Tacka gud för Brio. Bra leksaker gör dom oxå, som håller i evigheter [hos farmor leker barnbarnen med brio från tidigt 80-tal, it says it all] Det gick ganska fort att bestämma sig. Dock hade de bara en röd inne och det var inte aktuellt.

Vi åkte vidare till port 73, värkar som nu kommer var 10 minut och håller i sig läääänge. Babyproffsen hade inte den modellen, Barnens hus däremot hade men liggdelen fanns bara i blå eller grön. De ringer till Kungens Kurva och ber dem lägga undan en Brio Sing i helsvart. Tjejerna i butiken är lite lätt roade av att jag med jämna mellanrum måste stanna upp och pusta ut i värkarna.
Hemma igen efter att ha hämtat vagnen sätter Adde direkt igång att montera den och väldigt snart inser vi hur sjukt praktiskt det är att babyskyddet passar till chassit.

Efter lite falukorv i ugn med pulvermos som jag äter så gott jag kan då jag typ skakar och känner mig allmänt olustig. Jag provar att lägga mig i ett bad, vilket inte hjälper. Värkar värkar. Adde tycker att jag ska ringa till förlossningen. Jag vill vänta. Nattar Desmond som är busatrött, försöker koppla av till bamse men det gör så förbannat ont. Tur att Desmond somnade fort. Adde tycker att det inte skadar att åka in och i värsta fall få åka hem. Vad gör det? Jag ringer och de tycker att jag ska ta min sista bricanyl. Det tycker inte jag då det känns som jag får panikångest då jag tar dem och de säger att jag kan komma in för en kontroll men ska vara beredd på att åka hem.

Vi lindar in vår son i täcket, plockar ihop det sista vi kan behöva inne på förlossningen och åker. Igen. Värkarna kommer var 6 minut och det gör så förbannat ont.

Det sägs att en omföderska ska åka in när värkarna kommer med 5-6 min mellanrum så jag känner mig berättigad. Parkerar vid Södertälje och har nu 2 min emellan.

De kopplar upp CTGn [igen] och värkarna fortsätter och de tickar upp på 60 [tydligen ska de som värst upp över 100 = OMG!] Barnmorskan kommer in och kollar hur det går där "nere" och hon skakar bara på huvudet.

Ingenting.

Hon frågar hur jag vill göra, jag får stanna för jag har uppenbarligen värkar som dock av okänd anledning inte gör någon nytta alls. Barnmorskan har ingen bra förklaring till varför jag inte öppnat mig bara att jag inte ska ta ut något i förväg. Vem vet det kan enligt henne bara säga poff och sen går det av bara farten. Jag ber om att få åka hem och får med mig en sovtablett och två citodon då jag ska kunna sova och ladda batterierna. Det kan ta tid och det kan vara så att min livmoder behöver lång tid på sig. Det tog ju en vecka med Desmond att öppna sig 1 cm och nu när jag tänker på det börjar jag gråta. För jag orkar inte ha det såhär längre.

Idag är det en ny dag och jag vaknade återigen av en värk och den vanliga rutinen är återigen igång.

Fast nu har jag bestämt mig. Jag åker inte in igen förrän jag gråter och ber om att få dö. I värsta fall får de hämta mig med helikopter.