Lediga helger = En lyx jag kan leva med

Idag har jag bara ett barn hemma. Konstigt nog är det väldig lugnt här på morgonen trots att det är det stora barnet som är borta. Ja eller borta är han ju inte, han är på sleep-over hos sin favoritkusin. Vad kan man vänta sig när dem är födda med 4 månader mellanrum?

Nåja, skönt att få en tjat-paus. För den ungen kan tjata. Allt ska hända NU. Får Desmond ett infall att bygga en raket av toarullar då kräver han att jag ska släppa allt, alternativt gå upp ur sängen och genast hämta fram sax, tejp, glitter och papper. Om detta inte händer 0,3 sekunder efter att han fått sitt infall bryter han ihop och springer gråtandes till sitt rum. Igår hävde han ilsket och gråtande ur sig att om inte han fick gå över till grannbarnen NU, då fick inte jag åka till JOBBET! [som att jag skulle vilja det en lördagsmorgon] När han fick till svar: "- Tack gud va skönt att jag slipper åka till jobbet!" Bröt han ihop och sprang återigen gråtandes till sitt rum. Han gör så mitt barn, gråter istället för att bli arg eller han blir arg men uttrycker det genom att gråta. Fem år gammal har jag bara hört honom skrika av ilska en enda gång. Jag minns inte ens när och i vilket sammanhang men jag minns att jag var helt i chock men skitglad samtidigt! Äntligen visar ungen lite pondus! Dock gick det väldigt fort över som sagt. Hujeda mig.

Spontant blev vi bjudna på middag hos min storasyster igår. Fantastiskt hela allting. När vi klev in i den pyttepyttelilla hallen [man kliver egentligen in i köket, precis hemma hos mig själv] vid halv sex på kvällen och möttes av puttrande kastruller, glatt prat, tända ljus, gamla vänner, vin, surdegsbak och Joshua Radin i bakgrunden. Sen är det något magiskt med min systers hem. Jag kan inte förklara det. Varenda liten pryl har ett syfte och står EXAKT på rätt plats, och nu menar jag inte att det är ordnat och städa såtillvida att man inte vågar röra något, ojoj nej nej snarare tvärtom. Det är liksom ett organiserat kaos där allt bara faller på plats och känns så sjukt bra. Ett hem i symfoni.

Det tog min son cirka 30 sekunder att infinna sig i sitt vanliga "hemma-hos-magiska-moster-mode" vilket är underbart härligt. Min son bokstavligen älskar att vara hemma hos sin moster och kusinerna. I don´t blame him då jag själv lätt skulle flytta in om jag fick plats, och såklart ta med mig resten av min familj. Svar ja, jag trivs bättre hemma hos min syster än hemma hos mig själv. Det har jag alltid gjort och jag VET att jag alltid kommer göra det. Vi har sagt att vi ska köpa ett duplex någonstans på landet när blir gamla och ensamma och bara leva loppan till livet tar slut.

Alice upptäckte snabbt trappan och sen satt jag trappvakt större delen av kvällen då barnens rum är uppe på loftet och jag vill ju att även lill-flisan ska kunna vara med de andra barnen. Dock kändes det ok, jag njöt av tillvaron, mina systerbarns underbara lekrum och ett glas rött till sorlet av vänskapligt prat. En mycket bra kväll.