Gotland i mitt hjärta

Det är bråda dagar just nu för mig. Det lär inte bli bättre framöver precis. Som vanligt tar jag på mig allt skoj jag bara kan och försöker hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid.

Vi (läs jag) målar om huset och alla utemöbler, gräver upp uteplatsen som håller på att falla sönder, allmänt styr upp hemmet inför hösten och skolstart för flera med mera. Under tiden jagar vi, främst jag kanske en 1 åring som klättrar /river/slänger ALLT! Ibland önskar jag mig en tomt utan gräsmatta för fan vad den växer! Jag gör inget annat än klipper denna förbannade gräsmatta!

Dock unnande vi oss att typ skita i allt och åka en vecka till Gotland och min systers svärföräldrars underbara sommarhus över midsommar med familjen. Det är i särklass det bästa vi gjort på länge. Vi tar väldigt lite tid till varandra då vardag med markservice, jobb, skola och livspusslet tar mycket tid. Våra helger brukar gå till att antingen fira någons födelsedag då det känns som att folk fyller år stup i ett. Om vi har tur och ingen fyller år fixar vi hemma eller försöker att komma ikapp med det vi inte hunnit under veckan. Våra kläder har inte varit i garderoberna på månader. Det bara ligger i osorterade höga, ja ni vet.

Hur som helst så finns ju inget av det där på Gotland. Det pyttelilla som blev i form av tvätt och disk delades upp på alla och var snabbt gjort. Resten av tiden har vi bara badat, silat sand mellan tårna, solat, pratat, druckit vin och klättrat bland raukar.

H E L T  J * V L A  F A N A S T I S K T!

Vi fick också en barnfri kväll i Visby med god mat och drinkar. Min syster och hennes sambo tog barnen [de måste vara galna] Vi gick ett varv runt ringmuren i kvällssolen innan vi tog vägen förbi Klintehamn och fiskade lite i solnedgången.  En fantastisk dag som jag kommer bära med mig länge. Om inte alltid. Någonstans där insåg jag att jag valt rätt man i mitt liv. Allt är inte alltid gröna skogar och skuttande på fluffiga moln precis men han gör mig lycklig i allt det enkla. Vi är halvvägs in på vårt 9:e år och jag är fortfarande förälskad och kan se på honom i bland och känna det där pirret. 

Nu är vi tillbaka till övervuxna gräsmattor och ett halvmålat hus. Jag börjar arbeta OCH plugga om en månad och 15 dagar. Jag har ingen aning om hur det ska fungera men vi fixar det mesta han och jag. Det som inte är klart innan dess får vänta. För i höst kommer jag verkligen inte ha tid med några födelsedagar på helgen, bara så ni vet.

Fridens liljor!