Så flummigt att se någon man känner så väl på tv. Ljussättningen i mellankommentarerna är allt annat än bra [alla ser ut som om de inte har sovit på veckor] och hennes röst låter annorlunda men annars är det grymt kul att se henne! Jag grät faktiskt en skvätt. Det är ingen tvekan om att hon kommer ta sig långt på sin konstnärliga begåvning. Inte bara i tävlingen så att säga.
Jag vet inte vad ni andra tycker men jag tycker att hon var fantastisk. Men hon är ju min syster så jag älskar henne oavsett. Hon har liksom alltid varit någon som jag sett upp till och apat efter.Modigast, bäst, vackrast, roligast. När jag var 10 år var hon det coolaste i skor. Nu när jag är 30 år är hon fortfarande det coolaste fast numer utan skor.
Jag är så stolt över att vara hennes lillasyster att jag spricker!
Mina systrar [och bror] betyder så mycket för mig och de kommer alltid alltid vara mig nära även om jag inte träffar dem så mycket som jag hade önskat. De är ju mina syskon, hel eller halv. Självklart är storesyster lite speciell men inte bara för att hon är helsyster [tro inget annat ni mina underbara halvsyskon] men storesyster har alltid tagit hand om mig, värnat om mitt bästa. Hon har varit min stora varma kram närhelst jag har behövt den. Min sub-mamma då vår egen mamma inte varit där för mig. Min tvilling att berätta alla de allra hemligaste sakerna för. Min kompis att flippa ur tillsammans med och bara ha gränslöst, knasigt kul ihop med. Min psykolog att gråta ut hos när allt känns svårt.
Jag vore långtifrån den jag är idag om hon inte funnits. Klart att andra människor haft inflytande i mitt liv men ingen i närheten av så mycket som just hon.
Så nu när alla ni andra oxå får "träffa" min syster blir jag lite tårögd då jag unnar och önskar henne all lycka i världen.. och lite till. Hon är så j'vla värd det! Min power-puff-pingla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar