Även denna tisdag startade som vanligt. Små trippande steg i hallen, en blond liten rufs i en alldeles för stor pyjamas, dyblöt blöja på väg ner mot knäna, ropandes efter mamma med sin söderkramade snuttetrasa i släptåg. Fast till skillnad från alla andra tidiga mornar låg mamman denna dimmiga morgon och sov i barnsängen och blev väckt av ett: "- Älskling han är vaken!" Adde som trött konstaterar faktum, natten är nu slut och det är bara att gå upp. Jag vet inte hur många gånger jag varit uppe i natt.
Vi har packat ihop spjälsängen och gjort plats för en barnsäng. Kanske lite tidigt vid 1 1/2 år, vad vet jag men först började han klättra ur spjälsängen och sen när vi tog bort fronten var den för liten för han trillade ur flera gånger på natten. Så nu står det en sjukt skön barnsäng med nya kuddar, ny madrass, nytt täcke och trillskydd i Desmonds rum. Vi har nog varit ganska bortskämda med sovrutiner hos oss för han har alltid accepterat alla förändringar vi gjort och trots det snällt sovit i sin säng. Visst vaknar han på natten ibland men i det stora hela somnar han direkt om. Efter att vi bytt sovplats nu senast nattar vi direkt i sängen och det har gått hur bra som helst konstigt nog. Det är som att han vet vad han ska göra. För även om han sovit på nätterna för det mesta har det ibland tagit ett tag att natta (en, två timmar..) Du kan tro att jag undrat hur de gör på dagis för enligt dem somnar Desmond först nästan på direkten som skalman, de behöver inte göra någonting, sover som en stock och de måste väcka han varje dag till mellis.
Men som sagt så går det mycket bättre hemma nu, det brukar gosas lite med nallen med genomgång av vart nallens öga, näsa, mun sitter, pillas lite på tapetfliken vid huvudkudden, och klappas lite händer sen är det tack och gonatt. Därefter kan mamma göra vad hon vill fram till runt kl 05 då de små trippande stegen hörs i hallen. Men som sagt i natt minns jag inte ens hur många gånger jag varit uppe. Eller jo det minns jag visst: Först väcktes jag av pipet från diskmaskinen som Adde satt igång vid midnatt, upp och öppna, stänga av annars står fanskapet och piper halva natten. Därefter vaknade Desmond till och jag gick in och la mig hos honom, somnade och vaknade av att jag drömde att jag var fastkopplad a la SAW-filmen till en såg/gräsklippare/pappertugg (minns ej) som bokstavligen tuggade sönder mina ben. Barnsängen är ju bara 150 cm lång och med benen utan för hade jag typ inget blod i fötterna, kunde knappt ställa mig upp och in till min egen säng.
När jag väl gosat ner mig under mitt fluffiga duntäcke som var alldeles underbart svalt och skönt hann jag precis slumra till innan jag väcks av en kattsvans i näsan och en kissnödig Brorsan som står och skriker (å då menar jag skriker som bara en katt kan skrika) vid min sida av sängen. Katt-fan vet typ att Adde inte vaknar av hans kattskrik så han går ALLTID till mig och skriker och får han inte som han vill så hoppar han upp och trampar runt kudden och skriker. Så det var bara att gå upp och öppna dörren.
Åter igen bäddar jag ner mig i min fluffiga säng och hoppas att jag ska få sova ostört de sista två timmarna innan Desmond garanterat kommer komma upp och fråga efter "bilar-filmen" och välling i soffan. Men nej, ännu en gång vaknar Desmond och ropar: "- Mamma... nappen!" Adjöss fluffiga duntäcke, Hej alla nallar, snuttar och nappar! Ja och resten vet ni ju. Efter två timmar till i barnsängen som visserligen är superskön men förbannat kort: Tripp Tripp i hallen: "- Älskling han är vaken!"
Trött som en gris baxade jag ut täcken och kuddar ut i vardagsrummet, fixade välling, kaffe med varm mjölk, laptop, bilar-filmen och nu så här 1 timme senare är det klossar, legobitar och riskakor i hela vardagsrummet och jag känner minsann på doften att det är dags att byta en bajsblöja. En helt vanlig morgon. Solen skiner, snoret rinner och jag ska vara hemma och vabba hela dagen. Härligt! Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar