Igår kväll unnade jag och min sambo oss något vi mycket sällan gör. En kväll med bara oss. Vi är hemmakatter båda två och älskar att vara hemma men nu kände vi att en bio och lite mat borde vi hinna med innan lillebror kommer. Det blir lite trixigare att få till barnvakt med en pytteliten så det var väl nu eller om 6 månader typ.
Nåja, en timme eller två är ju inga problem med en nyfödd egentligen men nu vart det nästan 6 timmar. Vi blev ihop på julnatten för 7 år sen och har sen dess knappt varit utan varandra. Vi blev gravida med Desmond den 18 februari "samma" år [alltså lite mindre än två månader] som vi blev ihop vilket är sjukt egentligen men vi blev nog väldig fort säkra på varandra och vad vi ville i livet.
However så blev det Hobbit och thai-käk i Heron City. En toppenkväll i all enkelhet.
31 december 2014
30 december 2014
Jag har det inte lätt
Det svåraste beslutet jag står inför just nu är:
Gröna
Turkosa
Jag tänkte beställa nya rosa till lillflisan också när jag ändå är i gång. Hennes är typ grå nu efter 2 och 1/2 års snuttande. Men vilken färg ska lillebror ha? Jag kan rekommendera dessa då det är tunna, lagom stora, super att ha nära när man ammar för att skapa trygghet för barnet utan att behöva ha en tjock filt. Lätta att få tag i och köpa nya om någon skulle komma bort. Vi har tappat snart fem snuttar på både tåg och bussar och ja lite överallt. Dessutom torkar dessa på typ på noll och ingenting. Vi har vattenelement hemma så slänger man upp dem på ett sånt tar det knappt 10 min för en att torka, redo att trösta och söva. Mina barn har aldrig brytt sig om att jag tvättar deras snuttar. Vilket är så skönt för de blir verkligen äckliga efter ett par dagar.
Dock återstår problemet med vilken färg jag ska välja.....
Tungt beslut *ironi*
29 december 2014
Huvudet fullt med ideér!
Oj oj oj vad jag boar just nu! Det märks att jag går in i slutet av graviditeten och nu tar tag i alla projekt jag lagt framför mig och inte riktigt orkat med. Jag hade en ordentlig dipp runt jul men den börjar sakteligen ebba ut och jag känner mig allt mer pepp igen.
Jag har fixat med skötbordet idag, vände det för att få mer plats och dammade av hyllorna. Hängde upp mobilen som hängt på handdukskroken nu i snart ett år. Organiserade för två blöjbarn. Hujeda mig.
Jag har tagit ut en byrå ur Alice rum för att ge henne mer lekyta. Plockade även bort korgen med småbarnsleksakerna 0-6 månader. Hon är ju stora tjejen nu. Min tanke är att införskaffa en redig möbel till vardagsrummet som är högre än den vi har nu [mina högtalare och wii:et klarar inte en bebis till] och fylla den med med lådor som jag sedan fyller med barnens gemensamma leksaker. Typ klossar, tågbanan, lego osv. I mångt och mycket för att barnen ska få mer luftigt i sina rum. Just nu är det hysteriskt överfullt i bådas rum.
Jag har kollat på ny matta till vardagsrummet. Denna från rusta är jag sugen på. ;)
Jag har fixat med skötbordet idag, vände det för att få mer plats och dammade av hyllorna. Hängde upp mobilen som hängt på handdukskroken nu i snart ett år. Organiserade för två blöjbarn. Hujeda mig.
Jag har tagit ut en byrå ur Alice rum för att ge henne mer lekyta. Plockade även bort korgen med småbarnsleksakerna 0-6 månader. Hon är ju stora tjejen nu. Min tanke är att införskaffa en redig möbel till vardagsrummet som är högre än den vi har nu [mina högtalare och wii:et klarar inte en bebis till] och fylla den med med lådor som jag sedan fyller med barnens gemensamma leksaker. Typ klossar, tågbanan, lego osv. I mångt och mycket för att barnen ska få mer luftigt i sina rum. Just nu är det hysteriskt överfullt i bådas rum.
Jag har kollat på ny matta till vardagsrummet. Denna från rusta är jag sugen på. ;)
Ni märker att det är mycket grafiska mönster just nu. När jag väntade Desmond skulle allt vara i antikbets. Med Alice var jag som tokig i turkosa färger och vitt. Lustigt hur man fungerar. Jag tänkte iallafall ta den svarta vardagsrumsmattan och lägga den i mitt syrum för det är förbannat kallt på golvet där och jag får ont i benhinnorna efter ett tag av att sitta och sy.
Hallbänken som stått i Alice rum ska ut i hallen igen. Målas vit men det tar jag efter att bebisen kommit. Ska sy en dyna till den i mitt uberfina organiska tyg från stoff och stil. Den blir en fondvägg bakom för att markera hallen, antingen i mörkgrått eller svart. Hallmattan är lika stor som "hallen" och är svart så vi får se hur jag gör med väggfärg.
Alice ska få tre Billy-hyllor att ha sina leksaker i tänkte jag. Till sommaren flyttar jag sygrejerna till gymrummet och gymrummet.... ja, jo jag hade en tanke om att inreda "spindelrummet" men vi får se hur ambitionerna ser ut. Vi måste oavsett byta innerdörrarna i den delen av huset som är från fortfarande inte är bytta sedan 74, så det kanske blir bättre med syrum i spindelrummet och att gymmet får vara kvar. Jag ska ju bli smal igen också har jag tänkt.
;)
En vision jag haft var att inte ha några kartonger med skit i alls. Vilket jag har nu. Typ 10 stycken i just spindelrummet. Men om vi skulle göra om spindelrummet som ändå är 15kvm + till ett syrum så har jag ju ingenstans att ha skräp som jag egentligen inte använder. Flytvästar och sånt kan man ju ha i garaget. Känns dumt att ha ett tomt garage på 50 kvm som det inte står någon bil i, och ingen båt heller nu längre. Den lilla lilla detaljen att det just nu är fyllt till både bredden och höjden med ventilationsrör från sambons jobb är orelevant. Jag får nog in flytvästarna.
Boa boa boa....
Jo juste kanske ska säga att vi planerar att bo kvar några år och inte sälja detta år som vi tänkt först.
Det kändes som en dum ideé med tre små barn och en ekonomi som precis går jämt ut varje månad. Nee vi väntar, vi har egentligen gott om tid. Lycklig är jag som satte 200 påskliljor i höstas!
Hepp! Nu ska jag ta ner julgranen!
27 december 2014
Politiskt korrekt?
Jag brukar ha som regel att undvika politiska utlägg i min blogg då jag inte på något sätt vill påverka någon i min omgivning politiskt men nu får ni ursäkta mig och se detta objektivt. Vi röstar alla på det vi tror på och det är helt okej för mig. Jag tycker inte sämre om någon för att de inte röstar som jag. Ja, jag kan ifrågasätta hur de tänker men aldrig deras val.
Dock kan jag säga att idag när jag läser i olika medier hur den politiska situationen utvecklar sig och hur ett av de partierna jag röstat för nu helt och hållet INTE gör det som jag röstat för känner jag mig både kränkt och sviken som väljare i ett demokratiskt val.
Allra värst känner jag mig nu rädd för vart vi kommer hamna. Livrädd. Jag förväntar mig svårare tider med nedgångar och en tuffare vardag. Jag förväntar mig ett hårdare klimat mellan folkgrupper med olika etnisk bakgrund. Jag tror att vad vi har sett i form av meningslösa bränder, bombattentat, förstörelse, hets och hot de senaste veckorna bara är början på en infekterad samhällskonflikt.
En konflikt som kommer ställa mycket på sin ända.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20081052.ab
Dock kan jag säga att idag när jag läser i olika medier hur den politiska situationen utvecklar sig och hur ett av de partierna jag röstat för nu helt och hållet INTE gör det som jag röstat för känner jag mig både kränkt och sviken som väljare i ett demokratiskt val.
Allra värst känner jag mig nu rädd för vart vi kommer hamna. Livrädd. Jag förväntar mig svårare tider med nedgångar och en tuffare vardag. Jag förväntar mig ett hårdare klimat mellan folkgrupper med olika etnisk bakgrund. Jag tror att vad vi har sett i form av meningslösa bränder, bombattentat, förstörelse, hets och hot de senaste veckorna bara är början på en infekterad samhällskonflikt.
En konflikt som kommer ställa mycket på sin ända.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20081052.ab
Dröm-påsen
Åååååå jag vill ha den...
Hoppas den finns kvar när jag blir rik igen vilket borde vara i slutet av januari. Den hade passat perfekt i vår svarta vagn och med min underbara skötväska i svart och vitt som nu är nytvättad och sporadiskt packad inför resan till förlossningen.
Skötväskan är av märket Lässig och jag fick den av min man när dottern kom år 2012. Den var DYR men den är en av de bästa baby-grejerna jag haft. Just min modell och färg finns inte kvar verkar det som men jag kan säga att deras väskor fyller alla skötväske-behov man kan tänka sig! Den går att hänga på vagnen med tusen olika sätt och i väskan finns en liten väska som man kan lyfta ur med "Mammasaker" typ plånbok, mobil, nycklar osv. Det finns isolerat fack med dragkedja för flaska, varmt eller kallt och i botter finns ett typ lönfack med en skötbädd som inte sitter ihop med väskan utan går att ta ur. Sjukt funktionell!
Är så kär i min skötväska!
25 december 2014
När man inte längre vill vara gravid
Ibland, tyvärr ganska ofta i mitt fall faktiskt, blir det inte som man tänkt sig. Det brukar inte beröra mig utan jag planerar sunt om och resultatet brukar bli bättre än jag tänkt innan.
Detta hände inte i förrgår. Det blev varken bättre eller gick att planera om.
Vi åkte till Vårby för att hämta upp min mans pilbåge som varit på lagning. Någonstans vid kl 14 började förvärkarna. Jag sa inget till min man. Frid och fröjd. Vi skulle handla mat efteråt till julafton. Vi hade några saker på vår knytis-lista som jag ännu inte hunnit med. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt hade koll på vad vi skulle ha egentligen. Jag hade lapparna med mig men allt kändes bara jobbigt och rörigt. Jag kände mig förvirrad och stressad och värkarna bara fortsatte. Min sambo börjar bli irriterad och jag blir irriterad vilket slutar i att jag flippar ut och skriker att jag SKITER i den jävla julen för jag vill egentligen inte åka någonstans i huvudtaget. Jag kände mig så fruktansvärt opepp på hela grejen och allt tjat om ett himla julklapps-tönt-spel som alla var TVUGNA att vara med på.
Jag skrek, barnen skrek, min man skrek.
Det slutade med att min man tog barnen och gick in handlade det vi typ skulle ha med oss. Jag satt kvar i bilen och grät och kände mig misslyckad. Jag började överväga om vårt beslut att behålla detta barn verkligen var en bra ideé. Sjukt dumma nästintill löjliga tankar i 8:e månaden men jag tyckte bara så hopplöst synd om mig själv och klandrade mig själv för att jag utsätter mig själv för saker jag inte vill. Jul tillexempel.
Halvvägs hem efter att min sambo försökt lirka ur mig varför jag var så ledsen blev jag tillslut tvungen att berätta om förvärkarna. Det absolut SISTA jag ville göra kvällen innan julafton var att åka in till förlossningen. Jag vet att om jag säger minsta lilla om värkar eller sånt kommer hela processen sättas igång och jag blir övertalad om att åka in fast jag inte vill.
Efter ett varmt bad utan lugnande effekt och en uppgiven och frustrerad utläggning om hur viktigt det är att jag berättar sådana saker som att jag har värkar för min sambo, ringde vi över farmor och sedan for till Södertälje förlossning för kontroll.
Jag fick börja med urinprov. De kopplade upp mig direkt efter på CTG och tar lite blodtryck som är perfekt. Jag tänker att detta blir som varje gång. Att de säger att jag ska ta det lugnt och inte stressa. Där ligger jag sedan och har lite värkar var 5 minut medan CTG tickar på. Min sambo slumrar i fåtöljen.
En halvtimme senare kommer en jättegullig läkare in och ska göra ett ultraljud av livmodertappen då jag har tydliga värkar och mitt urinprov visar på en kraftig infektion. De ska även göra en odling till nästa vecka. Livmodertappen är okej men jag får bricanyl för att stoppa värkarna samt smärtstillande och penicillin i fem dagar.
Jahapp
De behövde ju inte sjukskriva mig då jag är "ledig" men jag blev strängt uppmanad att komma in till förlossningen om värkarna kommer igen. De hade tydligen läst mina journaler. Vi halv tolv på natten var vi hemma igen.
Resten av förnatten försökte jag slå in paketen som till morgonen efter skulle in under grannen till barnen, skakig som ett asplöv samtidigt som jag gång på gång fick gråtattacker. Fruktansvärt.
Till en början vaknade jag till en mysig morgon med klapp-öppning, varmt kaffe och tecknad film i soffan med hela familjen. Dock varade lugnet inte länge. Sakta började stressen och ångesten krypa fram igen och men det var ju julafton så för barnens skull fick jag snällt bita ihop och fira jul fast jag egentligen bara ville gråta, inte vara gravid, gömma mig i en låda och inte finnas mer.
Bricanyl är den vidrigaste skit-medicin som finns. Jag som redan mådde som en mosad tomat psykiskt innan av all jävla jul-gippo-stress-du-ska-allt-ska-vara-så-trevligt-blablabla. Tack tack. Vi tar lite mer ångest i tablettform på det.
Nu idag två dagar senare har medicinen gått ur och jag kan slappna av lite. Förvärkarna har också lugnat sig. Nu gäller det att lilla bebis stannar därinne tills den 8:e januari. Jag vill ju gärna ha den där 10% ersättningen från jobbet som endast gäller om jag varit anställd i 365 dagar ;)
Girigt jag vet men det är ändå en slant och då skulle jag vara i vecka 35. Vilket känns lite bättre än 33. Helst vill vi att han kommer efter den 31 januari då jag passerat vecka 38 men den som lever får se. Nu ska jag bara koncentrera mig på att inte behöva ta bricanyl.
Detta hände inte i förrgår. Det blev varken bättre eller gick att planera om.
Vi åkte till Vårby för att hämta upp min mans pilbåge som varit på lagning. Någonstans vid kl 14 började förvärkarna. Jag sa inget till min man. Frid och fröjd. Vi skulle handla mat efteråt till julafton. Vi hade några saker på vår knytis-lista som jag ännu inte hunnit med. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt hade koll på vad vi skulle ha egentligen. Jag hade lapparna med mig men allt kändes bara jobbigt och rörigt. Jag kände mig förvirrad och stressad och värkarna bara fortsatte. Min sambo börjar bli irriterad och jag blir irriterad vilket slutar i att jag flippar ut och skriker att jag SKITER i den jävla julen för jag vill egentligen inte åka någonstans i huvudtaget. Jag kände mig så fruktansvärt opepp på hela grejen och allt tjat om ett himla julklapps-tönt-spel som alla var TVUGNA att vara med på.
Jag skrek, barnen skrek, min man skrek.
Det slutade med att min man tog barnen och gick in handlade det vi typ skulle ha med oss. Jag satt kvar i bilen och grät och kände mig misslyckad. Jag började överväga om vårt beslut att behålla detta barn verkligen var en bra ideé. Sjukt dumma nästintill löjliga tankar i 8:e månaden men jag tyckte bara så hopplöst synd om mig själv och klandrade mig själv för att jag utsätter mig själv för saker jag inte vill. Jul tillexempel.
Halvvägs hem efter att min sambo försökt lirka ur mig varför jag var så ledsen blev jag tillslut tvungen att berätta om förvärkarna. Det absolut SISTA jag ville göra kvällen innan julafton var att åka in till förlossningen. Jag vet att om jag säger minsta lilla om värkar eller sånt kommer hela processen sättas igång och jag blir övertalad om att åka in fast jag inte vill.
Efter ett varmt bad utan lugnande effekt och en uppgiven och frustrerad utläggning om hur viktigt det är att jag berättar sådana saker som att jag har värkar för min sambo, ringde vi över farmor och sedan for till Södertälje förlossning för kontroll.
Jag fick börja med urinprov. De kopplade upp mig direkt efter på CTG och tar lite blodtryck som är perfekt. Jag tänker att detta blir som varje gång. Att de säger att jag ska ta det lugnt och inte stressa. Där ligger jag sedan och har lite värkar var 5 minut medan CTG tickar på. Min sambo slumrar i fåtöljen.
En halvtimme senare kommer en jättegullig läkare in och ska göra ett ultraljud av livmodertappen då jag har tydliga värkar och mitt urinprov visar på en kraftig infektion. De ska även göra en odling till nästa vecka. Livmodertappen är okej men jag får bricanyl för att stoppa värkarna samt smärtstillande och penicillin i fem dagar.
Jahapp
De behövde ju inte sjukskriva mig då jag är "ledig" men jag blev strängt uppmanad att komma in till förlossningen om värkarna kommer igen. De hade tydligen läst mina journaler. Vi halv tolv på natten var vi hemma igen.
Resten av förnatten försökte jag slå in paketen som till morgonen efter skulle in under grannen till barnen, skakig som ett asplöv samtidigt som jag gång på gång fick gråtattacker. Fruktansvärt.
Till en början vaknade jag till en mysig morgon med klapp-öppning, varmt kaffe och tecknad film i soffan med hela familjen. Dock varade lugnet inte länge. Sakta började stressen och ångesten krypa fram igen och men det var ju julafton så för barnens skull fick jag snällt bita ihop och fira jul fast jag egentligen bara ville gråta, inte vara gravid, gömma mig i en låda och inte finnas mer.
Bricanyl är den vidrigaste skit-medicin som finns. Jag som redan mådde som en mosad tomat psykiskt innan av all jävla jul-gippo-stress-du-ska-allt-ska-vara-så-trevligt-blablabla. Tack tack. Vi tar lite mer ångest i tablettform på det.
Nu idag två dagar senare har medicinen gått ur och jag kan slappna av lite. Förvärkarna har också lugnat sig. Nu gäller det att lilla bebis stannar därinne tills den 8:e januari. Jag vill ju gärna ha den där 10% ersättningen från jobbet som endast gäller om jag varit anställd i 365 dagar ;)
Girigt jag vet men det är ändå en slant och då skulle jag vara i vecka 35. Vilket känns lite bättre än 33. Helst vill vi att han kommer efter den 31 januari då jag passerat vecka 38 men den som lever får se. Nu ska jag bara koncentrera mig på att inte behöva ta bricanyl.
Dagen innan
.... slutade i katastrof.
Nu sitter jag här på julaftonsmorgon med ångest och skakningar som jag vore drabbad av den värsta parkinsons ever.
J A G H A T A R B R I C A N Y L. Hatarhatarhatarhatar.
Nu sitter jag här på julaftonsmorgon med ångest och skakningar som jag vore drabbad av den värsta parkinsons ever.
J A G H A T A R B R I C A N Y L. Hatarhatarhatarhatar.
21 december 2014
Mitt dygn har 36 timmar. Minst!
Det blev lussebullar! Med mandelmassa [nom nom nom] OCH jag hinner spela minecraft. Jag måste ju vara kung bland mammor!
Fjärde advent
Ambitionen är på topp men ibland måste man få fuska lite också. Så det blev ett köpe-pepparkakehus i år. Jag och Desmond pyntade loss medan lillasystern sov. Med erfarenhet av hjälpen jag fick av henne när jag tidigare på dagen skulle spackla så kände jag spontant att hennes medverkan inte var en bra ideé. Min ena gympasko fick lite mer spackel än vad den behövde om man säger så. Hur som helst så var Desmond grymt nöjd med sitt "mjöliga" hus. Dessutom fick han äta upp resten av nonstop:en utan att behöva dela med sig med giriga glupska Alice.
Resten av dagen har jag roat mig med att göra lite julfint [läs: Städat upp fredagschipsen från hela vardagsrummet] Vi klädde grannen redan innan lucia och de mesta av pyntet kom upp redan första advent enligt tradition men mitt hem behövde synnerligen ett ansiktslyft från smulor och annat gott. Det är inte bra när solen kommer fram och lyser rakt igenom hela huset. Jag höll på att kräkas när jag såg hur skitiga mina köksluckor var. Direkt var jag där och skrubbade.
Trevlig sista advent för i år på er! Puss!
20 december 2014
Oro och abstinens
Jag vet inte varför men jag har nu såhär tredje gången fått någon sorts orationell rädsla för plötslig spädbarnsdöd som jag inte haft med något utan mina två barn?
Jag googlade fram denna och känner mig en smula lugnare: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19300/2013-12-25.pdf
Vårt första barn sov i vår säng, emellan oss uppe vid kuddarna trots att han hade egen spjälsäng. Dock sov han alltid på rygg och använde napp från BB. Jag slutade amma honom vid 3 månader då han började få tänder och jag själv mådde SKIT av att amma honom med alla krav det innebar. Ni kan läsa lite om min förlossningsdepression här. Dock lever han än och jag hade inte en tanke på att det fanns en risk att han skulle dö som liten, inte vad jag minns iallafall.
Med andra barnet var allt mycket enklare och hon sov mer eller mindre i egen säng från start. Jag ammade henne under nätterna och då kunde hon ibland ligga kvar om hos oss om jag råkat somna. Hon hade också napp och sov mestadels på rygg, ibland på sidan.
Nu såhär tredje gången känner jag mig som sagt dock orolig. Jag har av en annan anledning googlat en del på rökning och rök-stopp då min man tagit det långdragna beslutet att sluta. Nu faktiskt i förrgår. Det är jämna plågor här hemma med abstinens just nu men när jag läser artiklar som denna:
http://www.doktorn.com/artikel/röken-skadar-ditt-barn-–-även-om-du-röker-ute
... blir jag väldig tacksam och glad över att han nu tagit detta beslut. Inte bara för att jag älskar honom och vill allt annat än att han ska bli sjuk men också för vilka effekter det har på barnen. Jag har inte sagt något till honom om detta ännu med PSD och passiv rökning. Att giftet typ sätter sig i huden och överförs till barnen.... blääää. Tror jag ska utelämna den info just nu. Han har nog med att inte hysteriskt klättra på väggarna.
Jag vet att plötslig spädbarnsdöd inte är vanligt men jag kan ändå inte sluta tänka på att det lika gärna skulle kunna hända oss och den tanken gör mig helt förstörd. Jag skulle ALDRIG kunna leva med mig själv efter det. Jag har inte förut varit nojjig som sagt men det känns som att jag nu under våren med största sannolikhet kommer springa fram och tillbaka som en tok och "kolla" till så ungen andas. Såndär andningslarm ger jag inte mycket för, jag har jobbat med barn med andningsvårigheter och felmarginalen är ohygglig.
All denna oro, varför skaffar man barn?
Jag googlade fram denna och känner mig en smula lugnare: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19300/2013-12-25.pdf
Vårt första barn sov i vår säng, emellan oss uppe vid kuddarna trots att han hade egen spjälsäng. Dock sov han alltid på rygg och använde napp från BB. Jag slutade amma honom vid 3 månader då han började få tänder och jag själv mådde SKIT av att amma honom med alla krav det innebar. Ni kan läsa lite om min förlossningsdepression här. Dock lever han än och jag hade inte en tanke på att det fanns en risk att han skulle dö som liten, inte vad jag minns iallafall.
Med andra barnet var allt mycket enklare och hon sov mer eller mindre i egen säng från start. Jag ammade henne under nätterna och då kunde hon ibland ligga kvar om hos oss om jag råkat somna. Hon hade också napp och sov mestadels på rygg, ibland på sidan.
Nu såhär tredje gången känner jag mig som sagt dock orolig. Jag har av en annan anledning googlat en del på rökning och rök-stopp då min man tagit det långdragna beslutet att sluta. Nu faktiskt i förrgår. Det är jämna plågor här hemma med abstinens just nu men när jag läser artiklar som denna:
http://www.doktorn.com/artikel/röken-skadar-ditt-barn-–-även-om-du-röker-ute
... blir jag väldig tacksam och glad över att han nu tagit detta beslut. Inte bara för att jag älskar honom och vill allt annat än att han ska bli sjuk men också för vilka effekter det har på barnen. Jag har inte sagt något till honom om detta ännu med PSD och passiv rökning. Att giftet typ sätter sig i huden och överförs till barnen.... blääää. Tror jag ska utelämna den info just nu. Han har nog med att inte hysteriskt klättra på väggarna.
Jag vet att plötslig spädbarnsdöd inte är vanligt men jag kan ändå inte sluta tänka på att det lika gärna skulle kunna hända oss och den tanken gör mig helt förstörd. Jag skulle ALDRIG kunna leva med mig själv efter det. Jag har inte förut varit nojjig som sagt men det känns som att jag nu under våren med största sannolikhet kommer springa fram och tillbaka som en tok och "kolla" till så ungen andas. Såndär andningslarm ger jag inte mycket för, jag har jobbat med barn med andningsvårigheter och felmarginalen är ohygglig.
All denna oro, varför skaffar man barn?
Taggad till tusen
Idag tänkte jag spackla köket, montera pepparkakshus, baka lussebullar, hänga upp uteslingan [innan det kommer snö] sy några julklappar, städa köket så jag kan slipa det, bädda rent alla sängar samt tvätta ner smutstvätthögen till rimlig höjd. Måla klart den där hyllan till spjälsängen som fortfarande står i tvättstugan.
Första dagen på julledigheten? Märks det?
8 veckor kvar till beräknad förlossning [31 + 2]. Jag känner mig pepp.
Efter besöket hos barnmorskan igår är jag nu ännu mer övertygad om att lille herrn där inne kommer stanna i magen till den 18 februari. Precis som jag misstänkte har han nu vänt sig och är inte riktigt fixerad ännu [ruckbar] men det är bara en tidsfråga som barnmorskan uttryckte sig.
Vi hann inte ta något Hb eller blodsocker då jag var sen [stressad som tusan] Det var köer överallt, både från jobbet där jag höll på att få en vresig ford focus i sidan som minsann tyckte att jag skulle flytta på mig mitt i korsningen där det var stopp (?) och nere på parkeringen vid sjukhuset där det fanns EN parkering som det tog mig minst 10 minuter att komma in i med min fyrhjulsdrivna padda. Älskar svängradien på min bil *ironi* Men vi hann kolla det viktigaste.
Allvarligt uppmanade hon mig att jag ABSOLUT måste åka in och kolla livmodertappen om förvärkarna blir regelbundna. Med tanke på mina två tidigare graviditeter som inneburit tidiga förvärkar och sjukskrivning som följd för att inte föda för tidigt så är det inte konstigt att jag nu redan i vecka 32 har börjat min resa mot förlossning. Alice kom i v38 [37+5] tack vare bricanylen. Annars hade hon med största säkerhet kommit tidigare men jag var så inställd på att få föda på Södertälje att jag gjorde allt för att stoppa upp allt. Vi pratade om att jag inte kommer att ta bricanyl denna gång. Om min kropp börjar "föda barn" i vecka 35 som förra gången så blir det Huddninge. Dessutom lär min latensfas vara as-lång [typ veckor] så då kanske han kommer i vecka 37 eller 40 vem vet?
Jag fick iallafall nu ganska brått att fixa hemma. Jag känner mig pigg, glad och som sagt pepp så nu kör vi! Jag har redan börjat packa BB-väskorna. Precis som förra gången står de i spjälsängen så att jag kan kasta i saker jag kommer på till och från.
Första dagen på julledigheten? Märks det?
8 veckor kvar till beräknad förlossning [31 + 2]. Jag känner mig pepp.
Efter besöket hos barnmorskan igår är jag nu ännu mer övertygad om att lille herrn där inne kommer stanna i magen till den 18 februari. Precis som jag misstänkte har han nu vänt sig och är inte riktigt fixerad ännu [ruckbar] men det är bara en tidsfråga som barnmorskan uttryckte sig.
Vi hann inte ta något Hb eller blodsocker då jag var sen [stressad som tusan] Det var köer överallt, både från jobbet där jag höll på att få en vresig ford focus i sidan som minsann tyckte att jag skulle flytta på mig mitt i korsningen där det var stopp (?) och nere på parkeringen vid sjukhuset där det fanns EN parkering som det tog mig minst 10 minuter att komma in i med min fyrhjulsdrivna padda. Älskar svängradien på min bil *ironi* Men vi hann kolla det viktigaste.
Sumfundus: 31 cm
Vikt: 79 kg [+12 kg]
Hb: -
Blodsocker: -
Blodtryck: 130/80
Hjärtljud: 140 - 148
Allvarligt uppmanade hon mig att jag ABSOLUT måste åka in och kolla livmodertappen om förvärkarna blir regelbundna. Med tanke på mina två tidigare graviditeter som inneburit tidiga förvärkar och sjukskrivning som följd för att inte föda för tidigt så är det inte konstigt att jag nu redan i vecka 32 har börjat min resa mot förlossning. Alice kom i v38 [37+5] tack vare bricanylen. Annars hade hon med största säkerhet kommit tidigare men jag var så inställd på att få föda på Södertälje att jag gjorde allt för att stoppa upp allt. Vi pratade om att jag inte kommer att ta bricanyl denna gång. Om min kropp börjar "föda barn" i vecka 35 som förra gången så blir det Huddninge. Dessutom lär min latensfas vara as-lång [typ veckor] så då kanske han kommer i vecka 37 eller 40 vem vet?
Jag fick iallafall nu ganska brått att fixa hemma. Jag känner mig pigg, glad och som sagt pepp så nu kör vi! Jag har redan börjat packa BB-väskorna. Precis som förra gången står de i spjälsängen så att jag kan kasta i saker jag kommer på till och från.
 |
17 december 2014
30+6
Ikväll (och idag) är en sån kväll då jag bara vill självdö i ett hörn någonstans. Jag ont Ö V E R A L L T. Bokstavligen. Jag vet inte om det är akupunkturen som stökar men hela dagen har varit lite avig. Förvärkarna började redan innan jag klivit utanför dörren. Nu mår jag illa och är andfådd. Känner mig liksom överfylld. Typ späckad. Dessa förbaskade förvärkar.
Tur för mig att Alice är toksnorig och ska vara hemma med mig i morgon. Eller jag med henne.
Egentligen ska jag inte misströsta, det är bara 2 dagar (varav den ena är imorgon och då är vi ju hemma) kvar till jullov. Pjuuuu. Jag behöver verkligen vila.
Tur för mig att Alice är toksnorig och ska vara hemma med mig i morgon. Eller jag med henne.
Egentligen ska jag inte misströsta, det är bara 2 dagar (varav den ena är imorgon och då är vi ju hemma) kvar till jullov. Pjuuuu. Jag behöver verkligen vila.
14 december 2014
Lucia och glädjesömnad
Min minsta skulle ha sin första riktiga sångsamling/luciatåg i fredags och den här mamman kan ju inte ligga på latlocket då inte. Jag gick all in och sydde henne inte mindre än två klänningar!
Ifall att personalen skulle få svårt att övertala henne om att byta om så körde jag safe och tog på henne den gråa mjuka klänningen i sweatshirt-tyg med virkade julkulor på morgonen och hängde upp den lucia-inspirerade på hennes plats.
Då lilla fröken VÄGRADE prova den rödvita klänningen på kvällen så var det en ren chansning att den skulle passa och jag hade ingen aning om hur den skulle se ut på men...
Ifall att personalen skulle få svårt att övertala henne om att byta om så körde jag safe och tog på henne den gråa mjuka klänningen i sweatshirt-tyg med virkade julkulor på morgonen och hängde upp den lucia-inspirerade på hennes plats.
Då lilla fröken VÄGRADE prova den rödvita klänningen på kvällen så var det en ren chansning att den skulle passa och jag hade ingen aning om hur den skulle se ut på men...
...när vi kom till förskolan vid 14:30 för luciastunden satt hon där med de andra barnen på sångmattan i sin luciaklänning som passar PERFEKT! Hon hade sitt lilla tärneljus också. Jag kan säga att det var ohyggligt svårt att inte börja grina där mitt bland alla stolta föräldrar. Hon såg inte då vi kom så hon satt där så fint och viftade med sitt ljus, sjöng med i alla sångerna med stor inlevelse. En av de finaste luciafirande jag någonsin fått ta del av. Jag är så tacksam över pedagogerna på vår förskola som lägger manken till och gör så fint jämt. Deras glädje och kärlek till deras jobb känns verkligen. Nu ska jag bara klura på något jag kan ge dem som avslutningspresent på fredag, lite för att jag verkligen uppskattar det dem gör för mina barn (Desmond går ju i skolan nu men har ju gått där i 5 år)
Förskolan har särskilda regler kring fotografering som säger att man endast får fotografera sitt eget barn med tanke på spridning av bilder på nätet och att det finns barn med skyddad identitet osv. Men två kort tog jag hemma, vilket inte är så lätt när man ska sammarbeta med en 2,5 åring.
I Desmonds skola har man först luciaframträdande i 3:an men man fick ta på sig lussekläder till skolan om man ville. Han skuttade glatt dit i sin tomtedräkt och sitt tärneljus. De hade bakat och julpysslat hela dagen.
Efter att ha stressat runt halva dagen med en foglossning värre än någonsin var jag lagom till middagen helt slut. Det fick bli Ojulig tacos. Barnen var glada.
10 december 2014
Det går framåt, lite för mycket framåt
Här har vi nu en bebis som helt solklart har vänt sig och nu sysslar med fixering. Om jag nu mot förmodan skulle ha glömt vilket kön jag tillhör så är jag numer mycket väl medveten.
Den här smärtan och illande känslan down there är i särklass något extra kan jag säga. Jag kan inte minnas detta med varken Desmond eller Alice men å andra sidan vände sig Alice sent och fixerade sig aldrig. När jag väntade Desmond visste jag ingenting egentligen inser jag nu såhär tredje gången.
Jag läste tillbaka i bloggen igår, runt september 2008 och blev påmind om att jag med sonen åkte in första gången med onda, täta sammandragningar i vecka 27. Jag blev sjukskriven med vila. Sonen är född i vecka 40+0. Då hade jag haft förvärkar typ fem veckor. Med Alice gav dem mig bricanyl i vecka 35 för att hon inte skulle komma. Då hade jag haft förvärkar sedan vecka 31-32. Hon är född 37+6.
Nu har jag haft smärtsamma sammandragningar sen i förrgår. De kommer efter lunch, håller i sig under eftermiddagen och kvällen. Avtar något om jag badar varmt eller lägger mig ned. Idag har de kommit och gårt sedan två-snåret. Snittat på 8-10 stycken per timme. Jag läste någonstans att man bör ringa förlossningen för kontroll om man har 4-5 sammandragningar i timmen... Jag vet ju med mig att mina förvärkar kan hålla på i veckor men jag är ju bara i 30. Alltså 29+6 så okej då, snart 31. Känns som att 18 februari inte kommer bli ett födelsedatum. Det kan mycket väl bli en januaribebis.
Jag känner mig trots detta ovanligt lugn över det faktumet att mina sammandragningar gör ont. Mer orolig är jag för foglossningen. Det blir allt svårare att gå. Dessutom ska vi till Skansen i morgon med klassen på julmarknad. Tur att jag var och fick akupunktur idag. Annars hade jag nog inte kommit längre än till trappan vid entrén imorgon ;)
Jag kände smärtlindring direkt på vägen hem idag efter behandlingen, vilket är första gången. Det brukar ta några timmar, en natt, innan effekten kommer men dagens omgång tog skruv. Dock upplever jag tyvärr att effekten nu oxå inte håller i sig lika länge. Detta är oroväckande för mina planer att arbeta till 31 januari.
Men än är det inte kört. Jag ska ta mig i mål!
Jag ska bara göra iordning min tonfisksallad så jag orkar traska runt imorgon. Pepp pepp!
9 december 2014
Alice
Min vackra dotter - Älskar dig innerligt!
 |
| Nya bilden vid hyllan på förskolan |
Idag flyttade min två-åring in på mellanbarns-avdelningen. Stora tjejen. Den här lilla människan gör mig galen, glad och tacksam över livet som helhet. En underbar unge helt enkelt.
6 december 2014
Se mig, hör mig!
Jag har ansökt om att lägga upp min blogg-adress på ännu ett forum!
http://www.gravidbloggar.se
Jag hittade en massa skojiga bloggar där. Alltid kul att följa någon som är typ där jag är nu ;) Sen kan man gå in i detta forum och rösta på bloggar... hehe *host*
Nu ska jag dricka julmust och svullna mandariner! Kram!
http://www.gravidbloggar.se
Jag hittade en massa skojiga bloggar där. Alltid kul att följa någon som är typ där jag är nu ;) Sen kan man gå in i detta forum och rösta på bloggar... hehe *host*
Nu ska jag dricka julmust och svullna mandariner! Kram!
Ibland går allt bara som man planerat
Woop woop! Pratade precis med F-kassan såhär på en lördag och alla mina papper inför föräldraledigheten är på plats och min SGI har blivit godkänd! Vilket innebär att jag nu kan gå in och ansöka om min föräldrapenning och planera hur min ekonomi kommer se ut i februari. Så sjukt skönt!
Både första och andra gången har det varit en massa krångel kring mina papper och att räkna ut min SGI har krävts en massa bök och stök. Jag har fått ringa både lönekontor och chefer, eftersökt lönespec:ar och hållit på. Paper som ska skicka hit och dit.
Nu gick det på knappt 10 dagar, en blankett och två samtal till F-kassan. Helt underbart! Jag är så glad! Nu slipper jag tänka på det och kan bara vara gravid i lugn och ro.
Första barnbidraget med flerbarnstillägg för tre skruttar kommer den 20 mars. Nu ska jag bara ta reda på om föräldratillägget på 10% som ingår i mitt kollektivavtal på jobbet även gäller mig som har uppehållsavtal. De 365 dagarna som anställd klarar jag iallafall, med två veckor. YES! Om det gäller även mig, vilket det borde göra eftersom att det inte står något annat om det i kollektivavtalet skulle det innebära att jag får 10% av min förlorade inkomst från jobbet de första 180 dagarna av min föräldraledighet. Hoppas hoppas! Då skulle jag kunna ta ut 5 dagar i veckan istället för 7 dagar och spara några till bebis blir ett år och man måste ta ut min 5 dagar i veckan ;)
Glada besked från F-kassan firar jag nu med en kopp earl grey och lite sömnad. Jag har precis beställt lite supermjuk minky till babynestet jag ska sy så nu måste jag "sy undan" lite som jag redan klippt ut. Jag vet att jag borde spackla men det är för mörkt. Bygglampan ligger i skåpbilen som lärlingen har just nu så jag får spackla imorgon bitti när ljuset är ute igen.
Tjing! *lycklig*
Både första och andra gången har det varit en massa krångel kring mina papper och att räkna ut min SGI har krävts en massa bök och stök. Jag har fått ringa både lönekontor och chefer, eftersökt lönespec:ar och hållit på. Paper som ska skicka hit och dit.
Nu gick det på knappt 10 dagar, en blankett och två samtal till F-kassan. Helt underbart! Jag är så glad! Nu slipper jag tänka på det och kan bara vara gravid i lugn och ro.
Första barnbidraget med flerbarnstillägg för tre skruttar kommer den 20 mars. Nu ska jag bara ta reda på om föräldratillägget på 10% som ingår i mitt kollektivavtal på jobbet även gäller mig som har uppehållsavtal. De 365 dagarna som anställd klarar jag iallafall, med två veckor. YES! Om det gäller även mig, vilket det borde göra eftersom att det inte står något annat om det i kollektivavtalet skulle det innebära att jag får 10% av min förlorade inkomst från jobbet de första 180 dagarna av min föräldraledighet. Hoppas hoppas! Då skulle jag kunna ta ut 5 dagar i veckan istället för 7 dagar och spara några till bebis blir ett år och man måste ta ut min 5 dagar i veckan ;)
Glada besked från F-kassan firar jag nu med en kopp earl grey och lite sömnad. Jag har precis beställt lite supermjuk minky till babynestet jag ska sy så nu måste jag "sy undan" lite som jag redan klippt ut. Jag vet att jag borde spackla men det är för mörkt. Bygglampan ligger i skåpbilen som lärlingen har just nu så jag får spackla imorgon bitti när ljuset är ute igen.
Tjing! *lycklig*
Motivation
Det blev inte mycket bebis-boa för mig igår. Helt slut efter att ha letat förlängningssladd till min julslinga typ överallt. Hittade en på rusta som jag trodde skulle passa. Men icke! Den passade inte! Jag blir tokig!! Hur svårt ska det vara att hitta en universalsladd liksom! Nåja, jag har ännu inte gett upp, annars får jag väl köpa en ny slinga till min sladd som jag nu har hemma, haha!
Vi lagade pommes med lövbiff till fredagsmiddag efter min mans önskemål. Lax för min del, hyfsat gott faktiskt. Jag gillar ju inget just nu. Svårt också när man valt bort kött vilket jag tycker doftar ganska gott nu, visst har jag smakat men det känns tokigt. "- Ät leverpastej!" säger barnmorskan, nja jo alltså...
I ärlighetens namn säger jag inget när jag blir bjuden på kött och det händer att jag i nödens lag äter det hemma fast jag verkligen inte har lust egentligen. Särskilt nu när jag väntar barn har jag inte varit riktigt strikt. Min kunskap om vad jag ska äta istället är för dålig för att jag ska våga för bebisens skull. Men på jobbet i skolan finns alltid vegetariskt och då frossar jag! Egentligen är det till lunch jag äter som allra bäst. Hemma äter jag knappt känns det som. Matlusten är noll. Frukt blir det en del, särskilt nu när mandarinerna är så goda.
Nu kanske ni undrar vad jag menar med bebis-boa? Jo alltså i mitt fall är det ganska brett: Allt från att spackla kök till att bädda spjälsängen faktiskt men här är en lista på saker jag skulle vilja ha klart till den 18 februari eller egentligen till 31 januari då jag tar min sista dag på jobbet på drygt 1,5 år:
Hallen är ju i köket och just nu är allt bara stökigt och våra vinterkläder ligger i gymmet för att jag inte orkar ha dem på golvet i köket. Sen ska jag ha en vagn och grejer där också, alltså det fungerar inte. Jag STÖR mig på köket faktiskt och tyvärr hänger spacklingen på mig då adde inte kan spackla.
Jag MÅSTE verkligen ta tag i det. Jag har egentligen inget annat som måste göra så jag har inga ursäkter. Fan.
Vi lagade pommes med lövbiff till fredagsmiddag efter min mans önskemål. Lax för min del, hyfsat gott faktiskt. Jag gillar ju inget just nu. Svårt också när man valt bort kött vilket jag tycker doftar ganska gott nu, visst har jag smakat men det känns tokigt. "- Ät leverpastej!" säger barnmorskan, nja jo alltså...
I ärlighetens namn säger jag inget när jag blir bjuden på kött och det händer att jag i nödens lag äter det hemma fast jag verkligen inte har lust egentligen. Särskilt nu när jag väntar barn har jag inte varit riktigt strikt. Min kunskap om vad jag ska äta istället är för dålig för att jag ska våga för bebisens skull. Men på jobbet i skolan finns alltid vegetariskt och då frossar jag! Egentligen är det till lunch jag äter som allra bäst. Hemma äter jag knappt känns det som. Matlusten är noll. Frukt blir det en del, särskilt nu när mandarinerna är så goda.
Nu kanske ni undrar vad jag menar med bebis-boa? Jo alltså i mitt fall är det ganska brett: Allt från att spackla kök till att bädda spjälsängen faktiskt men här är en lista på saker jag skulle vilja ha klart till den 18 februari eller egentligen till 31 januari då jag tar min sista dag på jobbet på drygt 1,5 år:
- Renovera klart köket.
- Få upp hallen med hyllor, sy dyna till hallbänken
- Måla klart hyllan till spjälsängen, sätta upp den
- Sy ett babynest
- Sy ett överdag till amningskudden
- Sy mer bodysar i stl 56
- Köpa snuttisar [jag har hittat gröna som jag vill ha]
- Sy bäddset till spjälsängen
- Packa klart babyväskan
Hallen är ju i köket och just nu är allt bara stökigt och våra vinterkläder ligger i gymmet för att jag inte orkar ha dem på golvet i köket. Sen ska jag ha en vagn och grejer där också, alltså det fungerar inte. Jag STÖR mig på köket faktiskt och tyvärr hänger spacklingen på mig då adde inte kan spackla.
Jag MÅSTE verkligen ta tag i det. Jag har egentligen inget annat som måste göra så jag har inga ursäkter. Fan.
4 december 2014
Hoppsan!
Nu går det undan min vänner! Jag måste sätta fart och "boa" klart. Startar idag, snart 😜 jag ska bara snooza lite då vi är lediga idag jag och barnen. De sover fortfarande [kl 06:47] rekord!
Planeringsdag på förskolan = komp = julhandla = port 73! Och sen boa lite..,
Med en glittrig turkosa häst i käften
Det händer något med munhålan när man blir gravid. Det mesta smakar annorlunda, enligt min man smakar jag annorlunda. Inte åt det positiva hållet tyvärr tydligen. Plötsligt börjar man blöda från tandköttet oxå. Blöda helt hysteriskt! Nånting med slemhinnor bla bla bla. Man blir mer mottaglig för bakterier och risken för karies ökar. Kul! Kuuuuul... Jag jublade redan vid åderbråcken... Inte. Nåja, vad är en bal på slottet? Man ska ju helst undvika alkohol har jag hört oxå och då funkar ju inte listerine som bekant. Min vanliga anti-karies-kompis.
Så nu snyltar jag loss på barnens flourskölj med hallonsmak. Den smakar gammal My little pony. Glamor mina vänner. Glamor utan gränser.
Godaste köttgrytan ever!
Högrev
Svartpeppar
Pepparmix
Salt
Spiskummin
Vitlökspulver
Barbecuesås
Senap
Köttbuljong
Lagerblad
Krossade tomater
H2O
Koka koka - Servera med ris
Jag hann inte fotografera den. Grytan var så god att vi hann äta upp den innan jag kom på att bild-föreviga den.
2 december 2014
Nämen [smula generad]
När jag googlade på gravidbloggar hittade jag en sida jag varit inne på förut med en lista över gravidbloggar värda att följa som jag anmält mig till.
Nu har de lagt till min blogg och skrivit några fina ord om mig!
"En rutinerad bloggare som är spännande att följa."
Asså, den meningen kommer jag leva på ett bra tag!
Stort tack! *lycklig*
Ps: Bloggen under följer jag och den är bara så söt!
Ps: Bloggen under följer jag och den är bara så söt!
1 december 2014
Hang up´s
Ni vet när man får för sig något och inte kan släppa det..
Detta drabbade mig igår efter mitt blogginlägg om bebis-prylar som nu börjat komma fram ur förrådet. När jag insåg att jag inte hade en åkpåse som passar liggdelen till vagnen började jag genast googla runt efter en. Det finns en hel del, det mesta är svart eller typ brunt. Jag har redan en i svart och grått.De flesta var stora och dyra. En voksi kostar typ 2500kr. Två och ett halvt tusen för en åkpåse!!?? Är det nitroglycerin man ska lägga i vagnen eller?
Inget ont om just det märket, kvalitén måste ju synnerligen vara utöver det vanliga om man tar så bra betalt. Men det är inget för mig. Jag skulle aldrig ha samvete att lägga ner så sjukt mycket pengar på något man använder i några månader. Tyvärr hittade jag inget vettigt för runt tusenlappen heller. Alla är tråkiga och ser plastiga ut. Gillas INTE!
Jag började fundera kring att sy en själv men då måste man vara noga med tygvalen så att den är vindtät och någorlunda vattenavisande.
Hmmm......
Den skulle behöva någon form av isolering, läste i syforum att flera använt tunna billiga täcken från IKEA som man tydligen slaktat och sytt i. Samtliga kunde även rekommendera minst två paket extra nålar då de tydligen gick av hela tiden. Jag kände mig inte helt sugen.
Tillslut fick jag för mig att ta fram åkpåsen jag har och testa om den går i liggdelen eller om jag helt enkelt måste köpa något skräp någonstans. Men dra på trissor! Den passade perfekt! Inga problem att få ner den inte!
Nu är jag lycklig. Problem solved!
Inget ont om just det märket, kvalitén måste ju synnerligen vara utöver det vanliga om man tar så bra betalt. Men det är inget för mig. Jag skulle aldrig ha samvete att lägga ner så sjukt mycket pengar på något man använder i några månader. Tyvärr hittade jag inget vettigt för runt tusenlappen heller. Alla är tråkiga och ser plastiga ut. Gillas INTE!
Jag började fundera kring att sy en själv men då måste man vara noga med tygvalen så att den är vindtät och någorlunda vattenavisande.
Hmmm......
Den skulle behöva någon form av isolering, läste i syforum att flera använt tunna billiga täcken från IKEA som man tydligen slaktat och sytt i. Samtliga kunde även rekommendera minst två paket extra nålar då de tydligen gick av hela tiden. Jag kände mig inte helt sugen.
Tillslut fick jag för mig att ta fram åkpåsen jag har och testa om den går i liggdelen eller om jag helt enkelt måste köpa något skräp någonstans. Men dra på trissor! Den passade perfekt! Inga problem att få ner den inte!
Nu är jag lycklig. Problem solved!
30 november 2014
Första söndagen inför jul
En söndag som alla andra. En ganska torftig första advent utan glögg och lussebullar... dunderförkyld. Hittar inget skojigt att göra då jag egentligen inte orkar vara vaken men klockan är bara 18:21 och det är inte dax att natta barnen än. Jag har bloggat lite under dagen om en mammatopp jag sytt, ganska nöjd är jag faktiskt. Sjukt skön, har den på mig nu faktiskt. Jag vet inte vad jag gjort resten av dagen. Det känns som att jag mest drivit runt i huset och typ googlat till och från på olika saker hela dagen. Får liksom ingen ro, vill inte acceptera att jag är sjuk och bara ligga ner. Jag har så svårt för det.
Jag har haft foglossningen från helvetet sen jag var där i onsdags men jag vet inte om min förkylning ställer till det och blockerar det där naturliga smärtstillande som sätts i omlopp när man får akupunktur. Ont gör det iallafall. Förbannat ont.
Nåja, vi är en bit in i vecka 29 nu iallafall [28+3], besök hos barnmorskan i torsdags. Underbar människa! Jag har träffat olika varje gång men nu är det denna urgulliga tjej jag ska träffa resten av graviditeten. Det känns skönt! Vi klickade direkt och skrattade kluckande ihop. Jag måste börja med järntillskott då mina järnvärden inte såg roliga ut. Jag mår skit av tabletterna men har en plan att ta dem strax innan jag går och lägger mig så kommer förhoppningsvis den värsta halsbrännan och uppblåstheten när jag ändå sover. Jag ska också dricka citronvatten när jag tar dem enligt barnmorskan så har de bättre effekt. Jag köpte ett halvkilo citroner på vägen hem. Jag bör äta lite mer också tydligen då jag inte gått upp nämnvärt [jag hade ju en del att ta av innan...] Hon hade lite svårt att hitta honom men han har inte vänt sig neråt ännu. Vi pratade lite om hur bebisen ska röra sig de närmsta veckorna. Att jag inte behöver gå och vara orolig men att jag bör ha koll på att han rör sig ungefär lika mycket varje dag.
I fredags åkte jag hem vid lunch och hämtade en hängig kille i skolan. Vi åkte hem och han däckade framför minecraft. Jag adventsstädade lite och drog fram julpyntet. Hittade samtidigt alla barnkläder jag sparat! Åh så mycket fint! Jag hade alldeles glömt hur små dem är när de kommer ut. Åhhh, det var ren fröjd att tvätta upp dem och vika i små fina högar. Dessa har värmt båda mina små bebisar. Jag hittade babysitern också och bärselen. Till och med babygymmet har jag kvar och det är i superfint skick! Liggdelen till vagnen lika så. Känns helt ny faktiskt. Passade på att tvätta överdraget till baby-bilbarnstolen som en katt boat i också när jag ändå var i farten. Jag tänkte köra skötväskan en sväng i maskin nu också. Jag är väldigt glad att vi [läs: Andreas] la en extra slant på riktigt fina grejer när vi väntade Alice för allt är fortfarande schyst och fräscht. Nu känner jag mig redo för en liten lillebror. Nu ska jag bara ordna med en riktigt bra åkpåse. Den jag har passar till sittdelen och är grym men alldeles för stor för liggdelen. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara ute och gå med vagnen men lille herrn kommer ändå i februari och får jag lust att gå promenader måste jag ha en ordentlig, vindtät påse till vagnen.
Vi var en sväng in på barnakuten med lilltjejen igår. Hon vaknade och hade 41 graders feber på natten, kräktes och feberyrade. Eller hon vaknade egentligen inte, det sjuka är att det faktiskt var vår svarta fina bondkatt Brorsan som kom och väckte mig genom att ställa sig nedanför mig sida av sängen och jama. Han brukar göra det på sen-natten för att han vill ut men denna gång gick han inte till ytterdörren som han brukar, han gick direkt in i vår dotters rum där han sover om nätterna i hennes fotände av sängen. Han strök sig liksom mot sängen som han brukar göra vid mina ben när han vill ha mat. Vår dotter vred och vände sig i sängen och verkade orolig. Jag strök henne över håret för att lugna henne och upptäcker då att hon är kokhet. Sekunden efter vaknar hon, börjar panikskrika och skakar som om hon krampar. Jag tog upp henne och hon kräks på golvet. Jag tog av henne kläderna och gav henne alvedon. Hon la sig på golvet som förmodligen kändes skönt och svalt och där låg hon medan jag fixade och bäddade i vardagsrummet.
Hela tiden satt katten vid sidan av henne och tittade tafatt på.
Jag lyckades få ner febern snabbt till 39 grader och pustade ut lite grann. Efter typ 5 min ute i saccon i vardagsrummet kommer katten tassandes och klättrar upp hos min dotter. Nöjd lägger han sig till rätta där och somnar.
Jag tror inte på magiska krafter, spöken eller gud för den delen men katter MÅSTE ha ett sjätte sinne! Så sjukt alltihop. Hundar har man ju hört kan väcka folk vid fara, men en annars ganska slö, trött, ignorant bondkatt?? Helt sjukt.
Vi börjar första veckan i december med lite vabb. Ingen hit för lönen i december men det är så illa tvunget och jag tar den eftersom att jag också är sjuk. Så är vi iallafall en vuxen som är frisk och kan gå och jobba.
Jag har haft foglossningen från helvetet sen jag var där i onsdags men jag vet inte om min förkylning ställer till det och blockerar det där naturliga smärtstillande som sätts i omlopp när man får akupunktur. Ont gör det iallafall. Förbannat ont.
Nåja, vi är en bit in i vecka 29 nu iallafall [28+3], besök hos barnmorskan i torsdags. Underbar människa! Jag har träffat olika varje gång men nu är det denna urgulliga tjej jag ska träffa resten av graviditeten. Det känns skönt! Vi klickade direkt och skrattade kluckande ihop. Jag måste börja med järntillskott då mina järnvärden inte såg roliga ut. Jag mår skit av tabletterna men har en plan att ta dem strax innan jag går och lägger mig så kommer förhoppningsvis den värsta halsbrännan och uppblåstheten när jag ändå sover. Jag ska också dricka citronvatten när jag tar dem enligt barnmorskan så har de bättre effekt. Jag köpte ett halvkilo citroner på vägen hem. Jag bör äta lite mer också tydligen då jag inte gått upp nämnvärt [jag hade ju en del att ta av innan...] Hon hade lite svårt att hitta honom men han har inte vänt sig neråt ännu. Vi pratade lite om hur bebisen ska röra sig de närmsta veckorna. Att jag inte behöver gå och vara orolig men att jag bör ha koll på att han rör sig ungefär lika mycket varje dag.
Sumfundus: 28 cm
Vikt: 76 kg [+9 kg]
Hb: 119
Blodsocker: 5,4
Blodtryck: 120/60
Hjärtljud: 136 - 148
I fredags åkte jag hem vid lunch och hämtade en hängig kille i skolan. Vi åkte hem och han däckade framför minecraft. Jag adventsstädade lite och drog fram julpyntet. Hittade samtidigt alla barnkläder jag sparat! Åh så mycket fint! Jag hade alldeles glömt hur små dem är när de kommer ut. Åhhh, det var ren fröjd att tvätta upp dem och vika i små fina högar. Dessa har värmt båda mina små bebisar. Jag hittade babysitern också och bärselen. Till och med babygymmet har jag kvar och det är i superfint skick! Liggdelen till vagnen lika så. Känns helt ny faktiskt. Passade på att tvätta överdraget till baby-bilbarnstolen som en katt boat i också när jag ändå var i farten. Jag tänkte köra skötväskan en sväng i maskin nu också. Jag är väldigt glad att vi [läs: Andreas] la en extra slant på riktigt fina grejer när vi väntade Alice för allt är fortfarande schyst och fräscht. Nu känner jag mig redo för en liten lillebror. Nu ska jag bara ordna med en riktigt bra åkpåse. Den jag har passar till sittdelen och är grym men alldeles för stor för liggdelen. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara ute och gå med vagnen men lille herrn kommer ändå i februari och får jag lust att gå promenader måste jag ha en ordentlig, vindtät påse till vagnen.
Hela tiden satt katten vid sidan av henne och tittade tafatt på.
Jag lyckades få ner febern snabbt till 39 grader och pustade ut lite grann. Efter typ 5 min ute i saccon i vardagsrummet kommer katten tassandes och klättrar upp hos min dotter. Nöjd lägger han sig till rätta där och somnar.
Jag tror inte på magiska krafter, spöken eller gud för den delen men katter MÅSTE ha ett sjätte sinne! Så sjukt alltihop. Hundar har man ju hört kan väcka folk vid fara, men en annars ganska slö, trött, ignorant bondkatt?? Helt sjukt.
 |
| Vår slöa svarta ignoranta bondkatt Brorsan |
Vi chillade några timmar framför tvn i saccon med vid klockan tio var febern uppe i 40,5 igen. Då ringde vi vårdguiden och de sa att man alltid måste kolla små barn med feber över 40 grader. Jag hade ingen aning om det. Så vi åkte in för säkerhets skull. Jag brukar inte vara nojjig eller åka till akuten eller vårdcentralen hur som helst då jag är utbildad undersköterska och jobbat typ 10 år inom vården men säger dem att man ska åka in gör man väl det. Vi fick åka hem 2 timmar senare med en öroninflammation, nässpray och alvedon vid behov. Tur att vi slapp penicillinet! I hate it...
Vi börjar första veckan i december med lite vabb. Ingen hit för lönen i december men det är så illa tvunget och jag tar den eftersom att jag också är sjuk. Så är vi iallafall en vuxen som är frisk och kan gå och jobba.
24 november 2014
Buhu
Visst får man beklaga sig lite utan att verka tråkig?
Okej, here it goes: Jag har helvetes-ont i halsen. Inte kul när man trött, tjock och allmänt nedsatt funktionsmässigt i övrigt. Jag orkar verkligen inte vara förkyld.
Jag blir tokig på rehab som strular med mina tider, eller egentligen är det sjukgymnasten jag blir galen på. Nu fick jag tillslut en tid i morgon efter att jag tydligt och bestämt sagt nej till att vänta till på fredag. Jag skulle ha få min behandling redan i onsdags förra veckan och nu börjar foglossningen bli riktigt jobbig. Alltså typ tusen nålar i hela bäckenet. Hela tiden.
Jag är andfådd, har noll matlust och får sammandragningar stup i kvarten. Inte kul. Min sambo tycker jag ska prata med barnmorskan på torsdag om sjukskrivning. "Tänk på bebisen..." Fan ta dig ditt as. Jag älskar honom men såna kommentarer gör mig tokig!
Jag vill jobba. Alla på jobbet tycker att jag är galen som jobbar.
Jag fick en superfin dammsugare av min sambo idag. Jag vill inget annat än städa loss och göra fint hemma, pynta, sy och allmänt pyssla.
J a g o r k a r i n g e n t i n g.
Nu ligger jag sängen med laptopen och bloggar. Funderar på att se ett avsnitt av The 100 och tycka lite mer synd om mig själv. Dricka vatten. Det är det enda som är gott just nu.
Okej, here it goes: Jag har helvetes-ont i halsen. Inte kul när man trött, tjock och allmänt nedsatt funktionsmässigt i övrigt. Jag orkar verkligen inte vara förkyld.
Jag blir tokig på rehab som strular med mina tider, eller egentligen är det sjukgymnasten jag blir galen på. Nu fick jag tillslut en tid i morgon efter att jag tydligt och bestämt sagt nej till att vänta till på fredag. Jag skulle ha få min behandling redan i onsdags förra veckan och nu börjar foglossningen bli riktigt jobbig. Alltså typ tusen nålar i hela bäckenet. Hela tiden.
Jag är andfådd, har noll matlust och får sammandragningar stup i kvarten. Inte kul. Min sambo tycker jag ska prata med barnmorskan på torsdag om sjukskrivning. "Tänk på bebisen..." Fan ta dig ditt as. Jag älskar honom men såna kommentarer gör mig tokig!
Jag vill jobba. Alla på jobbet tycker att jag är galen som jobbar.
Jag fick en superfin dammsugare av min sambo idag. Jag vill inget annat än städa loss och göra fint hemma, pynta, sy och allmänt pyssla.
J a g o r k a r i n g e n t i n g.
Nu ligger jag sängen med laptopen och bloggar. Funderar på att se ett avsnitt av The 100 och tycka lite mer synd om mig själv. Dricka vatten. Det är det enda som är gott just nu.
22 november 2014
Förskole-ångest
Under kvällen igår såg jag i förbifarten att några av mina "bekanta" på Facebook gillat länkar som berör förskola och små barn. Diskussioner huruvida det är lämpligt att barn från 1 år går i förskola florerade vilt bland kommentarerna.
Jag blir både lite irriterad men också ledsen när jag ser sådant.
Här är de två artiklarna som de länkat till:
http://www.st.nu/opinion/insandare/mamma-och-forskollarare-forskolan-ar-inte-en-plats-for-en-ettaring
http://www.st.nu/opinion/insandare/vi-vill-ta-eget-ansvar-for-barnens-forsta-viktiga-ar
Den ena är skriven av en nybliven mamma som också arbetar i förskolan och jag tycker att hennes resonemang är bra. Hon tar kritiken högre och vill lägga press på dem som bestämmer.
Den andra är lite mer barsk och går hårt mot dem faktiskt tror att förskolan är bra för små barn.
Jag blir både lite irriterad men också ledsen när jag ser sådant.
Här är de två artiklarna som de länkat till:
http://www.st.nu/opinion/insandare/mamma-och-forskollarare-forskolan-ar-inte-en-plats-for-en-ettaring
http://www.st.nu/opinion/insandare/vi-vill-ta-eget-ansvar-for-barnens-forsta-viktiga-ar
Den ena är skriven av en nybliven mamma som också arbetar i förskolan och jag tycker att hennes resonemang är bra. Hon tar kritiken högre och vill lägga press på dem som bestämmer.
Den andra är lite mer barsk och går hårt mot dem faktiskt tror att förskolan är bra för små barn.
--------------------------------------
Jag hade inget val med båda våra första barn. Vi har valt ett boende som kostar oss en del och rent ekonomiskt har vi varit tvungna att ta ut alla föräldradagarna inom första året. Med vårt första barn pusslade vi de tre sista månaderna innan vi fick plats. Pappan var sjukskriven efter en handledsoperation och hade barnet hemma hos sina föräldrar [nej, det går inte att ta hand om en 1 åring själv med en hand, fulltankad med morfin] om kvällarna när jag gick och jobbade extra inom omsorgen. Jag kämpade, jagade extrapass för att ha råd att försörja min familj. Dagpass kunde jag inte tacka ja till då det inte fanns någon backup hemma. Vår son fick plats [på den bästa förskolan jag kunna drömma om] när han var 1 år och 3 månader. Det kom som en lättnad att jag nu kunde arbeta mer och komma ikapp ekonomiskt.
Vår son kunde vid den tiden mycket väl förmedla sig verbalt [han talade i meningar redan vid 1 år], äta själv och röra sig obehindrat. Mycket förmodligen för att jag som mamma från tidig ålder inte varit närvarande [förlossningsdepression] och "tvingat" honom att klara sig själv. Hemskt ja, men en möjlig förklaring. Han har så länge jag kan minnas varit sådär lillgammal ni vet. Vi upplevde inga problem med förskolan för hans del, snarare tvärtom. Han fick den pedagogiska verksamheten jag som mamma helt enkelt inte orkade ge honom. Jag orkade inte måla med vattenfärg över hela köket, jag orkade inte lufsa i skogen eller frysa i lekparken.
När vår dotter kom hade vi nyligen köpt nytt hus och låg back igen. Till hennes 1 årsdag var alla föräldradagarna slut och hon började på samma förskola som sin bror faktiskt på just sin födelsedag. Idag är hon en vild, normalt utvecklad 2 åring som älskar att gå till förskolan. Hon kastar sig i famnen på fröknarna och kramas när jag lämnar henne till frukost
Tyvärr blir man matad med massa ångest från alla håll om att små barn inte mår bra av förskolan. Att det skulle ligga någon form av prestige i att vara hemma med sina barn länge. Att man skulle vara en bättre förälder för att man är hemma med sina barn istället för att gå till jobbet. Jo, självklart mår barn bra av att vara med sin mamma och pappa men om man inte kan det då? Som familj?
Jag måste dock erkänna att jag tyvärr blir avundsjuk på dem som har möjlighet att vara hemma med sina barn länge och jag skulle vilja nu sista gången vara hemma med kommande barn lite längre än 1 år men det är nog inte praktiskt möjligt.
Jag måste dock erkänna att jag tyvärr blir avundsjuk på dem som har möjlighet att vara hemma med sina barn länge och jag skulle vilja nu sista gången vara hemma med kommande barn lite längre än 1 år men det är nog inte praktiskt möjligt.
Jag hade en tanke om att från februari 2015 [bf den 18 februari] fram tills skolan slutar för sommarlov i juni 2015 vara hemma med liten bebis, dottern är på förskolan 8:00 - 14:00 när sonen är i skolan. De har omsorg på annan ort så för att jag ska slippa åka runt med bebisen hela dagarna blir det nog den bästa lösningen. Dottern har 6 timmars beviljad förskoleverksamhet och sonen 2 timmars fritids. Han slutar skolan 13:00 varje dag. Jag tror på det upplägget faktiskt. Då blir det mellanmål hemma ;)
Jag planerar att alla barnen ska vara hemma med mig hela sommaren och sen till hösten då sonen börjar skolan igen tänkte jag att dottern får förskola 3 timmar, 8:00 - 11:00 då jag inte vill förlora förskoleplatsen men ändå vill dra nytta av att man från 3 års ålder har rätt att ansöka om kostnadsfri begränsad förskola i min kommun. 15 timmar i veckan ;)
Tyvärr kan man inte förlägga dem timmarna på två dagar eller viseversa utan det är 3 timmar/5dagar i veckan som gäller. Reglerna kan ha ändrats och det vore ju toppen men jag planerar utefter de gamla reglera just in case. Jag måste ju ändå åka med vår son varje dag till skolan så detta ger mig möjligheten att typ kanske handla, gå på öppna förskolan BVC osv i lugn och ro med ett barn bara för att sedan hämta lilltjejen och åka hem ha lite dagvila och lek hemma resten av dagen. Min plan för hösten innebär att pappan hämtar sonen från skolan när han kommer från jobbet och ändå passerar orten [dit vi också egentligen vill flytta... igen] vilket brukar vara runt 15:00. Då räcker sonens 2 timmars-fritids. De dagar pappan fastnar i kö eller jobbar över får självklart jag åka och hämta ;) Tänkte köra denna modell tills efter årskiftet 2016 då bebisen fyller ett år.
Tyvärr kan man inte förlägga dem timmarna på två dagar eller viseversa utan det är 3 timmar/5dagar i veckan som gäller. Reglerna kan ha ändrats och det vore ju toppen men jag planerar utefter de gamla reglera just in case. Jag måste ju ändå åka med vår son varje dag till skolan så detta ger mig möjligheten att typ kanske handla, gå på öppna förskolan BVC osv i lugn och ro med ett barn bara för att sedan hämta lilltjejen och åka hem ha lite dagvila och lek hemma resten av dagen. Min plan för hösten innebär att pappan hämtar sonen från skolan när han kommer från jobbet och ändå passerar orten [dit vi också egentligen vill flytta... igen] vilket brukar vara runt 15:00. Då räcker sonens 2 timmars-fritids. De dagar pappan fastnar i kö eller jobbar över får självklart jag åka och hämta ;) Tänkte köra denna modell tills efter årskiftet 2016 då bebisen fyller ett år.
Då hoppas jag på att min kommun [nynäshamn] tagit sig i kragen och infört vårdnadsbidrag som då skulle innebära att jag kan vara hemma med mina barn ytterligare en termin men det ser varken mörk eller ljust ut. I praktiken, om vi hade bott typ 5 km åt ena hållet och då tillhört Haninge kommun, som jag också är anställd i... hade vi haft rätt att efter 1 års ålder söka om ytterligare 3000:- skattefritt bidrag i form av vårdnadsbidrag vilket tillsammans med barnbidragen skulle innebära 6750:-. Ingen fet månadslön men det hade räckt till att vara hemma ytterligare 6 månader. Tyvärr bor vi i en kommun som inte har denna förmån men man kan ju alltid hoppas... det finns ett medborgarförslag inlämnat till kommunfullmäktige nu i september. Alltid något.
Jag har en förhoppning om att kunna vara hemma med barnen till hösten 2016 men det återstår att se.
När ska pappa vara hemma å tänker ni? Vi har med båda barnen valt att använda dem som "semester-dagar" så att vi ska kunna vara hemma tillsammans, nu kan man ju ta ut dubbeldagar vilket gör det hela mycket enklare och mer valfritt. Innan fick vi pussla och då arbetade jag ju kväll och natt så då fungerade det, nu när jag jobbar endast dagtid hade det blivit knepigt. Men som nu till jul tar vi de sista 12 heldagarna han har för dottern och har julledigt ihop.
Hur har ni andra pusslat?
Hur har ni andra pusslat?
20 november 2014
27 + 0
Efter lunch idag blev jag påmind om att barn kan komma för tidigt. Sammandragningar är inte farliga men varje 10:e minut i över 60 sekunder och sådär på gränsen till att de gör mig illamående är INTE BRA. Om jag står upp när de kommer måste jag stanna och andas. Det bäddar för att det snart kan gå över i förvärkar. Det vill vi verkligen inte. Jag är förberedd på att föda barn från och med vecka 36 men innan dess vill jag INTE föda några barn.
Då jag idag enligt diverse gravid-appar går in i vecka 28 är det två månader [TVÅ MÅNADER!] tills det är okej för lilleman att komma [Läs: gravidvecka 36 = Förlossning på Södertälje].
Jag bara måste dra ner på tempot.
Min vision om att jobba until the end känns allt mer avlägsen.
Fotnot: Enligt barnmorskans beräkning har jag kommit till 27 + 5 men det är bara några dagars diff så det spelar inte så stor roll nu, dock spelar det roll om jag måste födda i vecka 36 då jag blir skickad till Huddinge fram till den dagen jag passerat 36 + 0. Eller var det 36+7?
Då jag idag enligt diverse gravid-appar går in i vecka 28 är det två månader [TVÅ MÅNADER!] tills det är okej för lilleman att komma [Läs: gravidvecka 36 = Förlossning på Södertälje].
Jag bara måste dra ner på tempot.
Min vision om att jobba until the end känns allt mer avlägsen.
Fotnot: Enligt barnmorskans beräkning har jag kommit till 27 + 5 men det är bara några dagars diff så det spelar inte så stor roll nu, dock spelar det roll om jag måste födda i vecka 36 då jag blir skickad till Huddinge fram till den dagen jag passerat 36 + 0. Eller var det 36+7?
15 november 2014
Dagens bästa kommentar
Min sambo. Pruttful [vilket händer typ en gång om året]i bilen hem från en mycket trevlig tillställning med gott öl.
"Alltså.... jag hatar fulla människor. Speciellt vuxna. Jag hatar till och med mig själv just nu!"
Följt av ett litet fnitter.
2 km senare stannar vi på motorvägen för kräkpaus.
Jag kan inget annat än att älskar honom. Innerligt.
"Alltså.... jag hatar fulla människor. Speciellt vuxna. Jag hatar till och med mig själv just nu!"
Följt av ett litet fnitter.
2 km senare stannar vi på motorvägen för kräkpaus.
Jag kan inget annat än att älskar honom. Innerligt.
14 november 2014
lost - igen
Jag är officielt fast. Igen. Den här serien har jag sett i typ sträck sen jag snubblade över första avsnittet på länkat från Dreamfilms. Den finns dock på Tv4 play premium också. Sinnesjukt bra!
Jag förlorade mig i Lost-serien då jag väntade Desmond [kan finnas något liiiitet samband med vår sons namn och en av rollfigurerna. Kanske. Av en ren händelse är just den skådespelaren som spelade Desmond-karaktären också med i The 100!?] Dock fanns den då endast till säsong 3. Jag såg dem om och om och om igen. Total-älskar den serien. Kanske inte är helt gift i hur den slutar egentligen. Jag skulle velat behålla tron om att ön fortfarande ligger därute någonstans.
The 100 visas enligt google just nu i Amerikat så alla avsnitten finns inte ute ännu men första säsongen går att se och början av säsong två. Avsnitten har kommit upp ett och ett de senaste dagarna. Så just nu fördriver jag tiden med att se om den från början i väntan på nästa avsnitt. De är typ som en liten kaka, eller belöning till mig själv när jag är klar för dagen med jobb, barn och hushåll.
I kväll ska jag njuta av att de tredje avsnittet av säsong 2 nu ligger uppe. Det blir jag, symaskinerna, pyttebodysar och The 100. Förmodligen en extra sött kopp earl grey och kardemummaskorpor.
Imorgon går jag in i vecka 28. Just nu mår jag för bra. Kan någon nya mig?
Jag förlorade mig i Lost-serien då jag väntade Desmond [kan finnas något liiiitet samband med vår sons namn och en av rollfigurerna. Kanske. Av en ren händelse är just den skådespelaren som spelade Desmond-karaktären också med i The 100!?] Dock fanns den då endast till säsong 3. Jag såg dem om och om och om igen. Total-älskar den serien. Kanske inte är helt gift i hur den slutar egentligen. Jag skulle velat behålla tron om att ön fortfarande ligger därute någonstans.
The 100 visas enligt google just nu i Amerikat så alla avsnitten finns inte ute ännu men första säsongen går att se och början av säsong två. Avsnitten har kommit upp ett och ett de senaste dagarna. Så just nu fördriver jag tiden med att se om den från början i väntan på nästa avsnitt. De är typ som en liten kaka, eller belöning till mig själv när jag är klar för dagen med jobb, barn och hushåll.
I kväll ska jag njuta av att de tredje avsnittet av säsong 2 nu ligger uppe. Det blir jag, symaskinerna, pyttebodysar och The 100. Förmodligen en extra sött kopp earl grey och kardemummaskorpor.
Imorgon går jag in i vecka 28. Just nu mår jag för bra. Kan någon nya mig?
8 november 2014
När tiden går för fort
Halleluja vad tiden går undan! Idag går jag in i vecka 27 och får genast lite "ta-slut-ångest". jag har ju lovat mig själv att verkligen ta vara på denna tiden. Min sista graviditet. Jag har lite svårt att hantera att saker och ting tar slut. Något som jag pratat med min kurator ganska mycket om. Vi ses inte ofta men jag behöver ibland komma på banan igen för att inte tappa allt liksom. Självklart blir allt påtagligt igen nu när jag väntar barn. Senast jag träffade henne var just när jag väntade Alice för två år sedan. jag kände nog lite så då också, att jag inte ville att det skulle ta slut även om jag verkligen ville träffa min bebis och gosa och självfallet är det ju dit man kommer förr eller senare.
Jag blir också genast lite stressad, jag vill ju hinna sy fint till bebisen samtidigt som jag vill få köket klart. Stressad är det sista jag vill vara just nu eller ha ångest för den delen.
Just ångest över att det är över eller passerat slår mig ofta dagen efter stora tillställningar. Julen är hemsk. Så jobbigt att jag typ nästan funderat på att inte fira julen alls i år. Dock måste jag ju för barnens skull. Men jag vill inte. Verkligen inte. Det är underbart med första advent, jag älskar att baka och slå in presenter. Julpynta och dricka glögg. Allt är bra tills man sitter i bilen och ska åka hem från "julen" Eller när alla gästerna har gått hem. Jag fattar inte varför?
Jag fick en lättare dos av "ta-slut-ångesten" efter Desmonds kalas förra helgen och det kalaset hade jag inte ens planerat. Jag bara hafsade ihop det då jag egentligen inte hade lust. Jag funderar lite på om det är läge att ringa kuratorn kanske men det gick så fort över så jag väntar nog ett slag till. Vi får se hur jag känner efter jul.
Jag blir också genast lite stressad, jag vill ju hinna sy fint till bebisen samtidigt som jag vill få köket klart. Stressad är det sista jag vill vara just nu eller ha ångest för den delen.
Just ångest över att det är över eller passerat slår mig ofta dagen efter stora tillställningar. Julen är hemsk. Så jobbigt att jag typ nästan funderat på att inte fira julen alls i år. Dock måste jag ju för barnens skull. Men jag vill inte. Verkligen inte. Det är underbart med första advent, jag älskar att baka och slå in presenter. Julpynta och dricka glögg. Allt är bra tills man sitter i bilen och ska åka hem från "julen" Eller när alla gästerna har gått hem. Jag fattar inte varför?
Jag fick en lättare dos av "ta-slut-ångesten" efter Desmonds kalas förra helgen och det kalaset hade jag inte ens planerat. Jag bara hafsade ihop det då jag egentligen inte hade lust. Jag funderar lite på om det är läge att ringa kuratorn kanske men det gick så fort över så jag väntar nog ett slag till. Vi får se hur jag känner efter jul.
4 november 2014
Igår
En milstolpe avklarad. Besök i vecka 25 hos barnmorskan! Allt verkar vara bra och enligt tabellen.
24 + 2
Sumfundus: 24 cm
Vikt: 74 kg [+7 kg]
Hb: 125
Blodsocker: 4,4
Blodtryck: 100/70
Hjärtljud: 140
Vi listade oss/önskade Södertälje såklart. Pratade lite om amning, diabetes, förlossningsdepression och foglossning.
Jag är bokad igen om 4 veckor ;)
Om 6 veckor går jag på jullov. Jag mår som en drottning!
24 + 2
Sumfundus: 24 cm
Vikt: 74 kg [+7 kg]
Hb: 125
Blodsocker: 4,4
Blodtryck: 100/70
Hjärtljud: 140
Vi listade oss/önskade Södertälje såklart. Pratade lite om amning, diabetes, förlossningsdepression och foglossning.
Jag är bokad igen om 4 veckor ;)
Om 6 veckor går jag på jullov. Jag mår som en drottning!
Cravings
Jag måste bara ha det. Det är så SJUKT gott och jag känner mig sådär fluffigt rund och gravidsund [rim!] när jag unnar mig det. Vilket jag gör säkert för många gånger per dag.
Earl grey.
Jag gravid-knarkar Earlgrey-te. Gärna med apelsinsmak. Russian Earl grey. Helst sött med lite mjölk i. Starkt.
När jag väntade mitt första barn missbrukade jag satsumas. Veckan innan förlossning åt jag en hel fruktlåda satsumas själv. Tyvärr slutade jag inte efter förlossningen och runt jul blev det ett sorgligt farväl av den gula härliga frukten då min son blev alldeles prickig av citrus jag åt.
Min andra graviditet låg choklad högt på önskelistan. Kladdkaka. Körsbärstomater var också sjukt gott trots att jag reagerade på det. Salta nötter. Jag kunde äta påse efter påse med salta nötter. Mandlar och allt knaprigt.
Te känns ganska harmlöst trots allt. Glad att det inte är lösgodis eller läsk eller något annat kemiskt läskigt som min hormon-kropp vill ha.
;)
Earl grey.
Jag gravid-knarkar Earlgrey-te. Gärna med apelsinsmak. Russian Earl grey. Helst sött med lite mjölk i. Starkt.
När jag väntade mitt första barn missbrukade jag satsumas. Veckan innan förlossning åt jag en hel fruktlåda satsumas själv. Tyvärr slutade jag inte efter förlossningen och runt jul blev det ett sorgligt farväl av den gula härliga frukten då min son blev alldeles prickig av citrus jag åt.
Min andra graviditet låg choklad högt på önskelistan. Kladdkaka. Körsbärstomater var också sjukt gott trots att jag reagerade på det. Salta nötter. Jag kunde äta påse efter påse med salta nötter. Mandlar och allt knaprigt.
Te känns ganska harmlöst trots allt. Glad att det inte är lösgodis eller läsk eller något annat kemiskt läskigt som min hormon-kropp vill ha.
;)
31 oktober 2014
Heja mig!
Startar denna soligt frostklädda dag med lite mikrovärmt kaffe och rostmackor med pepparsalami. Egentligen började dagen redan 04:52 då Alice vaknade. Skitsur. Sovmorgon är för veklingar.
Så nu är jag ap-trött och önskar jag kunde gå och lägga mig en stund men min lista över saker jag bör göra idag för att inte stressa sönder mig i morgon (kalas-dag) är väldigt lång.
Jag hade typ hela veckan på mig [eller ett år, det beror på hur man ser det] men karaktärslös som jag är gör jag alltid allt i sista stund.
Just av den anledningen ska jag nu trycka i mig mina mackor och sätta fart!
Tjingeling!
Så nu är jag ap-trött och önskar jag kunde gå och lägga mig en stund men min lista över saker jag bör göra idag för att inte stressa sönder mig i morgon (kalas-dag) är väldigt lång.
Jag hade typ hela veckan på mig [eller ett år, det beror på hur man ser det] men karaktärslös som jag är gör jag alltid allt i sista stund.
Just av den anledningen ska jag nu trycka i mig mina mackor och sätta fart!
Tjingeling!
30 oktober 2014
Inte helt lyckat
Det här är vad som händer när man är trött, gravid och sugen på smällt ost. Halvfabrikats-pizza till middag. Min son typ bröt ihop. Tydligen gillar han inte pizza med tomat på. Alice har redan somnat 16:57 och min sambo gav mig ett snett leende typ som i att "-Du försökte iallafall"...
Jag tyckte om den ialla fall. Jag hade bara burk-champinjoner och ost på min sida. Mycket ost.
29 oktober 2014
Höstlov
Nu har jag haft två mycket produktiva dagar på jobbet och förtjänar resten av veckan ledigt!
Min plan är att:
Min plan är att:
- Pilla ner resten av mosaiken i köket så vi någon gång kan få upp det nya fina kaklet vi köpt som står på hög i hallen. Jag har en vision om att köket ska vara klart när bebisen kommer i februari. Min man som kommer göra det mesta av jobbet [bortsett från spackling och målning då han inte kan det pga sin stelopererade handled] är rysligt snabb när han väl sätter igång och nu väntar han egentligen bara på mig som aldrig blir klar med spacklingen och mosaiken.
 |
| Det har sett ut exakt så här i en månad nu |
- Sy en eller två gravid-toppar till mig själv! Jag fick precis hem en fantastik mönsterbok bara till MIG i brevlådan och nu kliar det i fingrarna att sy lite fint till bara MIG.
 |
| Jag tänkte förlänga den och göra rynk över magen :) |
- Plocka i ordning det sista på tomten inför att snön kommer. Typ kratta en smula om bäckenet tillåter.
 |
| Vart börjar man? |
- Sy klart min dotters tingeling-dräkt tills på lördag. Vi firar Desmonds födelsedag med Halloween-tema som sig bör när man är född under just Halloween :)
- Baka något gott.
Nu återstår bara att se hur mycket av detta jag kommer lyckas att förverkliga. Förmodligen inget.
Yes!... Fan
Hur impad blir man inte när f-kassan dagen efter betalar ut vabben man ansökt om! Yes!
Jag skuttade runt på små moln i affären tills jag kom till kassan och insåg att mitt bankkort som jag använt till att logga in med på fkassans hemsida fortfarande satt i bankdosan. Hemma.
Fan
24 oktober 2014
Vad ska jag nu äta?
Jag blir tokig! Jag reagerar på något födoämne men jag vet inte vilket! Varje gång jag äter lunch eller middag får jag blåsor över hela tungan. Tungan svullnar och det svider som f*n! När jag väntade Desmond var det hallon jag reagerade på, när jag väntade Alice var det körsbärstomater, jag tål både ock utan problem annars så något mysko händer i min kropp med alla gravidhormoner.
Vi käkade tacos dag och jag hade varken hallon eller tomater på. Jag fick likadant vid lunchen i skolan idag och då tog jag av laxen och matchade med grönsallad. När jag började känna av vid lunchen slängde jag i mig resten av maten för att hinna få i mig den innan det värsta bröt ut. Skitjobbigt. Det började för en vecka sen och jag fattar inte vad det är!
Det kan omöjligt vara laktos då jag både kan äta fil, yoghurt och dricka kaffe med mjölk utan att jag får blåsor. Inte är det ägg heller eller gluten då äggmackor går bra. Känns nära till hands att det skulle vara någon grönsak/frukt med röda färgämnen i typ hallon, tomat, paprika osv men jag har verkligen inte ätit det nu för att testa om det är det som ställer till det men jag får ju såhär ändå.
Lök är det inte heller...
Suck
Vi käkade tacos dag och jag hade varken hallon eller tomater på. Jag fick likadant vid lunchen i skolan idag och då tog jag av laxen och matchade med grönsallad. När jag började känna av vid lunchen slängde jag i mig resten av maten för att hinna få i mig den innan det värsta bröt ut. Skitjobbigt. Det började för en vecka sen och jag fattar inte vad det är!
Det kan omöjligt vara laktos då jag både kan äta fil, yoghurt och dricka kaffe med mjölk utan att jag får blåsor. Inte är det ägg heller eller gluten då äggmackor går bra. Känns nära till hands att det skulle vara någon grönsak/frukt med röda färgämnen i typ hallon, tomat, paprika osv men jag har verkligen inte ätit det nu för att testa om det är det som ställer till det men jag får ju såhär ändå.
Lök är det inte heller...
Suck
20 oktober 2014
Om det ändå vore så enkelt
" -Hur kom bebisen in i magen Pappa?" [vår son snart 6 år gammal]
Tystnad
" -Fråga Mamma."
Tack för den passningen älskling...
Hur fin är inte denna?
Tystnad
" -Fråga Mamma."
Tack för den passningen älskling...
Hur fin är inte denna?
19 oktober 2014
Piggare
Ibland tar saker lite tid. Som att rama in en tavla. Jag fick den här "kladden" som min syster beskrev den för typ 1 år sen. Därefter har den inte fått någon plats i vårt hem trots att jag älskar den. Allt vi har hemma på väggarna i konstform är skapat av antingen mig, barnen, min svägerska [fotografierna i bakgrunden på stora bilden bland annat] samt min syster. Fullkomligen bubblar av kärlek till min systers tavlor! Jag kan faktiskt inte komma på något som är "köpt". Jooo juste, min sons stora Disney-plansch men det var farmor som köpte den. Han älskar den. Jag hatar den. Dock måste man kompromissa ibland.
;)
Det märks att jag är piggare nu när jag idag går in i vecka 23. Trots att jag varit krasslig och småförkyld i en vecka. dels har jag börjat ta en järntablett varannan dag men jag har också drabbats av ett lättare pyssel-boa för bebis-fix-städ-sug.
Spjälsängen fick upp fronten häromdagen! Den har stått halvmonterad efter Alice i vårt sovrum i typ 2 månader men nu är den redo! Bädden är höjd och båda sidorna har fått spjälor igen.
Nu ska jag bara hitta något fint att bädda den med. Jag syr ju gärna själv men just sänglinne finns oftast bara i tråk-tryck, typ med bilar eller ännu värre nallar eller värst: Nalle puh. *usch*
Den gamla kryddhyllan får inte plats ovanför den nya fläkten så den tänkte jag ta och sätta upp på väggen ovanför spjälsängen att ha nappar och kanske något annat fint i. Det får bli att skruva upp den så den sitter ordentligt.
Måla - Höstlovsbestyr
16 oktober 2014
Förlossningsskador och om att verkligen lyssna på sin barnmorska när det gäller
Jag vet inte riktgt varför jag kom på att tänka eller googla runt på just detta ämnet. Det är egentligen INTE vad jag borde göra just nu, såhär halvvägs till min förlossning. Man blir ju vettskrämd!
Babybooms och att just det sjukhus man drömt om att föda sitt barn på är fullt när dagen kommer måste man ju någonstans acceptera men att det är såhär illa vill man inte ens känna vid. Jag hittade några artiklar [det finns massor om bristande förlossningsvård] som både beskriver den vansinniga underbemanningen men också vilka effekter den får och om hur ickebefintliga riktlinjer gör att ca 4000 svenska kvinnor varje år får skador för livet.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/633444-sjukvarden-blundar-for-kvinnor-med-forlossningsskador
http://www.svt.se/ug/allvarliga-forlossningsskador-syns-inte-i-journalerna
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2570502
Babybooms och att just det sjukhus man drömt om att föda sitt barn på är fullt när dagen kommer måste man ju någonstans acceptera men att det är såhär illa vill man inte ens känna vid. Jag hittade några artiklar [det finns massor om bristande förlossningsvård] som både beskriver den vansinniga underbemanningen men också vilka effekter den får och om hur ickebefintliga riktlinjer gör att ca 4000 svenska kvinnor varje år får skador för livet.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/633444-sjukvarden-blundar-for-kvinnor-med-forlossningsskador
http://www.svt.se/ug/allvarliga-forlossningsskador-syns-inte-i-journalerna
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2570502
Jag blir ledsen, lite orolig då jag läser om sfinkterreptur. Jag vet att det förmodligen inte kommer drabba mig då jag redan fött två barn utan att spricka hela vägen och nu sannolikt inte kommer spricka sista gången. Iallafall inte hela vägen. Om jag har tur det vill säga. Det finns inga garantier .
Dock har jag hittills haft tur.
Jag har haft turen att ha en mycket modig storasyster som inför min första förlossning med stora allvarliga ögon avslöjade sanningen för mig om hur det verkligen går till. Hon hade fött tre barn innan mig och visste precis vad hon pratade om. Utan några krusiduller beskrev hon noggrant hur ont det gör, hur värkarna känns, hur man bara vill dö, hur förbannat läskigt det är med epidural, hur skönt det är när den tar, hur god nyponsoppan är, hur gullig barnmorskan kan vara, hur förbannat j*vla VIKTIGT det är att man LYSSNAR på barnmorskan när det verkligen gäller. Svar ja, man VET när det ÄR.
När det är dags att krysta och barnmorskan mitt upp i allt säger STOPP, då är det STOPP som gäller! Du får inte krysta! Ja det är sjukt svårt. Jag kan säga att det är det svåraste under hela förlossningsskedet: Att inte krysta när man inte vill göra något annat än krysta. Men det är just nu som barnets huvud är på väg ut och barnmorskan hjälper till att "mjuka" upp underlivet, håller emot och ser till att så du inte spricker typ hela vägen. Detta är sjukt viktigt att veta om och ingen annan än min syster berättade detta för mig innan det var dags och jag gick på alla kurser man kunde gå.
Här finns grymt bra och tydlig information om just detta skedde i förlossningen, ett måste läsas av alla som väntar sitt första barn!
Min första förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2008/11/nu-ska-jag-frska-mig-p-en-liten-berttar.html
Det här inlägget beskriver min första förlossning och jag kan i efterhand säga att jag ångrar att jag var så hård mot min barnmorska som säkert hade häcken full och gjorde allt i sin makt för att hinna med mig. Jag hade nog återigen tur att Södertäljes förlossning samarbetar med Södertälje BB och de har någon form av rullande schema så alla byter plats med varandra olika veckor vilket innebär att typ alla jobbar på förlossningen. Annars inse jag nu att jag hade fått föda min son själv.
Jag klarade min första förlossning med 4 stygn, dock var min sons huvud helt deformerat av att ha legat i förlossningskanalen så länge och det tog över två år innan det vuxit till rätta helt. Andra såg det inte men vi som mamma och pappa såg det men blev lugnade av BVC att det växer bort vilket det lyckligtvis gjorde tillslut.
Min andra förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2012/09/de-sista-fem-centimetrarna.html
Min andra förlossning minns jag bara som positiv men jag har nu efter en timmes googlande och en kommentar jag fick vid ett tidigt ultraljud denna graviditet, insett att det var nog lite mer än en "rispa" på insidan, det var nog snarare en bristning i förlossningsväggen. Som skulle kunna ha inneburit mer problem än det gjorde.
Jag skrev inte om det i blogginlägget för två år sen men strax efter att dottern kommit ut och hon fått upp färgen säger barnmorskan till undersköterskan att hon hämta förlossningsläkaren då det "blöder lite väl mycket" och strax därefter kom en mycket lugn men rättfram man in i rummet. Han hälsade sakligt på mig och min man men han lät sig inte vänta utan började direkt dirigera sköterskorna i material han behövde, det var olika medicinska preparat och jättestora tampongtussar typ för att stoppa upp.
Han pratade lugnt med mig samtidig och förklarade att jag hade en blödning strax efter livmodertappen som han behövde få stopp på. Han förklarade att han ville undvika att ta nyförlösta mig till operation för att sy därinne utan ville försöka med en alternativ metod och som jag förstod det skulle kroppen få läka själv utan kirurgiskt ingrepp. Det tog väl runt 10 min innan han åter igen lugnt bekräftade att det slutat blöda men att "jättetopsen" skulle få sitta kvar i 4 timmar, därefter skulle barnmorskan ta ur dem och se om blödningen stabiliserat sig.
Sen fick jag stanna 3 hela dagar och BB-personalen kollade eventuella blödningar typ varannan timme, tja kanske inte på natten men jag var strängt tillsagd att ringa om det skulle börja blöda mycket, vilket det inte gjorde och tur är väl det.
Så nu två år senare under denna graviditet då vi var inne på ett ultraljud i vecka 14 eftersom jag blödde kraftigt frågade den fantastiska läkaren där om jag visste om att jag gått sönder lite/brustit förra förlossningen och jag sa att jag fick en "rispa" för det var min uppfattning. Hon nickade vänligt och sa att hon kunde se den på det vaginala ultraljudet men att den verkade ha läkt jättefint.
Nu blir jag såklart lite orolig då jag i förbifarten läste någonstans att om man har tidigare skador är det större risk för ytterligare skador i samband med förlossning och detta måste ju vara någon form av bristning som kan brista igen vid extrem påfrestning. Tänk om det går lika fort, eller fortare denna gång. Jag är livrädd för framfall eller att jag ska börja störtblöda och behöva opereras. Min största skräck är tanken på ett kejsarsnitt [förlåt mig alla som tycker annorlunda] Jag vill verkligen inte skrämma upp någon men allt som har med kejsarsnitt göra får mig att kallsvettas. Akutsnitt är min värsta mardröm.
Jag har verkligen haft tur som fått två till trots fina förlossningar, i synnerlighet min andra. Jag kände intet av stress eller överbeläggning. Jag fick hjälp direkt och barnmorskorna fick jaga efter MIG. *skratt*
Jag ber en stilla bön om en tredje lyckad omgång och att jag ska få plats på Södertälje Förlossning som verkligen har mitt förtroende. Där känner jag mig trygg och framförallt prioriterad. Men det finns inga garantier.
Dock har jag hittills haft tur.
Jag har haft turen att ha en mycket modig storasyster som inför min första förlossning med stora allvarliga ögon avslöjade sanningen för mig om hur det verkligen går till. Hon hade fött tre barn innan mig och visste precis vad hon pratade om. Utan några krusiduller beskrev hon noggrant hur ont det gör, hur värkarna känns, hur man bara vill dö, hur förbannat läskigt det är med epidural, hur skönt det är när den tar, hur god nyponsoppan är, hur gullig barnmorskan kan vara, hur förbannat j*vla VIKTIGT det är att man LYSSNAR på barnmorskan när det verkligen gäller. Svar ja, man VET när det ÄR.
När det är dags att krysta och barnmorskan mitt upp i allt säger STOPP, då är det STOPP som gäller! Du får inte krysta! Ja det är sjukt svårt. Jag kan säga att det är det svåraste under hela förlossningsskedet: Att inte krysta när man inte vill göra något annat än krysta. Men det är just nu som barnets huvud är på väg ut och barnmorskan hjälper till att "mjuka" upp underlivet, håller emot och ser till att så du inte spricker typ hela vägen. Detta är sjukt viktigt att veta om och ingen annan än min syster berättade detta för mig innan det var dags och jag gick på alla kurser man kunde gå.
Här finns grymt bra och tydlig information om just detta skedde i förlossningen, ett måste läsas av alla som väntar sitt första barn!
Min första förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2008/11/nu-ska-jag-frska-mig-p-en-liten-berttar.html
Det här inlägget beskriver min första förlossning och jag kan i efterhand säga att jag ångrar att jag var så hård mot min barnmorska som säkert hade häcken full och gjorde allt i sin makt för att hinna med mig. Jag hade nog återigen tur att Södertäljes förlossning samarbetar med Södertälje BB och de har någon form av rullande schema så alla byter plats med varandra olika veckor vilket innebär att typ alla jobbar på förlossningen. Annars inse jag nu att jag hade fått föda min son själv.
Jag klarade min första förlossning med 4 stygn, dock var min sons huvud helt deformerat av att ha legat i förlossningskanalen så länge och det tog över två år innan det vuxit till rätta helt. Andra såg det inte men vi som mamma och pappa såg det men blev lugnade av BVC att det växer bort vilket det lyckligtvis gjorde tillslut.
Min andra förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2012/09/de-sista-fem-centimetrarna.html
Min andra förlossning minns jag bara som positiv men jag har nu efter en timmes googlande och en kommentar jag fick vid ett tidigt ultraljud denna graviditet, insett att det var nog lite mer än en "rispa" på insidan, det var nog snarare en bristning i förlossningsväggen. Som skulle kunna ha inneburit mer problem än det gjorde.
Jag skrev inte om det i blogginlägget för två år sen men strax efter att dottern kommit ut och hon fått upp färgen säger barnmorskan till undersköterskan att hon hämta förlossningsläkaren då det "blöder lite väl mycket" och strax därefter kom en mycket lugn men rättfram man in i rummet. Han hälsade sakligt på mig och min man men han lät sig inte vänta utan började direkt dirigera sköterskorna i material han behövde, det var olika medicinska preparat och jättestora tampongtussar typ för att stoppa upp.
Han pratade lugnt med mig samtidig och förklarade att jag hade en blödning strax efter livmodertappen som han behövde få stopp på. Han förklarade att han ville undvika att ta nyförlösta mig till operation för att sy därinne utan ville försöka med en alternativ metod och som jag förstod det skulle kroppen få läka själv utan kirurgiskt ingrepp. Det tog väl runt 10 min innan han åter igen lugnt bekräftade att det slutat blöda men att "jättetopsen" skulle få sitta kvar i 4 timmar, därefter skulle barnmorskan ta ur dem och se om blödningen stabiliserat sig.
Sen fick jag stanna 3 hela dagar och BB-personalen kollade eventuella blödningar typ varannan timme, tja kanske inte på natten men jag var strängt tillsagd att ringa om det skulle börja blöda mycket, vilket det inte gjorde och tur är väl det.
Så nu två år senare under denna graviditet då vi var inne på ett ultraljud i vecka 14 eftersom jag blödde kraftigt frågade den fantastiska läkaren där om jag visste om att jag gått sönder lite/brustit förra förlossningen och jag sa att jag fick en "rispa" för det var min uppfattning. Hon nickade vänligt och sa att hon kunde se den på det vaginala ultraljudet men att den verkade ha läkt jättefint.
Nu blir jag såklart lite orolig då jag i förbifarten läste någonstans att om man har tidigare skador är det större risk för ytterligare skador i samband med förlossning och detta måste ju vara någon form av bristning som kan brista igen vid extrem påfrestning. Tänk om det går lika fort, eller fortare denna gång. Jag är livrädd för framfall eller att jag ska börja störtblöda och behöva opereras. Min största skräck är tanken på ett kejsarsnitt [förlåt mig alla som tycker annorlunda] Jag vill verkligen inte skrämma upp någon men allt som har med kejsarsnitt göra får mig att kallsvettas. Akutsnitt är min värsta mardröm.
Jag har verkligen haft tur som fått två till trots fina förlossningar, i synnerlighet min andra. Jag kände intet av stress eller överbeläggning. Jag fick hjälp direkt och barnmorskorna fick jaga efter MIG. *skratt*
Jag ber en stilla bön om en tredje lyckad omgång och att jag ska få plats på Södertälje Förlossning som verkligen har mitt förtroende. Där känner jag mig trygg och framförallt prioriterad. Men det finns inga garantier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)