Vad kan man kalla det? Klantigt? Vårdslöst? Tankspriddhet? Slarvigt? Eller helt enkelt: Min vanliga tur.
Hur lyckas man annars tappa sin sprillans nya mobil på vägen till tvättstugan? Varför har man ens med sig den dit?! Ja, det kan man kalla korkat. Eller min vanliga tur om man vill vara snäll. Dock vet jag vad ni tänker. Korkat. Jag håller med. Jag erkänner. Jag gör superkorkade saker ibland. Ofta.
Nu är den borta. Med alla mina nummer. Min fina mobil. Mitt sim-kort. Min navelsträng till omvärlden.
Dock vill den gud som belönade mig med en underbar barnmorska tydligen uppmuntra mig lite. En liten guda-klapp på huvudet. För av någon himmelsk anledning så tecknade jag försäkring på mobilen när jag då hämtade ut den ny och tecknade ett till års förlängning på abonnemanget. Jag har aldrig haft försäkring på en telefon förut men något i min blivande mammakropp gav mig den mogna spontana signalen att det vore smart. Man vet ju aldrig. Jag såg senariet framför mig när jag stod där inne på 3g-butiken att jag byter blöja på min lilla son och pratar skit i mobilen med syrran (vi ses ju aldrig, bara en gång om dan) och vips börjar busungen kissa rakt ut och för att stoppa flödet släpper jag mobilen i toan som självklart har locket öppet och jag resten kan ni räkna ut själv....
Jag tog försäkringen. Vilket innebär att jag till en självrisk på 499kr samt 250kr för ett nytt sim-kort kan återuppta min kontakt med omvärlden. Och syrran.
Ändå kan jag inte sluta tänka på vad jag kunde ha använt de pengarna till om jag inte haft min vanliga tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar