Denna självständiga lördagen var en i sitt slag kan jag säga. Ur alla typer av perspektiv.
Allt och alla hände denna lördag. Vart börjar man? Jag blir matt av att bara tänka på det. Jo, goda vänner till oss ska gifta sig i augusti. Det ryktas om ett stort, vacker pompöst bröllop med blå toner av lobelia. Jag blir typ kär bara jag tänker på det. Hur som helst så skulle alla brudens vänner, syskon och kusiner kidnappa henne denna lördag. Efter månader av planering stod bubbelball, bad och grillning på meny. En heldag. Min plan var att ordna med barnvakt och gå all in.
Veckor innan börjar problemen hopa sig.
Problem ett: Min syster planerar in ett 7-årskalas samma dag. Men det är lugnt. Hon kunde ta Desmond hela dagen så jag planerade att droppa av honom där och åka vidare till möhippan. Vem som skulle ta de andra barnen hade jag inte riktigt löst.
Problem två: En inbjudan till namngiving samma lördag. Fan. Men det är lugnt. Jag bestämmer att jag ska sluta samman med möhippan efter namngivingen. En heldag kanske är lite länge att vara borta från Aston med amning och fadderullan. Jag har fortfarande inte löst vem som barnvakter Alice. Vi planerar att sambon kör hojen till namnfesten och jag frågar syrran om hon kan ha både Alice och Desmond till kalaset. Självklart.
På fredagen innan skulle jag lämna in bilen och få mitt bromsok bytt.
På torsdagskvällen hittar jag inte mitt bilia-kort. Utan det kan jag inte lämna in bilen då jag tänkt betala med en delbetalning. Nej jag har inte 6500:- extra just nu. Jag får surt avboka min reparation.
Nu börjar problemen bli på riktigt.
Lördagen kommer och nu ska vi åka på namngiving, möhippa, 7-årskalas och bussarna går tre gånger om dagen typ. Dessutom är pendeltågen inställda då man arbetar med dubbelspåret. Enligt SL´s reseplanerare skulle det ta mig 3 timmar o ch 19 minuter att åka till min syster. Detta är såklart inte aktuellt. Jag har fortfarande ingen som kan ta Aston, vilket egentligen är skitsamma då han vägrar dricka ur flaska så ingen kan egentligen hjälpa mig ändå just nu med honom. Jag kan som max vara borta 1-2 timmar liksom. Om inte så sprängs mina mjölkbomber så att säga.
Vår lösning blev som sådan:
Sambon tog hojen till namngivingen och representerade familjen Hansson/Vesterlund där. Min mamma som skulle på 7 års kalaset kom och tog med sig Desmond i sin bil. Virrig som en höna fladdrade jag runt och rafsade ihop det vi skulle ha med oss under dagen. Svettades som en hel flodhäst då det var 32 grader varmt. Jag, Alice och Aston klämde in oss i ford-skåpet som har tre säten. Alice stol gick nämligen inte att spänna fast i mammas bil. Vi åkte till kalaset hos min syster där jag passade på att duscha, vi har ju inget varmvatten hemma som ni vet. Hinkade i mig en mycket god stark kopp kaffe, pratade lite med goda vänner som var där. Man blandade tzatiki, hackade sallad och marinerade för fullt. Kändes lite tråkigt att behöva bege sig mitt i allt det trevliga men plikten kllade så vid 16-snåret smet jag och Aston vidare till möhippan på andra sidan stan. Vi möhippade i några mycket trevliga timmar innan vi tog med oss den blivande bruden och körde hem henne tryggt för att byta bil till hennes bil med 5 säten. Nära halv ett på natten klev jag återigen in i min systers trädgård som var upplyst av tända ljus, lugn musik och ett par kvarvarande av våra vänner som satt och pratade om livet över rödvinsfyllda glas.
Barnen var fortfarande vakna, trötta men lyckliga.
Jag lyckades få ihop allt trots att jag vid 10-tiden på morgonen hade lätt panik över att jag inte hittade huvudet till tygkaninen jag skulle sy klart till namngivings-present. Jag väckte min sambo, smörade honom med en kaffe och tvingade honom sedan att hjälpa mig att leta efter huvudet. Inga konstigheter en lördagsmorgon. Vi hittade det så klart tillslut. Den hade av okänd anledning hamnat i en av korgarna i syrummet. Vi misstänker våran två äpplen höga klåfinger men hon hävdar sig oskuld än.
Nöjd med mig själv efter en hysterisk lördag sitter jag nu här med min nya kopp jag fick av mamma i present och blickar ut över mina nya lister i köket. Ja ni hörde rätt. Vi har LISTER i köket och det är så förbannat snygg att jag vill gråta.
*lycklig*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar