Vid den här tiden för idag för 10 år sedan stog jag i köket på jobbet, kokade ägg i doften av bryggkaffet, lyssnade full i skratt på Gerda som över sin morgongröt ännu än gång berättade om när hon blev bjuden på date första gången 1928. Den glada tiden efter kriget. Jag var 19 år precis som hon varit då och jag drömde om att hitta kärleken precis som hon hade gjort. I tv-rummet intill satt Rune och tittade på tv4-nyheterna utan att egentligen titta. Min kollega väcker mig ur mina tankar med: " - Madde, kom och kolla det händer nått på nyheterna!"
När jag med kaffekannan i handen lutar mig in i vardagsrummet ser jag hur flygplan nr 2 krachar in i World Trade Center. Först fattar jag ingenting. Vadå? Är det någon filminspelning? Eller vadå krachade det precis ett plan rakt in i höghuset? Jag minns detta ögonblick så väl för det kändes så konstigt hela grejen. Där stod jag och serverade kaffe en morgon på demensavdelningen, som alla andra dagar, blommiga gardiner, kattgräs i fönstrena, Rune i sin rutiga skjorta som sitter och sirrar i väggen, puffiga små kuddar i soffan, den svala doften av hösten som lirkat sig in genom balkongdörrens glänt, min kollega som förstenat står framför tvn och maler på om att " - .....detta händer inte, ser du? Det är inte klokt!" Ute i köket ropar blinda Gerda att " - kaffe skulle smaka gott! hallå? hallå? Jo jag sa...hallå?" Samtigt förändras världen för alltid och ett krig som ska komma att involvera hela världen får sin början.
Hela 10 år idag har gått sedan just det ögonblicket. Det var innan allt. Det var innan jag åkte till Kos. Innan jag träffade min fästman som aldrig blev min man. Det var innan jag gjorde abort. Innan jag träffade det bästa vännerna i livet. Det var innan Andreas. Om jag då när jag stod där i den kluvna världsbilden hade vetat att jag exakt 10 år senare skulle sitta i ett kök jag älskar, i ett hus jag älskar tillsammans med man och barn som jag älskar, en underbart skön söndag i september. Om jag hade vetat skulle det ha förändrat hur de 10 åren däremellan hade sett ut? Hade jag gjort saker och ting annorlunda?
Vad tänker du på då du hör datumet 11 september? Minns du vart du befann dig? Vad gjorde just du när det hände?
Jag kan känna att det faktum att väldigt många människor förlorade livet just den dagen är visserligen tråkigt men sätt det i relativitet till den 26 december då flera hundra tusen människor blev totalöveraskade av tsunamin, alla hundratusentals hem som föstördes, familjer som stympades. Detta i mina ögon är höjden av sorg och ett uppvaknade av vad naturens kraft kan göra men den 11 september känns bara som missriktat hat och upptrapningen av en redan långt pågående konflikt.
Hur hade världen exempelvis sett ut idag utan 11 september?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar