För några månader sen gjorde jag duktigt inbjudningskort. Det är sånt man gör när man är duktig. Jag skrev till och med osa på korten. Jag fick ut alla i tid, skickade till och med några med posten. Letade adresser och knåpade på. Tog mig tid att göra ordentligt.
Jag goolade recept på gofika och la upp en plan för hur jag skulle hinna fixa klart köket tills den stora dagen. Jag hade ju bjudit folk som aldrig varit hos oss. Inte för att man vill göra sig till men det hade ju vart kul att slippa kliva över färghinken iallfall denna dag.
För en vecka sen började jag handla. En massa gott. Ska man "bara" bjuda på fika måste det vara ordentligt. Jag valde tema citron då glasstårtorna har lemoncurd i. citronsaft, citronsockerkaka osv..
I fredags, två dagar innan började jag städa. På riktigt. Alltså inte ni vet det vanliga med dammsugning och sånt utan typ plocka bort just färghinken och alla böckerna som fortfarande inte kommit på plats efter ommöbleringen. Jag bakade glasstårtor och kolakakor i timmar.
Lördag kväll [läs natt då klockan var långt efter midnatt] efter en mycket trevlig tripp till min brors mottagning Norrtälje hängde vi upp nya kökslamporna, skruvade upp tavellisterna.
Jag gick och la mig nöjd och lugn då jag i princip var klar med allt. Vuxet hade jag accepterat att listerna i köket inte kommit upp, vi har inte ens köpt lister. Men skitsamma, jag var så lyckligt över mina kökslampor!
På söndagen tog jag sovmorgon. Alice var uppe tidigt men somnade om. Tyckte nog att det var lite konstigt att hon somnade redan vid 10 men fortsatte min rutin med att pyssla i ordning det sista och dricka kaffe. Perfekt tajmat tog Aston lång-sovlur i vagnen och Desmond gick över till grannarna och lekte. Jag stämde träff för att hämta min syster vid närmsta pendeltågstation då bussarna går så sällan ut till oss. Sambon skulle bara komma hem och ta över barnen. Allt var tajmat och klart in i minsta detalj.
Halv tolv vaknar Alice och gallskriker. Sekunderna efter kräks hon ner hela sin säng. Alltså typ två timmar innan gästerna ska komma.
Med barnet i liggandes på golvet i duschen med nästan 40 grader feber panikringer jag till alla jag kommer på som har typ osa:t, egentligen minns jag inte vilka som svarat så jag vet inte riktigt varför jag hade osa egentligen.
Sambon som var ute med hojen ringde och jag fick verkligen hålla mig från att inte börja hulkgråta.
Det gick sådär.
15 min plus minus satt jag där på badrumsgolvet och hulkgrät efter att ha ringt återbud till alla. Alice låg på badrumsmattan och flämtade. Aston vaknade såklart mitt i allt. Desmond som kommit hem igen tröstade mig med:
"- Mamma, jag berättade för lillebror att det inte blir någon fest idag men han fick min snutte och jag tror inte att han blev så värst ledsen, jag sa också till lillebror att vi kan ha hans fest en annan dag!"
Hur fin är inte den lilla människan? Desmond, min fina unge.
Lagom tills jag gråtit färdigt och accepterat att man aldrig kan planera för allt kom sambon hem. Han skrockade lite lätt och tyckte att jag skulle se det positivt: Vi får äta massor av tårta och det är jättefint städat hemma. Vilken start på sommarlovet liksom! ;D
 |
| Vi blev tvungna att provsmaka en av tårtorna till kvällen - helt ok. En smula smaklöst faktiskt. Den bakar jag inte igen om man säger så men den går ner. |
Så nu var det sagt.
Flera undrade när vi skulle ta namnfesten istället men helt ärligt så struntar jag i kalaset/namnfesten. Den blev inte av helt enkelt. Skittråkigt men jag vägrar ta så mycket av min tid till att göra en "ny" fest.
Jag vill bara vara med barnen, ha sommarlov och inte ha något planerat. De som vill komma får boka in sig själva mer än gärna. Närsomhelst till och med.
Nu ska vi äta knäckemackor med leverpastej och rensa ogräs. Hejsvejs!
Det var ju lite snopet, speciellt när du hade gjort allting så ordentligt, städat, skickat inbjudningskort, bakat och alltihopa. Ha en trevlig sommar.
SvaraRadera