Ursäkta mig, jag är gravid

Som värddjur för en blivande varelse har man inte mycket ork över till annat. Såklart. Förutom att man ska livnära och göda en växande liten person med alla organ och grejer ska man samtidigt bilda ett nytt eget organ a k moderkakan. Hur sjukt flummigt är inte det egentligen?

Inte slutar det där heller, upptill två liter blod till ska man minnsan producera [dricka dricka dricka vatten hela tiden] och tusentals hormoner ska man hålla i schack.

Jag saknar den korrekta informationen om hur en graviditet egentligen ser ut. Alla fina "vänta-barn"-böcker beskriver ju det hela lite lätt inlindat i bomull. Jag har helt ärligt funderat på att skrapa ihop en egen vänta-barnbok som ska tala om sanningen. Så här är det att vänta barn. Egentligen.

Nu låter jag fasligt bitter. Allt är inte pest och vedergällning. Jag är spruddlande glad över att bebisen senast igåt börjat säga hej innifrån.

Men jag är så sjukt trött på att hela tiden ursäkta mig för att jag inte kan, orkar, vill för att jag just precis är gravid. Ska man behöva hävda sig hela tiden?

Så om jag nu skulle slå slag i saken och skänka världen min lite ärligare version av bullandet i ugnen skulle jag välja titeln till min bok: Ursäkta mig, jag är gravid

Vecka 15

Tacksam att jag iallafall ser gravid ut så att ingen tror att jag ljuger eller ifrågasätter mig då jag försöker hävda mig.