Jag är på något konstigt vis ändå glad att jag inte födde barn i söndags. När jag ringde frågade de om jag kunde avvakta någon timme med att komma in på kontroll, då hade jag 6 min mellan mina värkar och jag är omföderska (!?) men visst kunde jag det. De sa i telefon att det var lite rörigt just nu och att det vore bättre för mig att komma om en timme.
Jag skrattade och tänkte att så lång tid tar det mig MINST att i huvudtaget ta mig till förlossningen oavsett. Hur som helst kom vi in två timmar senare bara för att. Väl där blev vi insläppta av en läkare som lämnade oss i korridoren. Personalen var helt bortblåst = Jävligt upptagna förstod vi senare. En vänlig själ släppte in oss på ett undersökningsrum och frågade om det var akut eller om vi hade möjlighet att vänta. Värkarna kom regelbundet men jag kände mig lugn. Vi väntade och väntade.
Genom dörren som stod på glänt råkade vi sen överhöra ett samtal mellan en hyfsat upprörd barnmorska och en tolk. Barnmorskan förklarade bestämt för tolken att nu måste "mamman" till ut! Alltså mamman till den blivande mamman. Man får bara ha med sig en anhörig och ev en tolk i förlossningsalen. Vilket känns ganska logiskt. Sen om tolken är en släkting kanske inte spelar så stor roll. Efter någon minut kom en upprörd "mamma" med ut. Det gapades på om familjerum osv och då förklarade barnmorskan väldigt bestämt att de hade FULLT och det inte var på tal om något familjerum! Samtidigt hör man hur en stackars födande kvinna gallskriker. Herregud säger jag bara.
När en väldigt gullig barnmorska äntligen kom bad hon så mycket om ursäkt att vi fått vänta och att hade ovanligt stökigt just för tillfället. Vi lugnade henne med att vi inte brydde oss och vi har gjort detta förut så vi är inte oroliga. Jag ville nog mest ha min kontroll och se om jag var i latensfas eller inte. Mest för att kunna koppla av och ha kontroll vilket jag behöver. Såklart var jag öppen 2 cm och hade enligt ctg:n värkar var 10-15 minut. Vi gjorde en hinnsvepning just in case.
Barnmorskan ville pausa mig eftersom att jag haft förvärkar så länge och ge mig en sovcocktail. Dock ville hon inte släppa hem mig eftersom att jag är omföderska och då kan tydligen vad som helst hända.
Dock hände inte ett skit. Jag somnade vid 02 och vaknade vid 05 med molvärk och ett illamående från helvetet. Vi skulle äta frukost och se om det kom igång igen. Jag kunde inte äta, hade inga direkta värkar, svaga men onda. Jag höll på att spy av smörgåsen.
Vid kl 10 efter ctg med svaga värkar var 15 minut tyckte personalen att jag lika gärna kunde åka hem eftersom att det inte var något drag alls. Man undersökte inte hur mycket jag var öppen. Lite snopet kände jag men det fanns väl någon bra anledning.
Jag var i latens iallafall och det kändes trevligt med tanke på hur värdelöst det är med förvärkar.
Påvägen hem kom värkarna hyfsat regelbundet. Svaga men det fanns där. Så gick jag och vankade, plockade och pysslade resten av dagen. Försökte sova några timmar. Sydde en mössa och en filt till bebisen för det insåg jag att jag inte hade tänkt på.
Vid kl 18 kände jag mig så less på att inget hände. Jag hade bara ont. Konstant ont. Vi beslutade att vi lika gärna kan lägga ner detta med att bara vänta och hämta hem våra barn och köra på som vanligt. det var ju ändå söndagkväll och Desmond hade simning dagen efter med skolan osv.
Barnen var helt saliga när vi kom och det var kramkalas. Skönt att få hem dem. Det är verkligen tomt när de inte är hemma. Väl hemma igen var det vanliga kvällsrutiner och nattning. Värkarna rullade på. Jag orkade inte ens klocka dem. Runt kl 22 gick den berömda slemproppen. Det var ingen tvekan om saken. Nästan ett dygn efter hinnsvepningen. Man brukar säga att i kombination med värkar är detta ett synnerligen tydligt tecken på att det är nära.
Jag duschade länge. Vägrade ta mer värkmedicin. Jag vill känna att jag har värkar just nu för att veta att det fortfarande är på G. Jag blir tokig annars. Jag skiter väl egentligen när han kommer, jag orkar bara inte ha ont längre. Värmde på vetekudden ordentlig och gick och la mig vid 23:30 typ. Vaknade vid kl 04 igen. Molvärk och kryp i benen.
Idag är jag 38 + 4 (vecka 39) och värkarna kommer var 15 minut igen. Jag lämnade barnen, och åkte och handlade. Mestadels sånt jag tycker är gott eftersom att jag inte ätit på snart två dygn. Värkarna fortsätter men jag orkar inte klocka. De är där men kommer inte tillräckligt tätt för att jag ska orka bry mig. Jag ringde förlossningen och rådfrågade dem. De tyckte jag kunde ha is i magen med att ringa hem min man. Jag ska dock gärna röra mig, ta värma bad och äta för att hålla latensfasen igång nu när jag har värkar, slemproppen har gått och bevisligen har börjat öppna mig. Jag ska ringa igen då jag har 3 minuter emellan med tanke på min journal. Jag tar tydligen ovanligt lång tid på mig. Näe skojar du?
Dagis ringde och tyckte att Alice verkade lite slö, sen hade hon tagit sig i huvudet och sagt aj så jag hämtade henne.
Nu tittar hon på My little Ponny och jag ska lägga mig i ett bad. Funderar på en promis i solen sen, om jag orkar klättra in i förrådet och ta ut sittdelen till vagnen. ;) Jag har ju bytt till liggdel nu i dagarna och lagt undan sittdelen. En pulka vore ju inte dumt till Alice men jag vet inte var den är eller om jag har en kvar ens...
Eller så skiter jag i det och sy klart babynestet istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar