En sedvanlig släktsammankomst har gått av stapeln och som vanligt är man irriterad. Jag fattar inte varför man inte bara kan umgås och ha det trevligt utan att man ska behöva åka hem och vara ledsen och förargad. Samma sak varenda jävla gång! min familj är en samling snälla människor som om de haft lite finkänslighet och förmåga att tänka efter innan de häver ur sig saker varit underbara. Men likt förbannat tänker jag varje gång: "- Näe nu vill jag inte mer, det här var sista gången!" Varför är det så att man har så svårt att "göra slut" med sina släktingar? Jo man har levt med dem länge och man bär samma gener men det är ju inte som att jag har valt dem själv för att jag tycker om dem.
Jag önskar att jag kunde leva efter principen: "- Jag väljer själv!" Den tid jag har här på jorden vill jag inte slösa bort på att vara arg eller ledsen eller tillgodose alla andras behov och viljor. Jag skulle vilja stänga ute alla irriterande, negativa individer som suger energi och omge mig av positiva, inspirerande, livsglada människor som tar fram alla bra saker hos mig själv. Tyvärr är det inte så enkelt och därför är jag riktigt nedstämd idag och hela min kväll igår blev förstörd.
Jag tror jag behöver en L Å N G höstpromenad för att få tillbaka mig på den glada banan i livet igen. Sagt och gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar