Kurerar mig på soffan efter dagens doningar med min nya vän: TENS [eller egentligen TNS transkutan nervstimulans] Undrar om den biter på aggretioner oxå?
Jag har gjort allt man har bett mig om ändå är missnöjet solklart och jag känner mig inte värd ett ruttet ägg rent yrkesmässigt. Tack för den säger jag bara! Jag kan knappast styra över att jag fått foglossning och sammandragningar och att alla andra i världen oxå är gravida och att det ställer till det på jobbet men ändå fick jag min bit av den sura kakan idag. Eller dubbla bitar kaka. För visst, det är jag väl värd tycker ni inte det?
Jag tänker då fanne mig inte slösa bort mer av min tid och min själ på en arbetsgivare som bara ger mig S K I T tillbaka. När man ger förslag på en rimlig lösning blir man bortviftad på gränsen till dumförklarad. Från och med nu så att alla vet så B R Y R J A G M I G I N T E.
Jag orkar inte ens känna mig förnedrad eller arg längre, jag har bara lust att skratta åt hela situationen och vilka omänskliga krav som ställs. Rent komiskt egentligen.
Arbetsmiljö? Anpassning? Va? Rast? Det är inte förenligt med verksamheten. Näe vet ni vad? Adjöss och tack för fisken, där fick det räcka för mig. Alla har vi våra gränser och min är nu officiellt passerad.
Eller är det bara jag som tycker att det är helt galet att jag på mina 25% [av 85%] ska komma in och arbeta 1 timme varje arbetspass för att sedan åka hem. Och om jag nu mot förmodan [vilket jag själv vet att jag kan eftersom att jag talat mer än en gång med fkassan ang partiell sjukskrivning] kan samla dessa 25% till ett arbetspass i veckan, så kan jag inte önska att detta enda arbetspass ska läggas på dagtid då jag forfarande är pigg och inte belastat kroppen allt för mycket nej nej nej, ser ni detta avgör inte jag och kan jag inte bidra och arbeta fullt ut på det enda passet i veckan jag i sånt fall skulle arbeta så kanske jag inte ska jobba alls. Ursäkta, anpassa arbetsplatsen? Är inte en chef skyldig att göra det?
Vad vet jag, jag är nog galen. Men jag B R Y R M I G I N T E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar