Igår när jag kom hem från jobbet bröt jag ihop hemma och bara grät. Jag insåg snabbt vart jag är på väg.
På grund av känsliga läsare [kollegor] vill jag inte gå in på detajer men dryga nio timmars arbete utan att hinna gå på toa, äta lunch eller ladda min mobil tog knäcken på mig. Sen allting runt omkring som ska fixas, ordnas, styras upp, beslutas. Min kropp sa ifrån genom att försöka stänga av. Först på jobbet då jag var på väg att svimma men hann sätta mig ner i tid. Sen hemma efter gråtattacken då jag försökte mig på att laga tacos med gråten i halsen. På väg ut ur duschen bar inte benen längre och jag trillade rak ner i tvätthögen.
Tjejerna på jobbet var förstående när jag ringde men jag vet hur svårt det är att få in någon en söndag kväll och när jag lagt på bröt jag ihop igen för jag får så dåligt samvete.
Idag orkar jag knappt stå upp. Jag vill bara gömma mig och hoppas att ingen hittar mig.
Men jag vet vad jag måste göra. I morgonbitti ringer jag MVC och ber om ett läkarbesök. det är långt till förlossning och jag vet att det bara kommer bli värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar