Min stackars bil

Jag hade lämnat barnen i skolan, måndagsmorgon. Det töade ute och var moddigt och blött. På väg hem tar jag det lite extra lugnt då jag känner av småsläpp i modden. Jag ser rådjuret i ögonvrån och bromsar rent instinktivt därefter minns jag bara delar av vad som hände. Jag får en ordentlig sladd som jag försöker häva men hela bilen bara glider ovanpå vägbanan på diagonalen och jag känner hur jag hamnar mer och mer på sidan, efter kanske 50 meter i nedförsbacke ovanpå snöslasket får jag kast  och hela bilen snurrar ett och ett halvt varv. Jag hamnar på kanten till diket som är brant och djupt. I en bråkdelssekund tror jag nog att jag ska klara mig men så börjar bilen glida baklänges ner i diket för att slutligen abrupt "parkera sig" i björnbärsriset fem meter ner.

Jag minns att jag tänker när jag glider ner baklänges för branten: " H*LVETE! Jag kommer aldrig komma upp igen här med bilen! H*LVETE MINA DÄCK!!"

Från och med nu minns jag väldigt lite. Vilket är helt sjukt hur hjärnan fungerar. Jag har liksom gjort saker på ren rutin. Jag har ringt min sambo och i panik gapat om att jag kört i diket och att bilen är förstörd! Han frågar mig hur det är med Aston som sitter i bak, vilket jag inte ens reflekterat över. Vilken HEMSK mamma jag är! Dock var han helt oskadd och satt lugnt och tyst i bak. Därefter har jag bara lagt på och på något sätt hittat varningstriangeln som jag lyckats klättra upp för branten och  satt upp på vägen. Förmodligen för att någon som åkte förbi i huvudtaget skulle se mig därnere. Samtidigt har min sambo ringt sin mamma som jag tidigare på morgonen träffat på i centrum och hon åker direkt efter mig. När hon kommer fram har tre bilar stannat och håller på att hjälpa mig att få ur Aston och maten jag köpt samt ordna skjuts hem de sista 9 km.

Jag minns att en av byggkillarna som stannat skojade lite med mig och frågade om jag kommit ihåg att ställa p-skivan innan jag låste bilen. Vilket lättare upp stämningen avsevärt. 

Tur att det finns så snälla människor när man verkligen behöver hjälp :)

Viltvårdaren frågade mig när jag inte visste vart jag eventuellt kört på rådjuret, om det var min silvriga A6 som låg i skogen. Han skrockade lite och berömde mig för att jag märkt ut platsen så "bra". 

Därefter sitter jag helt plötsligt i mitt kök och har gjort en stark kopp kaffe samtidigt väntar på att få kontakt med försäkringsbolaget. Jag har ingen koll på vem som körde hem mig och Aston. Jag har ingen koll på att jag lyckats få ur bilbarnstolarna som står i hallen.

Jag ringer bärgare, polisen och viltvårdare samtidigt som jag långsamt tappar känseln i fingrarna och armarna.  Jag har sjukvårdsutbildning så jag avfärdade det och minnesluckorna som chock, vilket är helt naturligt när man börjar fundera kring vad som kunde ha hänt. Min sambo kommer hem tidigare och hjälper mig att åka ut och lokalisera bilen eftersom att jag glömt vart jag åkt av. Han möter också upp bärgaren och hjälper honom få upp bilen och lämna in den till verkstaden. Han ringer glatt till mig och är förvånad över hur duktigt och fint jag lagt bilen i det djupa diket då det inte finns en enda plåtskada på bilen och alla fyra däcken är hela. Bärgaren körde min bil upp på flaket?! Dock hade jag förjävligt nog ställt den direkt ovanpå en stor spetsig sten så det lät tydligen alt annat än bra när de drog loss den.

Undertiden sambon är på väg hem igen svimmar jag hemma i köket. Jag hann dock ringa grannfrun som kom direkt och tog över Aston. Hon tyckte vi skulle åka in och kolla så vi inte fått någon skada som vi inte kände av eller syntes. Sambon vände i dörren för att åka till svärföräldrarna och byta bil. De hade hämtat barnen som skulle sova över hos dem då de hade skola dagen efter och vi hade ju ingen bil.

Efter 5 timmar på akuten fick vi okej att åka hem. Aston helt utan någon anmärkning. Jag kände fortfarande av chocken och hade smygande smärta i ländryggen vilket läkaren [grymt duktig ung fin akutläkare] med allra största säkerhet diagnosticerade som sträckning/bristningar i muskulaturen i lägre ryggen. Jag fick ordinationen alvedon och LÅNGA promenader. Jag skulle även bli uppringd av en kurator för att prata om det som hänt och skulle smärtan tillta eller förändras skulle jag komma in igen. Jag fick rådet att även kontakta sjukgymnast då jag som bekant är mycket svag i min core. Tre graviditeter tar stryk helt enkelt. 

Dagen efter blev vi hämtade efter en lång sovmorgon av svärmor för att få skjuts ner till verkstaden för att hämta upp hyrbilen. Sambon tog vabb då jag fortfarande hade väldigt ont i ryggen och verkligen INTE vågade köra bil. När vi passerade platsen där jag åkt av fick jag adrenalinpåslag och ont i magen. Hur skulle jag våga sätta mig i en bil och köra igen? 

Jag tog en två timmar lång promenad med Aston i vagnen. I ett gnistrande vitt, kallt vinterland som totalt badade i solljus. Pepp för själen. Ringde min mamma och pratade ut. Lagom till jag kom hem åkte vi tillsammans och hämtade barnen. Vi bytte på halva vägen. Jag har aldrig varit så nervös att köra bil i hela mitt liv, inte ens när jag körde upp. Nåja, nu har jag bara haft körkort i 2,5 år men ändå. Jag var nervös bara att sitta i bilen när sambon körde. Dock gick det såklart bra och vi testade att sladda lite inne på parkeringen vid idrottsanläggningen där det är gott om plats innan vi hämtade upp kidsen. Enligt min kurator som ringde mig var just detta det bästa jag kunde göra för att övervinna rädslan men också vara helt trygg i att jag bestämmer själv hur, var och när jag vill köra bil.

Fyra dagar efter på torsdagen kom bakslaget. Försäkringen täcker inte då det inte finns något som styrker att det var en viltolycka. Alltså skulle jag sabbat bilen och kört ihjäl rådjuret. det är så sjukt att jag inte vad jag ska säga men jag kände att jag inte orkar bråka med två försäkringsbolag så jag bytte över bilen till mitt hemförsäkringsbolag och fick då en helförsäkring med ALLA tillägg för att vara dumskalle-säker på att försäkringen täcker för allt för den nätta summan 806kr/månad. det är nästan hälften av vad jag skulle betalat hos det förra bolaget. 

Det var ju en av anledningarna till att jag inte hade en helförsäkring, just för att jag ansåg mig inte ha råd att försäkra en 10 år gammal bil för 1300kr i månaden med en en självrisk på 5000kr och då ingick varken hyrbil eller assistans. HUTLÖST!! Det säger också en hel del om hur olika det är mellan olika bolag. Det är verkligen värt att kolla runt. Jag ville ett tag byta min hemförsäkring då jag tycker att det bolaget vi har idag undviker mig och inte är seriösa se mitt inlägg om det här. Jag tog in offerter från andra försäkringsbolag och insåg snabbt att deras premier skiljer sig VÄLDIGT mycket, det billigaste alternativet med samma typ av skydd som jag har i min hemförsäkring idag skulle kosta mig 400Kr/månad! Helt galet. 

Mitt försäkringsbolag ligger alltså bra i grundpris och ger bra rabatter då jag har mina barn livförsäkrade hos dem. Vi fick hjälp när värmepumpen krashade och det gick hur smidigt som helst och faktum är att jag efter mitt konstaterande om att försäkringsbolaget sjabblat med vårt badrum mailat deras klagomålsansvarig [en kopia av mailet kan man läsa i min husblogg] och samma dag som jag la min bil i diket fick jag svar att ärendet nu är tillbakaskickat till den avdelning som tog det felaktiga beslutet och nu ska omprövas direkt utan överprövning. Jag tolkar det som att mitt slutgiltiga beslut i ärendet har dragits tillbaka vilket känns som en fet high five kan jag säga!

Dock försvinner inte det faktum att jag nu ska betala 7000kr för att laga min växellåda som hamnat ovanpå stenen, samt 1500kr till bäraren, samt 25% av hyrbilen + dygnsförsäkring 100/dygn. Jag räknar iskallt med att det kommer kosta oss minst 10 papp. Vår sista besparing.

Och iomed det försvann också renoveringen av vårt sovrum och mitt hobbyrum.

Buhu....

Det suger men vi lever. Jag fick inte möte mitt i sladden eller voltade eller träffade ett träd osv. Bilen är nästan hel :) Man får vara glad för att det ändå gick bra och sovrummet kan vänta. Vi ska ändå inte flytta nu. Jag börjar jobba igen om 7 månader och tills dess för vi försöka spara upp bufferten igen.