När tiden går för fort

Halleluja vad tiden går undan! Idag går jag in i vecka 27 och får genast lite "ta-slut-ångest". jag har ju lovat mig själv att verkligen ta vara på denna tiden. Min sista graviditet. Jag har lite svårt att hantera att saker och ting tar slut. Något som jag pratat med min kurator ganska mycket om. Vi ses inte ofta men jag behöver ibland komma på banan igen för att inte tappa allt liksom. Självklart blir allt påtagligt igen nu när jag väntar barn. Senast jag träffade henne var just när jag väntade Alice för två år sedan. jag kände nog lite så då också, att jag inte ville att det skulle ta slut även om jag verkligen ville träffa min bebis och gosa och självfallet är det ju dit man kommer förr eller senare.

Jag blir också genast lite stressad, jag vill ju hinna sy fint till bebisen samtidigt som jag vill få köket klart. Stressad är det sista jag vill vara just nu eller ha ångest för den delen.

Just ångest över att det är över eller passerat slår mig ofta dagen efter stora tillställningar. Julen är hemsk. Så jobbigt att jag typ nästan funderat på att inte fira julen alls i år. Dock måste jag ju för barnens skull. Men jag vill inte. Verkligen inte. Det är underbart med första advent, jag älskar att baka och slå in presenter. Julpynta och dricka glögg. Allt är bra tills man sitter i bilen och ska åka hem från "julen" Eller när alla gästerna har gått hem. Jag fattar inte varför?

Jag fick en lättare dos av "ta-slut-ångesten" efter Desmonds kalas förra helgen och det kalaset hade jag inte ens planerat. Jag bara hafsade ihop det då jag egentligen inte hade lust. Jag funderar lite på om det är läge att ringa kuratorn kanske men det gick så fort över så jag väntar nog ett slag till. Vi får se hur jag känner efter jul.