The days we leave behind

I somras kraschade våra datorer, en efter en och alla 10 000 bilder på vår sons uppväxt försvann. Vi trodde att vi hade dem på minneskortet till kameran men icke. Alla mapparna är tomma. Ni som råkat ut för detta vet hur det känns. Meningslöst och så tomt helt enkelt. Särskilt för mig som inte har egna minnen från mitt barns första år då jag led av förlossningsdepression.

Som ni förstår är det då man fäller en liten glädjetår när man hittar sådana här guldkorn som fastnat först i ett socialt forum och sedan skickats vidare till en mobil som sedan blivit ärvt till mig.

Denna bild var ett underbart fynd och en toppen-start på min vabb-dag. EN till bild i min lilla lilla samling som inte gått elektroniskt förlorad, nu återfunnen och förevigad.

Desmond hösten 2009 - 1 år och världens lyckligaste unge jämt