Saxat från Lajkat och fiktivt sagt av en som arbetar med palliativ vård:
”Det här hörde jag oväntat ofta. De hade fastnat i gamla mönster och vanor. Den så kallade ”bekvämligheten” i relationer tog över deras känslor och liv. När de var rädda för förändringar låtsades de för sig själva – och andra – att de var tillfredsställda. Trots att de, djupt där inne, saknade skratten och ett helt annat liv. Många behövde vänta till slutet innan de insåg att glädje är ett val.”
Jag känner igen mig i känslan. Jag är 33.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar