Egoboost

I december förra året var jag med i en tävling om en porträttfotografering. Jag brukar aldrig vinna någonting. Inte ens på triss faktiskt. Dock ville universum annorlunda denna gång och jag vann faktiskt! Så en kylig dag i februari kom härliga fotograf Anna Andersson hem till mig med hela sin kamera-arsenal och byggde upp en studio i mitt vardagsrum. Med blixtar och reflektorer och hela rasket. Så himla häftig grej att få göra! Jag kände mig verkligen bortskämd. Dels att få tid för bara mig vilket inte är så ofta jag får till samt att en person gör sitt bästa för att jag ska bli så bra som möjligt på bild. Jag har haft lite ångest över hur resultatet ska bli då jag aldrig står framför kameran annars och varenda bild på mig de senaste 10 åren ser helt keff ut. Jag kan väl inte kalla mig ful men inte värsta fotomodellen heller. Jag trivs med mig själv, tro inget annat men så är jag också över 30 och utseende är sekulärt i mitt liv numer. Jag jobbar dock ganska hårt på min karaktär och det viktigaste för mig är att jag vill känna att det jag delar med mig av i världen ska vara äkta, av godhet och ödmjukhet. Jag tänker mig att livet [vad det nu egentligen är meningen med] är på tok för kort för att gå runt och vara olycklig. Därtill bry sig om man i andras betraktelse är vacker eller inte.

Dock har jag en grej att jag mer än något annat önskar mig en bröllopsbild som jag själv tycker är fin och som vi utan att leta fel kan hänga på väggen och känna lite "Wow där var jag snygg" Jag hade en tanke att i samband med fotograferingen testa denna fotograf och se om hon kan vara rätt fotograf för bröllopsdagen. Jag kommer ju aldrig få med min min sambo på en såkallad "kärleksfotografering" för att testa.

Nåja, det vilar inga sorger över det och nu har jag fått mina bilder från porträttfotograferingen och känner att hon blir perfekt som fotograf. Superfin skärpa, inga dubbelhakor eller konstiga tillgjorda leenden. Jag är verkligen jättenöjd!

Anna Anderssons fotografi

http://tabularasa.se