Spontan reflektion: Hur fick de plats där upp allihop?

Trädfällning stod på göra-listan idag och strax innan lunch kom lillebror och en pigg liten polare till denne och kändes sig sugna på att släpa och dra lite. Adde den klätterglade krängde upp i björken och kapade den uppifrån och ner. Eller nästan ner. Fyra meter av stammen är kvar och där ska det bli en trädkoja till Desmond.

Jag var hysteriskt nervös innan min älskade och ende man skulle upp i vårt högsta träd men han lovade heligt och dyrt att selen håller för allt och att han skulle vara försiktig. Allt gick som tur va bra förutom telekabeln som rök med första grenen. Nu har vi dock ved till nästa sekel typ. Om någon orkar klyva upp den. Inte jag.

Med en marginal på 20 cm, skills mina vänner, skills.

Efter att björken mött sitt öde tyckte vi att vi likagärna kunde kapa lite till. Eller egentligen blev vi tvungna att kapa då det i princip var omöjligt att få upp telekabeln igen utan att snagga krikonträden lite. Så kort och gott, jag slapp klättra i år för år ska ni veta kom krikonen ner till mig. Jag plockade hela eftermiddagen och halva kvällen. Vid 19-tiden började det spöregna så jag bestämde att resten får ligga. Jag tror ändå att de jag hann plocka kommer att resultera i en och annan burk sylt. Eller vad tror ni?

Pssst... Jag har 20 kg till som inte fick plats på bild. Krikon någon? Josefine, du gillar ju att safta och sylta har jag hört?