Halloween-disco

Jag ska erkänna något som de flesta som korsat min väg redan listat ut och kanske stilla förundrats över.

Jag avsaknar totalt förmåga att se mina egna begränsningar.

Detta blir väldigt tydligt när jag utan några som helst skrupler propsade på att Desmond skulle bjuda i alla klassen till sitt halloween-disco. "Vi lämnar ingen utanför eller exkluderar någon" var mitt mantra.

Oboj säger jag bara. Inte som i varm choklad med marsmellows.. utan "Herregud vad tänkte jag med!?" Jag hade satt tre timmar för att jag tänkte att vi skulle hinna med både dansstopp och godisjakt. Så vid fem-tiden när alla började trilla in en efter en kände jag mig på topp. Ca 20 minuter senare kände jag att jag ångrade att jag inte sagt en kortare tid.

H E L T H Y S T E R I S K T.

Vet ni hur mycket 23 stycken 7-åringar skriker? Planlöst springer runt? Slåss?

40 varmkorvar
48 korvbröd
4 liter glass
10 liter jordgubbssaft
50 kolakakor
40 liter popcorn

Allt tog slut, ja eller förutom popcornen som hejvilt kastades runt. Varför kastar barn popcorn när de är på fest? Jag fattar inte. Jag tror också att vår soffa tog ganska mycket stryk då fler än en bestämde sig för att det var en strålande idé att hoppa i den. Konstigt nog hittade jag inte ett enda utspillt glas eller mosad varmkorv? Jag tänkte när jag stod där och delade ut korvar med långa, breda strängar ketchup på att jag inte skulle känna igen min vardagsrumsmatta sen. Men rött är ju snyggt tänkte jag vidare och försonades med insikten att jag inte kunde göra ett skit åt det faktum att det nu satt 23 ungar och kladdade ketchup i mitt vardagsrum. Jag som vanligtvis får psykbryt på sånt.

Jag hatar smulor. Jag hatar kladd. Tur dock så älskar jag barn. Somliga mer än andra men ändå.

Föräldrar faller in under samma princip. Vissa är trevliga, roliga och går till och med att umgås med. Jag hade en mycket snäll mamma kvar till hjälp som själv sagt att hon ALDRIG skulle bjuda hem hela klassen och där stod hon och höll min rygg och hällde strössel på glassar för brinnande livet. Det uppskattade jag sjukt mycket och hon har en alldeles särskilt fin blomma att plocka från mitt plus-konto men jag hade också som sagt föräldrar vars barn bråkat från första minut som stod utanför mig dörr och "gjorde upp". Ingen utav dem pratade tillräckligt bra svenska för att den andra skulle förstå och tydligen var detta med att deras barn i princip inte kunde vistas i samma rum utan att slita håret av varandra inte ett nytt problem. Jag försökte medla så gott jag kunde.

Nu så här i efterhand har de stående ovationerna varit: "Århundradets barnkalas!" och Desmond var grymt nöjd. Vilket var själva målet med allt. Dock kan jag nu bestämt säga att detta gör jag INTE om.

Ha re gött hej!