Vid halv nio kommer en barnmorskan och ville väcka mig men jag hade ju redan varit vakens typ 3 timmar, hon satte en CTG och pratade lite.
Där låg jag sedan i min ensamhet och lyssnade på hjärtljuden och kollade siffrorna på maskinen.
Hjärtljuden låg runt 130 hela tiden, värkarna kom med ca 10-15 mins mellanrum. Starka men inte regelbundna och täta som kvällen innan. Förhoppningsvis skulle jag få åka hem tänkte jag och gjorde allt för att slappna av och inte få mer värkar.
Efter en stund kom barnmorskan igen och kopplade ner, sa att det såg fint ut och att förlossningsläkaren skulle komma om runt 45 min och konsultera mig. Under tiden skulle hon hämta frukost åt mig. Jag sa att jag kunde hämta själv, vill ju helst inte vara till besvär. Barnmorskan förklarade att jag ska vara så stilla som det bara går och endast gå på toa om nöden kräver.
Jahapp.
Strax därefter kommer en underbar uska med världens frukostbricka till mig, jag blev nästan gråtfärdig.
Jag är långt i från van att bli uppassad och hon var så söt och snäll. Dock kände jag mig hemsk som bara satt där och fick allt serverat.
Jag åt det lilla jag orkade, kände mig lite vilsen. Adde ringde och sa att han var på väg. Skönt att slippa vara själv. Mina batterier dog på telefonen och där satt jag i tystnaden och väntade, kollade på klockan, hade lite förvärkar.
Efter ett allvarligt samtal med förlossningsläkaren om mina CTG -kurvor, vila och bricanyl kom vi överens om att jag fick åka hem eftersom att jag inte öppnat mig ännu. Om så hade varit fallet hade jag blivit skickad till huddning. Hade vi åkt till först hade de förmodligen inte gett mig bricanyl utan låtit förlossningen starta.
Nu måste jag ta det superlugnt, helst ligga ner och om värkarna blir regelbundna och täta igen ska jag ta värkhämmande bricanyltabletter och om det inte hjälper [vill bebisen ut så funkar inga mediciner i världen tydligen] ska vi åka till Huddinge direkt eftersom att de där har neonatalvård. Dock handlar det om endast några dagar. 3 1/2 för att vara exakt. På onsdag passerar jag in i vecka 37 vilket är gränsen för prematur födsel och då är jag välkommen att föda på Södertälje.
Jag fattade nog inte allvaret förrän jag pratade med förlossningsläkaren. Men nu har jag insett att sprutan i benet kvällen innan gav mig och min bebis några mycket värdefulla dagar till innan det kanske är dax.
Dock tolkar jag det som att eftersom att bricanylen inte tar bort värkarna helt, utan bara lugnar dem att den inte har full effekt på mig och att förlossning så smått trots allt har börjat. Med Desmond hade jag onda förvärkar såsom nu i en vecka innan. Enda skillnaden är att de började i 38+5 och inte i 35+3.
Fortsättningsvis kommer vi att vara redo till tänderna och det första vi gjorde då vi kom hem var att packa in bb-väska, bilbarnstol, väska till Desmond, kamera i bilen och från och med nu åker vi ingenstans utan dem.
BB-väskan har kompletterats med napp, snuttefilt mobilladdare
samt en ljuvlig vit babykofta med tillhörande mössa som vi fick från en av Addes släktingar i går ute på landstället.
Idag blir det en liten tripp till bauhaus för att handla fläktar då det inte gick att sova inatt do to nära 30 grader i sovrummet.
Jag lovar att ta det lugnt.
Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar