"Jag börjat tro att han egentligen inte alls är ett jordebarn utan en ödla från V som är planterad här hos mig för att allmänt bara förstöra"

En spontan tanke igår natt runt 01:34 var att jag imorgon [läs idag] ska gå tillbaka i bloggen och läsa om hur jävligt det var då Desmond var runt året. Jag hade något vagt minne av att jag satt vaken timme efter timme med en SKIT-unge som vägrade sova för nu händer det IGEN och åter känner jag känslan av "varför o varför skaffade jag barn?"

Det här skrev jag i ett inlägg i oktober för ca 4 år sen:

"Nu är det dessutom (imorgon faktiskt) en vecka sen Desmond sov en hel natt. Den nya rutinen ser ut som så att pyret vaknar runt 1 på natten och håller låda (vilket märkligt uttryck egentligen: "-Håller låda.."Jaha? Vadå för låda? Vad finns i den då?) till runt 5-snåret, powernap till halv åtta sen är det upp som en sol och direkt på första bästa pryl att pilla/plocka sönder/slänga i toa innan mamma hunnit fixa sitt morgonkaffe. Jag lider av den värsta självvalda sömnbristen man kan föreställa sig. Vet ni vad utebliven sömn gör med en människa? I natt fick jag en timmas sömn. En timma. Jag satt uppe sent och knegade med delkurs 1 i vård och omsorg, perfekt tajming till att Des vaknade och resten kan ni säkert lista ut. Likaväl var jag uppe med tuppen för att njuta av min torsdag. Min heliga dag. Min gå-till-skolan-få-min-egen-tid-dag. Lektionen idag är dock lite dimmig. Vi hade genomgång av cirkulationssystemet. Runt halv 10 innan rasten var det mycket kapillära blodkroppar i mitt system kan jag lova. Det kan ju inte vara nyttigt att pressa sin kropp på det här sättet"

Här har ni hela inlägget:

http://mammatrollet.blogspot.se/2009/10/leva-som-man-lar.html

Som är fantastiskt roligt att läsa för mig nu såhär i efterhand med en viss förhoppning att min nya skräcködlebebis ska sluta skrika 3 timmar varje natt. För att sedan vakna vid 05 och vilja gå upp igen. Asså, jag dör. Självvalda sömnbrist-döden.

Jo, smulor på golvet stör mig fortfarande och kan få mig att flippa totalt en vanlig torsdag men jag har nog släppt lite på mina krav. Jag försöker hålla rent hus men städat [dvs, saker på rätt plats , snyggt och piffigt] det har jag gett upp, hur mycket jag än sörjer.

Dock känns det bättre i själen att lägga min "piff-tid" på annat, och då menar jag sånt som inte involverar barnen, utan den tiden då dem sover, tittar på tecknat eller roar sig i med någon leksak. Då skulle jag kunna piffa men det gör jag inte då bloggar jag som nu eller syr. Kan hända att trädgården får lite kärlek om det är bra väder. Men bara kanske och nu är det trots allt november och jag har inga ledsna rosor eller lökar som behöver planteras :)