Min mors nya gardiner satte skruv!

Idag ska jag till Nynäshamn och boka tid hos optikern. Jag har inget val längre. Vi åt påskmiddag hos min mamma i Söndags vilket för en gångs skull var mycket trevligt. Mamma hade planerat för denna bjudning säkert resten av hela året (eller livet). Så typiskt min mamma, hon drömmer och planerar och fixar för en dag och sen brukar det bli ett stort fiasko och hon blir jätteledsen. Dock gör hon om samma sak igen och igen. Skönt nog blev denna gången riktigt lyckad, men jag vill inte veta vad all maten kostade. Sånt ger mig bara ångest. Jag tror jag är sjuk.

Hur som helst så kunde jag inte se vad som bjöds på så min svärmor gick efter mig och pekade ut lax och ägg osv. Jag hittade faktiskt påskägget hon gömt till mig i äppelträdet efter viss vägledning med "varmt eller kallt" När jag inte kunde se min mors nya virkade gardiner var måttet rågat och hon drog med mig ut till plånboken och gav mig pengar till linserna. Jag hade inte hjärta att säga att jag måste ha pengar till undersökningen oxå men det löste sig redan nästa kväll då alla skulle gå på bio. Madeleine fick snällt stanna hemma med Desmond. Visserligen fanns det ändå ingen som kunde vara barnvakt men det kändes lite surt. Dessutom missade jag friskis och svettis.

När svärmor sedan kom från jobbet på en kaffe och hittade mig och Des på golvet precis nedanför tvn tappert lyssnades på Harry Potter så sa hon att jag skulle boka en tid på torsdag för då var hon ledig och hon skulle ordna med kossing. Dessutom kikade hon i vårt kylskåp och bestämde att vi skulle låna matpengar oxå. Så idag ska jag till Willys och handla mjölk (jag har inte drukit latte på flera daaaaar!) och sen hoppas på att det finns tid på torsdag.

Hoppgunga måste vara en av världens bästa uppfinningar, typ nästan lika bra som att nån kom på balkongen. Desmond fick en av Farmor och Farfar, en hoppgunga alltså. Han studsar i den som en liten boll samtidigt som han sjunger falska sånger med hela handen i munnen. Golvet blir alldelles kladdigt av allt dregel som han sen glatt smetar runt med fötterna. Han blir nästan sur när man tar ur han. Fast jag tycker nog att han är sur jämt nuförtiden. Jag vill vill ha min glada bebis tillbaka! Jag hoppas att det nu ska bli lugnt efter tand nr två men vi får väl se. Han ska ju få hela munnen full så småningom och lagom tills det blivit lugnt komer han väl börja bröla om en moped.

Nu ska vi se om lillfis är hungrig för då kanske kanske vi har lyckas skapa någon form av rutin.

Fram med köttfärsåsen!