Började veckan med en stressig måndag där jag inte hann med något jag egentligen skulle göra. Dagen efter det var jag dock pepp igen, lämnade barnen i tid för en gångs skull utan att stressa och tog det ödestigna beslutet att åka ner till Nynäs för att storhandla och köpa en kratta. Jag har velat kratta nu i två veckor men jag får aldrig tid eller pengar över till att köpa en jävla kratta. Dock ska jag komma att ångra detta beslut länge.
Påväg av och in till parkeringen, precis innan färjeläget blir jag prejad av en lastbil, kör in i refugen och totalkvaddar mitt högra framdäck. Lång historia som jag nu dragit typ 1000 gånger så jag pallar inte ta detaljerna igen. Han var en idiot, smet och jag är en loser som inte kan köra bil.
Chockad, arg och tokledsen står jag sedan på parkeringen till mataffären och ringer till min sambo gråtandes. Efter en timmes pyssel med hämtning av mig och bebis [en mycket snäll vännina tog en omväg till jobbet och körde hem oss] blev jag tvungen att överge min fina prinsessa då hon saknar reservdäck. Ingen mat, ingen kratta - trasig bil.
Typish 4 däck fattigare. Då min fina prinsessa är en quattro måste jag nu byta ALLA däcken. Annars blir det knas med växellåda och diff och bla bla bla jag fattar hälften men dyrt är det. Först fick vi ett pris på 10 000:- och jag började hulkgråta. Det är både målningen av huset och halva min altan. Efter några samtal har vi nu ett pris på 6500:-.
Försäkringen täcker inte.
Meningslöst. Hopplöst. Krångligt.
Vi fick spendera både onsdag och torsdag med att byta tillbaka till mina vinterdäck som turligt nog är dubbfria annars hade det varit förbannat jobbigt just nu. Dock bytte vi däck för en vecka sedan så hela alltihop känns bara så onödigt och värdelöst. Någonstans mitt i alltihop blev jag döds-förkyld också och jag hostar i detta nu upp slembollar stora som kameler.
Dessutom fick jag hem brev från de som försäkrar pumpen med besked om att de inte ersätter min skada från i februari. Kuuuul.
Min sambo har dessutom börjat känna av sin skada i handleden igen. Efter 7 operationer är det inget man vill ska hända. Man vill att det ska vara bra. Kirurgen har gått över till privata sidan och en operation hos henne skulle kosta 50 000:- utan försäkring. Han låter ingen annan ta i honom när det gäller handleden. Vi talar om över 10 års misstro till vården som inte kan ett skit.
DET känns allra MEST meningslöst, hopplöst och krångligt.
Jag glömmer saker hela tiden. Igår fick jag åka ner till nynäs tre gånger då jag glömt göra/köpa saker när jag var nere de första gångerna. Vi tog en sväng till knatte-crossen i tisdags och när vi klev ur bilen låg mina hemmanycklar med min bilnyckel på biltaket. Sjukt att de låg kvar trots att vi kört i 70 km... enda turen jag haft denna vecka.
Som slutknorr på allt såg jag igår att jag fått mina första bristningar på magen. Det liksom toppade all skit i världen. Jag är nu officiellt förstörd. Japp, frågor på det?
Usch vilken vecka du haft :(
SvaraRadera