Sjukt att man kan älska någon annan så mycket. Kärleken till min partner är en sak [drömde en hemsk dröm att en galning kom och högg en kniv i halsen på Adde och i drömmen agerar jag i rent vredesmod och helt sonika drar ur kniven och hugger den i ögat på gärningsmannen] Jag skulle göra i princip allt för honom och lite till tror jag men kärleken till mina barn är något helt annat. Den är som en käftsmäll rent utav. Man fattar liksom inte hur mycket man kan älska ett barn förrän man gör det.
Jag skulle offra allt, livet utan att tveka en sekund för mina barn. Jag kan inte fatta dem som kan göra illa sina barn, hur är det möjligt? Det är som tortyr i själen att tänka att någon skulle göra illa min lilla flicka och min underbara grabb.
jag blir alldelles tårögd när jag tänker på dem mina små flisor. Den största kärleksgåvan av alla. De små gör mig såååå lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar