I morse när jag som vanligt gav knyttet sin frukost, gröt och fruktpureé a la finnes i kylen kom jag att fundera över detta med barnmaten. Jag har ju haft en illusion att jag bara skulle ge Des hemlagad mat. Min inre önskan om att vara vad jag tror är den perfekta mamman har åter igen härjat i mitt sinne. Jag kunde se mig själv med kokande grytor upp i armhålorna och hela frysen smockfull med frysta småportioner, dekorerade med söta små lappar på om när och vad som förslutits i de magiska platspåsarna/plastbunkarna. Det blev inte riktigt så. Jag försöker! Men helt ärligt så är det ju sååååå himla skojig med alla fina burkar och tetror man kan gotta sig i! Idag tex blev det havregröt i pulverform (sjukt lätt att bara blanda ihop) med HIPP´s Äpple/persikapureé på tetra eller vad man nu ska kalla det.
Ni anar inte hur GOD den är! Jag var tvungen att lägga band på mig själv för att inte äta upp hela själv. En till bebis, en till mamma. Dessutom, vem i hela friden står och mosar persika för att ha till morgongröten? Grattis! Du är den perfekta mamman. Jag blir lite allergiskt mot all denna präktighet. Numer vet jag att att vissa ur min föräldragrupp läser min blogg (Hej Lina! Jätteglad blev jag!) Hur som helst så har jag med lättnad insett att den lilla skara flickor som har haft både föräldrautbildning och babysim ihop är helt befriad från denna typ av mamma. "Den perfekta mamman" Eller så är det att jag gillar dem så mycket. Då undrar ni säkert vad jag menar med perfekt. Självklart så är ju alla mammor perfekta för sina barn jada jada klyscha osv, men det finns en liten procent av allra helst förstagångsmammor som verkligen tror att de gör allt rätt och att deras barn är vackrast, duktigast, sötast. De skulle aldrig göra ditten och datten och "..lilla emilia sover heeeela natten" skryt, skryt, skryt..."-jag köper bara P.O.P" "-jag har minsann inga brister" Känner ni igen typen? När man som mamma i en sån typs närvaro är tvungen att lyssna på skiten så känner man sig antingen helt värdelös eller så blir man bara så j*vla FÖRBAAAAANNAD!
Ett klassiskt exempel på detta är en mamma i gruppen innan vår på babysimmet. Jag brukar försöka att inte tala illa om folk så här i bloggen men när det gäller denna människa så skiter jag verkligen i det. Jag tänker inte skämmas över att jag inte älskar alla. Jag känner henne inte (tack och lov!) men hela hennes uppenbarelse irriterar mig så till den milda grad att jag nästan spricker. Jag studsar som en ilsken boll inombords. Varje vecka är det något nytt. Det hela började med att hon slängde sin äckliga, blöta, fula bikini bokstavligen i fejan på Desmond. Låt mig ge er en bild av det hela. Varje onsdag ska mammor och bebisar från tre olika simgrupper och alla våra tusen saker som alla mammor har med sig trängas i ett omklädningsrum som uppskattningsvis är 15 kvm stort. Det finns verkligen inte utrymme för otrevligheter. Alla försöker så gott de kan att samsas om skötbäddar och golvutrymme. Förutom då denna mamma naturligtvis. Denna dag hade jag placerat mig i ett hörn, lagt Des på golvet och höll precis på att svitcha om till min bikini när människan stressat flyger in över alla bebisar och med sin unge på armen hysteriskt börjar riva av sig sina badkläder som hon helt sonika bara slänger ifrån sig. Den slaskiga BHn hamnade oansvarigt i ansiktet på Des. Han blev lika chockad som jag. Helt paff bara lyfte jag bort den och la den vid hennes grejer som låg visserligen precis brevid. Sen inser jag att det bara är en del av hennes prylar. Tydligen har hon boat in sig lite här och var och hon flaxar runt och muttrar att "Gud va trångt det blev här helt plötsligt.." Naken. Helt spritt språngandes med allt i det fria. Inget så alltså, hon har superfin kropp det kan jag erkänna utan att vara svartsjuk men snälla man kan väl ta på sig en trosa åtminstone så jag slipper se var hon har missat att raka sig. Seriöst. Det är fan äckligt. Lilltösen hennes kravlar runt och utforskar allt och alla och mamman är såååå stressad. 180 varv, jag får alldeles ont i magen. Just denna gången lyckades hennes bebis få tag i någon av de andra barnens napp och mamman utbrister präktigt. " -Nej nej *PiP* den är inte din, sån behöver inte du.. inte ens tummen behöver du" i tonläget Du-är-minsann-duktig-du-min-lilla-bebis. Va fan är det för slag i ansiktet på alla oss andra som har napp till våra barn? Okej jag kanske sitter på nålar och tänder på minsta lilla grej men det verkligen sticker i mina ögon när jag hör så himla kåseri.
Igår var det samma visa igen. Naken flaxar hon runt och river och sliter i allt. Ryckte min systers skötbädd med alla hennes grejer på och sa nåt i stil med att "-Använder någon den här? Jag tar den" Min syster tröja hamnade någon helt annanstans och jag fick irriterat plocka ihop Tules grejer som hon hivat på golvet. Jag vill bara bita av människan huvet. Samtidigt så var det sista gången och jag kände en viss uns av walk over. Vem bryr sig egentligen? Jag gör det! Jättemycket, men jag ville ändå inte skapa någon scen. Inom 5 min virvlade hon ändå ut ur omklädningsrummet och ut ur mitt liv. Jag vet iallafall nu hur man inte ska bete sig. Jag vill inte vara den perfekta mamman.
Det finns oxå den överdrivna varianten. En som jag träffat på bussen. Annars brukar jag uppskatta påflugna människor som inte räds att börja prata med en om vad som helst. Vi åker ju ändå bara buss, skadar inte med lite sällskap men den här gången blev jag faktiskt lite skraj. Jag kliver på och där stor en mamma med sin vagn och hon börjar genast att babbla men när hon påstod att hennes tre månader gamla bebis som låg och sov i vagnen (man kunde knapt se ungen för allt krams som hon hängt i suffletten) redan kunde krypa blev jag lite skeptisk. "- Jag måste jaga han.." oookej....vad svarar man på det? Des var två månader och hade då precis börjat le. Sen fortsatte det med hon redan hade slängt 4 st sopsäckar med kläder för det var ju bara hon och han ( det var ju inte så svårt att lista ut varför hon var singelmamma) så hon hade ju råd att köpa vad hon ville, och han sov från 12 till 12... mmm skulle jag oxå göra om jag kröp så vid tre månader. Man blir ju trött för fan. Mycket lättad var det dock dags att kliva av 4 stationer senare. Antingen är jag urfattig och Desmond sen i utvecklingen eller så hade jag just lämnat årets största mytoman bakom mig på bussen mot Södertälje.
Så från och med nu skiter jag i all ångest över att min son inte äter på bestämda tider, gillar massproducerad barnmat gärna mer frukt än grönsker, har för stora/små kläder på sig som inte alls matchar, vaknar på natten och vill leka, får flaskan fast han ligger kvar i vagnen, väger mindre än han borde trots att han alltid är mätt, inte får någon blöja bytt på natten och alla andra hundra tusentals saker som är tabu i mammavärlden.
Halleluja jag är befriad. Från och med nu ska jag hålla mitt huvud högt och vara den avslappnade, grymt balla mamman jag vet att jag är! Sen får alla andra tycka vad de vill. Jag är iallafall ingen perfekt mamma och kanske kan jag få andra mammor omkring mig att må bättre och släppa på sin höga prestationsnivå, känna att det är okej att fuska ibland. Jag gör det, gör det du oxå.
Ut och mamma-fuska med er nu!
Åhhhh ju Madde. Du är den perfekta mamman. Den perfekta mamman ser nämligen till sitt eget barns bästa och låter sig inte stressas av andra "perfekta mammors" jämförelser/skryt mm mm
SvaraRadera<3