Jag segerhoppar förtjust av glädje! Inte. Det är strålande att det är gratis att amma för ersättningen är svindyr och en liten krokodil på tre månader glufsar i sig ca en liter om dagen, (vart tar allt vägen?) men i övrigt är det bara jobbigt, krångligt och bökigt. Jag kan tycka att när man får ligga ner i sängen och amma, typ på natten eller om man har en bra tidning så är det riktigt mysigt men att bara sitta rätt upp och ner och bli söndersnuttad är inte kul. Min son gillar att dra och slita för att sedan släppa när han har dragit till max och spotta ut mjölken överallt, vilket innebär att jag alltid måste byta kläder efteråt. Nu pratar vi inte om en liten skvätt på tröjkanten utan mittpå under tuttarna, dyblöt genom alla lager. Hur kan han bli mätt när han spottar ut mer än hälften och bara leker? Jag längtar så det bokstavligen värker tills vi kan börja ge riktig mat. En månad kvar till första potatisen.
Desmond har kommit in i en period då han blir rädd för allt. Nya människor, bullriga maskiner, tåget, pappa som skrattar högt och konstigt, igår blev han konstigt nog vettskrämd av ena katten. Katten fattade ingenting, han gick ju bara förbi? Samtidigt börjar min son att så smått att skratta åt saker. Tvålflaskorna i badrummet gör honom helt hysterisk. Han är en riktig spegelapa och älskar att se sig själv. Man kan ha mycket skoj på toan. Nyaste kompisen bland leksakerna är jättebjörnen han fick av morfar. Den är lika stor som han själv men tro inte att han förlorar mot den i en brottningsmatch. Jag tog en massa roliga kort på denna typ av föreställning igår men jag hade fel format inställt på kameran så det gick inte att öppna bilderna däremot tog jag senare en liten krabbat på bar gärning med att kamoflera sig för sin mamma:
Ett bra försök att gömma sig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar