Jag mår apa. Jag har haft magkramper/gasmage i snart fyra dagar. Sjukt jobbigt. Sjukvårdsupplysningen säger att det förmodligen är något jag ätit som jag inte brukar äta.. Jaha? Hur ska jag ha koll på det? Dock misstänker jag den indiska grytan förra helgen eller broccolisoppan... men det var ju en hel vecka sen! jag har hört att det man stoppar i sig ska passera hela vägen inom max 24 timmar. Om inte något fastnar då så klart. Det vore ju just typiskt. Jag har inte ätit broccoli sen femte månaden i graviditeten, då jag fick akuta gallbesvär och låg i krämpor en hel natt. Jag som älskar broccoli, tänk om jag inte kan äta det längre? Stora krokodiltårar skall falla nerför min kind.
Jag piffar just nu upp stämningen med att prova mina papiljotter inför torsdag då jag ska ska på begravning. Vilket kanske inte är så kul, begravningen alltså men helt ärligt så känner jag inte människan så bra och hade nog inget intresse av att ändra på detta när han var i livet. Gammal man, levt hela livet, dags att säga hejdå. Hur som helst så ska man väl ta sig dit och visa lite respekt för mammas skull. Min familj är lite speciell och vi ses inte så ofta (aldrig! = Skönt!) förutom när någon går och dör. Så jag har fått höra att det kommer en massa skojigt folk från Finland (min mamma är finlands-svenska) som vi aldrig träffat. Då måste man ju såklart passa på att visa sin allra vackraste nunna. Hela släkten är fullproppade med idioter som älskar att jämföra, dömma/klanka och trampa på andra. Icke att jag tänker bjuda på det den här gången. Dessutom för mamma skull. Om jag gör ett bra jobb kommer de att prata länge om hur vackra/trevliga/vuxna/smarta osv osv hennes döttrar har blivit. Att vi alltid har varit det hör inte hit. Inte i min familj. Förhoppningsvis hittar de någon annan stackare att klanka ner på.
Des ska vara med sin Farmor. Jag vill inte utsätta honom för gamarna när han är så liten. Jag blir så stressad när alla frågar hur långt han har kommit, "har han lärt sig det?" "har han vänt sig än?" Typ som att borde ha gjort det? Eller? Jag blir verkligen stressad! Han är snart tre månader och har precis börjat sträcka sig efter saker och smakar på allt han får tag i, han kan hålla huvudet helt själv, men vända sig? Näe det är nog ett tag kvar. Vi tränar med att ligga på mage varje dag, han gillar Barbie och känner igen sina leksaker. Jag tror att han är lite förälskad i pandan som hänger över skötbordet.
Hepp hupp nu ska jag laga carbonara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar