...är det som om man alltid vetat. Allt känns så självklart. Och bra.
Häromdagen satt jag på jobbet och njöt av att för en gångs skull kunna ta lunchrast, bläddrade i Nynäsposten och mumsade på ett äpple. Jag fastnade för en artikel som handlade om löneutveckling för behöriga lärare och hur läraryrket tappat sin status och att alarmartat få personer söker till lärarutbildningar.... "famfaaar" Det var som en uppenbarelse! Som ett omen.
Senaste tiden har jag funderat lite extra på om det verkligen är vården jag vill jobba i. Barnmorska eller barnsjuksköterska är ändå nästa 7 års studier sammanlagt. Jag måste veta att det är värt det och hittills har jag velat fram och tillbaka. Vägt fördelar och nackdelar.
Shiftschema? Nej tack. Beordringstjänst och övertid? Nej tack. Personalbrist och utebliven rast? Nej tack. Arbeta som underordnad som alltid måste ha godkännande från överordnade? Nej tack. Ett nära yrke där man gör skillnad varje dag? Absolut. Men det är väl typ det.
Länge har jag tänkt att lärare skulle passa mig men att utbildningen är så lång och alla blir väl lärare eller hur? Hur ska man få jobb?
Intrakulturell lärarutbildning inriktiat mot grundskolans yngre år (dvs lågstadie och mellanstadie) på Södertörns Högskola. 4 år. En lärare tjänar lika mycket (lite) som en sjuksköterska. Inget snack om saken jag SKA bli lärare nu när det bevisligen är en kortare utbildning och ett yrke som passar mig mycket bättre både uppdragsmässigt och arbetsmiljömässigt.
Som sagt ett nära yrke där jag kan göra skillnad varje dag.
BRA VAL!!!
SvaraRaderaSyrran examinerade sig (heter det så??) nu för några veckor sen och hon kunde välja och vraka bland jobb - visserligen i Strängnäs.
Hon lyckades pressa upp sin ingångslön några kronor samt få ett jobb som låg närmare hem dvs hon sparade in pengar på att slippa använda bilen.
Kör hårt!!!