Hurra! Eller?

Totalt oeffektiv har jag varit idag. Vi lämnade vårt frusna hem runt kl 10, åkte till några vänner för att hjälpa dem med lite renovering. Jag låg på deras uber-sköna soffa och drack kaffe. Barnen lekte. Åkte vidare runt kl 15 till päronen, jag la mig på soffan igen och sov en stund. Vi fick lite middag och snackade lite skit. Åkte hem till ett VARMT hus.

Jo ni hörde rätt. När vi kom hem jobbade pumpen för fullt och elementen brann på som tusan??!
Någon snäll liten värmepumps-tomte har varit hos oss och sparkat på pumpen eller nåt. Nåväl, man vet aldrig när den ger upp igen men det är ganska trevligt att ha varmt igen. Vi njuter så länge det varar.

Jag passade på att tvätta håret snabbt som tusen då jag inte velat göra det innan. Visst hade vi varmvatten men mitt hår tar vanligtvis två dagar att torka (långt och med miljoner supertunna strån) och skulle jag nu ha tvättat det i ett kallt hus hade det väl inte torkat på en vecka. Inte så skojigt att ligga blöt i håret i en kall säng. I synnerhet inte då jag fortfarande är sjuk också.

Trots att jag vilat mer eller mindre hela dagen är jag ändå helt slut nu och längtar efter att få gå och lägga mig. Trött. Tlööööööött.

Husets hjärta

Den ger oss värme och trygghet, trots att den surrar och låter, brusar och bubblar. Vi litar på den i vått och torrt. De sägs att den bara ska gå och gå och gå.

Men så varje gång det töar händer något. Vi kommer hem till en iskall vardag och hoppet lämnar oss.

Jag talar såklart om vår värmepump.

JAG HATAR VÅR VÄRMEPUMP!!

Första gången den gick "sönder" hade vi bott i vårt hus i två månader. Vi tog hit leffe-lur-och-båg, firman som enligt papperna installerat pumpen 2007. De kom tre nissar som inte presenterade sig, knackade på eller någonting. De bytte det som den larmade för, ingen förklaring till vad som gått sönder eller någonting och sen skulle de lite snyggt ha 15 000kr. Sedan dess har den bara krånglat och som mest när det är tö ute. Dessutom saknar skiten förmågan att återställa sig efter strömavbrott. Vi har små micro-avbrott hela tiden här ute i guds förglömda land. Så vi måste hela tiden ha koll på att pumpen inte står och larmar.

Till saken hör att denna pump är vår enda värmekälla. Vi har ingen öppen spis eller luft/luftpump eller något annat skojigt. Detta år har vi tur att vi tilläggsisolerade med 50 cm lösull förra året och att vi har ett super-ventilationsaggrigat som återvinner värmen i huset genom ett värmeväxlande system annars hade vi inte kunnat stanna hemma just nu.

Vi har lånat två el-element, värmegolven i badrummen går på fullt och varje gång vi kör torktumlaren  blir det lite varmare. Dock är det inte lätt att hålla 176 kvm varmt utan ett värmesystem. På onsdag kommer en firma vi blivit rekommenderade och ska hjälpa oss med pumpen och se vad de kan göra för att få ordning på den. Den är liksom bara 7 år gammal! De skulle iallafall ge oss ett kostnadsförslag innan de går vidare.

Vi hade gärna bytt ut pump-helvetet men banken säger nej till fler lån. Just nu är jag lyckligast över att jag köpt en tilläggsförsäkring på värmepumpen som gör att vi inte behöver betala något för att reparera den. Ingen självrisk och inget åldersavdrag. Pjuuu. Vi ska ju ha barn när som helst och har verkligen inga pengar över till en trasig pump.

Heeej förvärkar!

Trots att jag enligt mina mått mätt har maskat mig fram hela dagen har jag nu sedan lunch haft förvärkar typ var 20:e minut. Japp japp. Då var det dag då snart eller?

Det berömda hugget ner i ena benet har också kommit. Trycket är så att säga... nedåt. Jag som är så jäkla nära mitt mål med att jobba till den 30/1 och därmed gravidvecka 38. Tre dagar kvar.  T  R  E. Jag ska klara det. Här får inget vatten gå nej nej.

Inte gör den nedras hostan det bättre heller. Jag får sammandragningar varje gång jag måste hosta. Pjuuu.

Men några saker på min to-do-list har jag bockat av idag ;)

• F-kassan har godkänt min SGI samt bekräftat mina utbetalningar fram tills i augusti. Check!
• Förskolechefen på Alice Förskola har godkänt mitt avsteg från lämning-hämtnings-tiderna. 07:45- 13:45 istället för 09:00 - 15:00. Ingen håltimme i Ösmo! Check!
• Fixat till min föräldrapenning i lönesystemet, då det bara kommit in EN dag istället för ett och ett halvt år. Check!

Känner mig löjligt effektiv. 

;)

Trasig

Feber, värk i hela kroppen, frossa och förvärkar. Mår som en kokt böckling. Inte blir situationen trevligare av att min dotter i natt blev magsjuk.

Dessutom är jag sugen på semla.

Tyck lite syd om mig.

NU får du komma... om du vill

En av de viktigaste milstolparna för mig har varit att ta mig till vecka 37 då jag räknas som fullgången och därmed är välkommen att föda mitt sista barn på Södertälje förlossning.

Idag ska jag fira med att baka nutella-kaka!

Dock får lille herrn gärna vänta några veckor till då jag ska jobba till nästa fredag :) Jag mår verkligen oförskämt bra just nu och det känns som att jag lätt skulle kunna vara gravid i 3-4 veckor till och sen har jag sett fram emot två veckors gravid ledighet med barnomsorg för att jag ska kunna få några timmar varje dag att göra klart saker som jag skulle vilja göra klart. 

Spackla

Sy

Måla

Laga mat och frysa in

Baka

Pyssla rent allmänt

Eller bara ligga i sängen och dricka jordgubbstea och äta filmjölksbröd med smör....

Nästa fredag då jag går "av" bör jag vara i 38 [37+1], vattnet gick med Alice 37 + 5 så vi får väl se om det blir en bebis i januari eller februari.

Sjukt mycket snö har vi iallafall och jag känner mig dö-nöjd med att jag köpt däckskydd till vagnen! Alla andra mammor köper nässugar och salvor. Jag har rustat för vintern! Det är min prio ett. Nu ska jag bara som sagt sy ett babywrap till bilskyddet tänkte jag och hitta en overall. Hittade en fin vit, lite plastig kanske, på Lindex igår men det fanns inga i stl 50 och 56 var gigantisk.

Nåja, dags att sätta spring i benen, det lär nämligen ta mig ett tag att skotta fram bilen :)

Baka bröd på filmjölk

Jag fick ett grymt recept på bröd man bakar med filmjölk av min nya kollega på jobbet och tänkte när jag hittade fil till 1/2 priset (går ut imorgon) att jag göra ett försök. Vad har jag att förlora? Vi fick ett halvt skafferi med mjöl av alla de slag och korngryn och hejfadderullan av mamma när hon hokuspokus blev hyperallergisk mot gluten och det kan ju inte bara stå liksom.

Jag hade tyvärr inget bikarbonat hemma som man tydligen ska ha, kollade andra liknande recept. Googlade fram att man kunde byta ut bikarbonatet mot bakpulver genom att dubbla det. Alltså 2 tsk blev 4 tsk ;)

Hade heller inga coola torkade frukter hemma eller frön så jag tog lite annat och hoppades på min goda tur:

5 dl filmjölk

4 dl vetemjöl

4 dl kornmjöl

2 msk krossade linfrön

4 tsk bakpulver

2 msk lingonsylt

1 msk ekologisk sirap

1/2 tsk flingsalt

Blanda ihop, kleta ner i en långform klädd med bakplåtspapper, grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 40-50 min. Ta ur den ur formen och pappret och låt vila över natten i en bakhandduk. 

Ät till frukost nästa morgon med lite smör och skivad ost. En kopp kaffe till är inte fel heller ;) 

Sinnessjukt gott och så löjligt enkelt! 

En natt från helvetet

Om jag skulle uppskatta hur mycket jag sovit denna natt skulle jag höfta till med 2 timmar, sammanlagt. Är det pga kissnödighet och sammandragningar eller graviditet i allmänhet?

Nej

Det handlar om barn, katter och en sambo med hostattacker från självaste Armageddon. Jag vet inte hur många gånger jag varit uppe i natt och nej jag kan inte gå och lägga mig igen för jag somnar ändå inte. Tro mig. Jag har testat. Tillåt mig att självdö i ett hörn, helst mörkt och tyst. Jag är S Å trött.

Dock är barnen fortfarande hopplöst snoriga så vi vabbar i morgon och efter en lättare utvärdering kring min kvot och höga avdrag på lönen VS min mans arbetsuppgifter och möjlighet att arbeta in det jag går back på att vabba, kryddat med hur höggravid jag är VS hur förkyld han är så blir det jag som fortsätter vabba = Okej att vara trött.

För så är det och jag vet att det drabbar mig i framtiden, pension bla bla bla men jag har skyhög kvot genom min uppehållstjänst vilket i sig innebär att när jag vabbar en dag dras det exakt 792:- från min lön men jag får endast 458:- tillbaka per dag från fkassan. Vilket inte är 80% av min lön. Enkelt förklarat så dras det 1,5 dag i lön men fkassan återbetalar 80% av 1 dag. Om Adde vabbar dras det 1 dag från hans lön och han får tillbaka 80% av 1 dag. Nåja, jag gråter inte över 175:- och det är med mina sammandragningar/förvärkar helt ok att stanna hemma även o jag verkligen vill jobba men någon måste ju vara hemma. Jag smugglar INTE in några sjuka barn på dagis.

Man kan ju hoppas att alla sover i natt så även jag får ladda upp min energi lite. Känner att jag behöver det då min kropp säger ifrån mycket tidigare på kvällen då jag inte får sova om natten.

Jag vill ju sy, och måla och blogga och och och... jag är trött men ändå pigg och pepp. Vilket är sjukt störande.

Jag har lyckats baka bröd idag iallafall, eller lyckats återstår väl att se. Vi har ju inte provsmakat ännu

;)

Förberedelser

Det börjar så smått dra ihop sig nu i vecka 36 [bokstavligen, då jag har haft sammandragningar i soffläge sedan kl 8 i morse] så jag har allt mer försökt hinna med små grejer som egentligen inte är dödsviktiga. Såsom att hämta ut babyboxar av olika slag:

Här är Kronans apotek och Lloyds apotek. Dock har jag kvar Babyproffsen och apoteksgruppens att hämta ut ;)

Massor med skojiga saker i! Nappar, våtservetter och varuprover. Särskilt Kronans var verkligen inte snålt packad.

Mina snuttar från Snutten.se har också kommit. Passade på att beställa nya till Alice. Hennes gamla är typ grå nu av gamla oboyfläckar och dagissmuts. Hon tog alla tre nya direkt och bäddade ner sig på soffan. Kärlek direkt.

Jag valde efter mycket velande fram och tillbaka gröna till lillebror men jag vet inte om jag gillar färgen. Dock känns det inte som att det egentligen spelar någon roll och de funkar i grönt.

Jag fick hjälp av Alice att packa ner en av snuttarna till lillebror i BB-väskan. Förut har det varit lite oklart för henne att det är en bebis påväg och att den ligger i mammas mage. Hon är ju bara 2 år och 4 månader så det kanske är lite mycket begärt. Dock verkar hon nu ha koll på vart den är. Vad en "lillebror" är återstår att se. Vi tittade lite på bebiskläderna idag tillsammans. Hon älskar ju sina gosedjur och dockor. Hon klär dem och bäddar ner dem överallt. Så när vi öppnade lådan med babykläderna gav hon till sig med ett glädjetjut och tog upp en famn full med små bodys och kramade dem. Samtidigt som hon utbrast:

"-Lillebror!"

Det bådar gott.

Packningen till BB är i stort sett klar

The days we leave behind

I somras kraschade våra datorer, en efter en och alla 10 000 bilder på vår sons uppväxt försvann. Vi trodde att vi hade dem på minneskortet till kameran men icke. Alla mapparna är tomma. Ni som råkat ut för detta vet hur det känns. Meningslöst och så tomt helt enkelt. Särskilt för mig som inte har egna minnen från mitt barns första år då jag led av förlossningsdepression.

Som ni förstår är det då man fäller en liten glädjetår när man hittar sådana här guldkorn som fastnat först i ett socialt forum och sedan skickats vidare till en mobil som sedan blivit ärvt till mig.

Denna bild var ett underbart fynd och en toppen-start på min vabb-dag. EN till bild i min lilla lilla samling som inte gått elektroniskt förlorad, nu återfunnen och förevigad.

Desmond hösten 2009 - 1 år och världens lyckligaste unge jämt

Situation Täppvägen 18

Ligger på värmegolvet i badrummet med tvätthögen som huvudkudde och lyssnar till dottern som leker dinosaurie i badbaljan. Har frossat i mig tre tallrikar snabbmakaroner med sambons goda köttfärssås. Bebis hickar i magen, älsklingen skjuter pilbåge [ja, inomhus] Sonen bygger en vikingaborg i minecraft. 

En helt vanlig onsdag hos oss. 

Krämpor

Flera av de gravid-bloggerskor jag följer som är typ lika långt gångna som jag i sin graviditet börjar nu unisont att prata olika krämpor och har märkbart ont nu allihop överallt.

Jag ska inte vara sämre. I feel with you girls! Vid fem-tiden idag kunde jag inte längre stå upp för jag har såna  F R U K T A N S V Ä R D A smärtor i livmoderns överkant. Jag känner mig som en sprängfärdig gås. Minsta lilla rörelse åt sidan eller lite framåt hugger som tusen knivar på en yta stor som min handflata. Dock bara på min högra sida. Jag misstänker att det är ligamenten drar och livmodern som just nu växer så fort nu att  min kropp inte hinner med. Borde jag kolla upp det? Det blir mycket bättre när jag använder vetekudden och lägger mig ner. Typ som att belastningen lättar. Ett varmt bad nu efter maten var som en stor mjuk kram. 

De är andra kvällen jag har så här och det kommer hemma när jag lagar middag = står upp längre än en kvart. Nåja, det är inte förlossning eller foglossnings-relaterat så jag chillar ett tag till och ser till att lägga mig ner. Måste påminna mig själv om att vara snäll mot mig själv och sänka mina krav. Man kan inte göra allt(ing) när man är höggravid.

Apropå snäll fick jag en "söt-tjockis" present av min sambo idag. Ett på haremsbyxor från Hangmatta. *lycklig* Stort med tanke på att sambon hatar såna här byxor och tycker att de är osexiga men han vet att jag ÄLSKAR dem. Så fantastiskt sköna. Jag tänker bo i dessa från och med nu.

YES!

Både i går och idag har jag sovit längre än kl 06! igår vaknade jag innan Alice, idag väckte hon mig vid 06:47. Båda kvällarna har jag suttit uppe och sytt till runt midnatt. Kan vara så att jag som barnmorskan säger inte behöver sova mer än 6 timmar just nu. Konstigt, annars skulle jag kunna sova hur länge som helst om inte dottern kom och ville se Bamse, leka med My little pony osv varje morgon.

Dagens MVC och gåvor över det vanliga

Idag har jag varit snäll mot mig själv. Jag gick av jobbet efter lunch runt 12 för att verkligen hinna i tid till barnmorskan. Förra gången kom jag typ 15 min för sent för att jag fastnade i jul-köerna vid port 73. Sjukt stressad och hann bara med hälften. Så som sagt så tog jag det lugnt idag. Väglaget är ju inte 100 heller så för att inte slira runt på motorvägen eller något annat äventyrligt var jag ute i god tid.

Besöket var lika trevligt som alltid. Vi pratade lite om förlossningsbrevet och om att jag varit inne innan jul. Tyvärr kunde hon inte svara på varför jag vaknar så tidigt mer än att jag ska prova att lägga mig riktigt sent nu ikväll och se om jag fortfarande vaknar kl 4 på natten. Gör jag inte det så är min kropp förmodligen så pass utvilad efter 6 timmar att den helt enkelt är redo att gå upp när jag vaknar sådär. Om jag ändå vaknar runt kl 4 i natt och är pigg vet hon inte riktigt vad det kan vara. Jag skulle höra av mig dirket om jag känner av att jag blir trött dagtid och får svårt att koncentrera mig eller känner mig yr. Då kanske de vill sjukskriva mig. Vi pratade lite om att jag inte kan sova på höger sida eller på rygg. Lille bebis blir helt sjövild därinne av det. Hon sa att det bara är gott att sova på vänster eftersom att blodflödet till mina organ och i förlängningen till honom är bättre om jag sover just så.

Fortfarande ruckbar, alltså inte fixerad. Han ligger med ryggen in mot min rygg och har sina fötter och händer utåt vilket förklarar att jag känner honom lite överallt.

Allt såg fint ut och om inget annat händer ska vi ses igen om 3 veckor ;)

Sumfundus: 34 cm
Vikt: 79 kg [ +-0 sen innan jul totalt 12 kg]
Hb:117
Blodsocker: 6.6
Blodtryck 120/70
Hjärtljud: 137 - 142

Jag fick med mig en kasse med barnkläder i pyttestorlekar från en kompis på jobbet. Vi har jobbat på gamla jobbet ihop också och hon var en av dem som jag verkligen ville skulle få en tjänst på mitt nya jobbet när det blev en ledig. Jag var dock inte förvånad att hon fick tjänsten, hon är verkligen värd den och synnerligen duktigt på det hon gör.

Hur som helst så vet de flesta som känner mig att jag har återbruk nära om hjärtat och tacksamt tar emot allt som går att använda igen men dessa barnkläderna jag fick bara så fina! De är som de knappt vore använda!

Jag blev så lycklig när jag packade upp dem att jag började gråta. Klart man har lite lätt till tårar med alla hormoner men allt är så fint och de är kläder för tusenlappar. För mig är dem ju nya och jag har just nu inte råd att lägga pengar på bebiskläder så jag är så tacksam. När hon frågade mig om jag ville ha trodde jag og att det var några enstaka plagg men detta är en hel garderob till en nyfödd.

Jag hittade några i storlek 50 som fick hoppa ner i BB-väskan direkt. Hur stora är oddsen? Bland mina färg-favoriter finns brunt, marinblått och randigt liksom och kolla här:

Tack finaste Jenny! Jag är evigt tacksam!

Lägesrapport

Nå hur går det då för lilla mig som börjat jobba igen efter två och en halv veckas underbart skön och välbehövd ledighet?

Det går som smort!

Jag är så sjukt tacksam att den goa tjejen som ska ta över mig i klassen redan har börjat nu och går typ parallellt med mig vilket ger mig gott om tid att ta mig runt på jobbet utan att känna mig allmänt stressad. Dessutom ger det mig och alla andra för den delen mer utrymme för micro-paus i form av toalettbesök och hämtning av kaffe och frukt. Vilket annars känts som att stjäla tid från eleverna då allting tar mig så lång tid. Jag måste liksom ut, ner med hissen, knata bort till personalrummet och sen väl där göra det man ska, tillbaka till hissen som jag måste vänta på och låsa upp med nyckel [högstadieskola] sen måste jag alltid åt båda hållen stanna och se så att hissen låser sig igen så att inte någon busig 7:a gör kaos med hissen när jag lämnat den. Detta tar tid, minst en kvart. Ofta har det blivit i slutet av förra terminen att jag hoppat över micro-pauserna för att jag helt enkelt inte haft samvete till det men nu idag har det bara varit så himla bra!

Älskar mitt jobb!

Förvärkarna lyser med sin frånvaro [ta i trä] jag hade bara tre igår med start runt tre-tiden. Jag jublar och håller tummarna. Idag går jag nämligen in i vecka 35 och det var nu som jag fick mina första regelbundna förvärkar med Alice och efter kontroll hos förlossningen uppenbarligen påbörjat min latensfas. Känns lite knasigt att tänka så men jag vill verkligen jobba mina sista tre veckor ;)

Foglossningen håller sig också i schack. Jag ska gå på mitt sista besök för akupunktur nästa tisdag tänkte jag. Behandlingen har "hållt" i snart 3 veckor så det bör täcka upp until the end. Det tar så mycket av min tid [som jag hellre använder till annat faktiskt] att åka ner och ligga där på britsen med nålar i hela ryggen i 45 minuter. En sista gång, sen är jag nöjd.

I morgon ska jag till MVC och min söta barnmorska efter lunch. Hon är så gullig och jag längtar. Tänkte jag skulle prata med henne om att jag numer sen några dagar tillbaka vaknar så tidigt. Jag lägger mig runt kl 22, om jag inte redan somnat med barnen vid nattningen och vaknar strax efter kl 4 på natten. Varje natt. Inte kan jag somna om heller. Jag är inte kissnödig eller har ont. Jag är bara vaken. Ganska frustrerande när klockan ringer runt kl 6. Inte för att jag vet vad hon ska göra åt saken men ändå. Det ska bli spännande att se om han fixerat sig ännu också eller om han fortfarande är ruckbar. Det känns som att han trycker mer neråt men samtidigt är jag fortfarande tok-anfådd och har tungt att andas. Nåja, vi får se ;)

Flera har sagt att de tycker att jag smalnat av i ansiktet så det ska bli spännande och se hur mycket mer jag gått upp också. Mina järnvärden borde vara på topp, så mycket spenat och ärtor jag ätit på senaste tiden. Dricker ingen mjölk och häver i mig citronvatten. All mat lagar jag i gjutjärnspannan just to be safe. Järntabletterna hatar jag men trycker motvilligt i mig en varje kväll.

Bulan vecka 35 [34+0]

Arg är att beskriva fint hur jag känner mig just nu

Jag trodde inte att man kunde hata ett antal riksdagspartier mer än vad jag gör. Den hittills sittande regeringen gör mig galen, förbannad och uppgiven. Återigen, jag respekterar alla som röstat på de rödgröna. Jag förstår för mitt liv inte varför men jag har inget emot väljarna. Partierna, deras ledare och deras politik däremot jag jag något emot. Väldigt mycket faktiskt.

Vem drabbar deras politik egentligen? Just precis mig. MIG. På alla möjliga sätt. Nu allra senast är det genom vårdnadsbidraget som man rent ut sagt förstör för mig och min familj. Det kallas en kvinnofälla. Jo säkerligen för vissa men hur är det med alla dem som faktiskt är näst intill beroende av det när frågan om att vara hemma med sitt barn längre än drygt ett och ett halvt år kommer upp. För så är det. 480 dagar kanske räcker länge om man har en hög inkomst, bor i hyresrätt eller har noll i lån men för mig och min man som är medelsvensson med medellön, lån på vårt hus, bil [för att i huvudtaget kunna bo ute i skogen där ingen annan uppenbarligen vill bo] räcker 480 dagar... i 480 dagar. Då kommer vår kommande son att vara drygt ett och ett halvt. Tvingad att börja på förskola för då måste både mamma och pappa börja jobba igen eftersom att den rödgröna skit-regeringen nu från och med 1/1 - 2015 lyckats ta bort vårdnadsbidraget som hade kunnat ge oss åtminstone 6 månader till hemma med liten.

1 och ett haft år gammal ska han anpassas i en barngrupp med 18 andra barn i typ samma ålder. På tre vuxna. Vi ska vara glada om vår son vet vad han heter, kan gå och äta med sked. Vi som föräldrar har inget val, för regeringen tycker att vårdnadsbidraget är en "kvinnofälla" trots att min man lika gärna skulle kunna söka det.

I princip får vi inte möjligheten att själva välja. Jag hatar det röda socialistiska tänket att alla ska vara lika bla bla blablab.

FAAAN jag vill bara skrika rakt ut!

Om jag nu är lite duktigare, lite flitigare, lite mer ambitiös än alla andra då ska jag få skit för det för då ska jag betala mer, tvingas att rätta mig in i j*vla systemet där staten ska bestämma åt mig. Klart som fan att de som har det sämre ska ha det bättre men det drabbar ju mig också även om inte jag har det SÄMST i samhället, vilket jag inte har EFTERSOM att jag kämpat mig upp. Tro mig, jag kommer inte från någon rik familj. Jag har inga högskolestudier i ryggen. Jag lyckades efter många brev och intyg få min första hyreslägenhet vid 24 års ålder. Mitt första fasta jobb fick jag när jag fyllt 28 år. Jag har haft tur som träffat en fantastiskt man som är redo att satsa allt på familjen och sett till att mina drömmar om ett eget hus och barn med en dräglig vardag nu blivit verklighet. Vore vi inte två hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Dock vet jag att jag forfarande inte tillhört den kategorin som gynnats av den politik som nu tar över ändå. Jag är för "driftig" för det. Punkt.

Vänta ni bara snart släcker de ner kärnkraften så vill alla dansar glatt i olja och kol. De kommer säkert införa fastighetsskatten igen, höja lönerna för lärarna spelar ju ingen roll när de sänker inkomsttaket till 36 500:-, så det är ingen mening med att studera heller. Jag kan fortsätta i all evighet men jag blir bara så förbannad och de ger mig värkar.

Helvetes-skit-äckel-socialism-vänster-politik!

34

Avnjuter lite kvalitetstid i syrummet tillsammans med sagan om ringen och chailatte. Några dagar kvar på ledigheten sen är det all in de sista tre veckorna innan jag intar rollen som mamma på heltid. Halsbrännan tar musten ur mig men foglossningen håller sig lugn. Förvärkarna gör lite som de vill. Jag passar på att vara aktiv när värkarna inte är det.

Babyoverall till bilskyddet in the making!