En helkväll är till sin ända. Min sambo bjöd in oss hos min svägerska på middag eftersom vårat kylskåp är tomt. Det växer damm i hörnen och ostkanten som bor där skriker bedjande att vi ska avsluta dess lidande och slänga den. Jag hatar när han bjuder in sig själv på det sättet. Pinsamt men vad gör man när pantburkarna är pantade, kontona snustorra och spargrisen urklämd?
Jag ångrar dock inte en sekund att vi åkte dit. Efter viss övertalning. Jag skämdes som en hund. Men det blev en riktigt trevlig kväll. Vi hamnade mitt i en liten kompis-sammankomst i deras lilla tvåa. Ett gäng fotografer, en doktor, gamla arbetskamrater från naturkompaniet och en kringresande tysk snickare klädd i hög svart hatt. Det finns en urgammal handverkstradition i Tyskland där man är på resande fort i 3 år och 1 dag. Man får inte vara närmre än 50 km från sitt hem och inte stanna på samma ställe i mer än 6 veckor och man måste gå klädd (även till hantverksjobbet) i utsvängda byxor, krås-skjorta, hängslen, väst och hög hatt i goth möter amish-stil. Hur udda är inte det? Riktigt coolt. Hans vanliga klädstil är skate så som sagt, riktigt udda.
Hur som helst så bjöds det på kinesiskt kött med kål och syltlök. Äppelpaj med ingefära som avslutning och massvis av prat om Stockholms tunnelbane-system och tysk mjuk-nakenfilm. Rolig parentes är att tysken kallade sina hängslen för "my strap-on´s".
Efter några timmars multikulturell mundiareé blev Adde så snus-sugen och full. Tre öl. Vi behöver inte utveckla det. Så vi begav oss hem i regnet. Väl utanför porten gick jag upp för att ladda dvd med tecknat och plocka fram colan (ja, jag vet! Jadda jadda hälsomamman osv) och adde gick till statoil för att handla snus. Ranglandes över motorvägen. Jag tänkte vara lite romantisk och slänga ut portnyckel till honom från balkongen när han väl kom tillbaka och släntrade ut i natten svala sköna luft på betongterassen. Dock blev jag tvungen att skjuta till dörren så att våra två yrväder till kattungar inte skulle smita med ut och busa bort sig. Inte sugen på att jaga kisse över hela Hökarängen kl halv ett på natten. Det skulle jag inte gjort. Det lilla svarta kattskrället alias broshan lyckades ju putta till haken och dörren låstes inifrån. Så där stod jag som en fiskpinne utan remouladsås. Jag utelåst på balkongen utan nycklar (såklart - Min vanliga tur!!) och Andreas utanför porten utan nycklar. Småfull men glad.
Då kom den hårt överarbetade skyddängeln igen. Stackarn som har fått mig som skyddsling. Han får jobba hårt. För porten hade inte gått igen ordentlig och jag hade inte låst vår ytterdörr!
Å nu kära barn är det dags att krya ner i sängen och mysa till "Den sista enhörningen" världens bästa tecknade film. Adde är redan på plats, fnittrandes bland kuddarna.
En helkväll helt enkelt. Slutet gott, allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar