I värkens värld

Nu har det gått mer än en vecka sen jag hade mina första förvärkar. Dryyyyyyygt. Dock känns det som det är på G nu. Tummen upp! För två dagar sen fick jag en krampliknande känsla i vänster ben. Det börjar i ljumsken och strålar ut i låret, samtidigt som det känns obehagligt gör det inte ont fast ändå för jag skriker typ rakt ut. Det släpper direkt. En sekund bara. Jag kände det första gången när jag stod i duschen. Jag kunde inte komma ur själv. Livrädd att det skulle krampa precis när man svänger över benet. Adde blev skitorolig.

Den natten sov jag inte mycket kan jag säga. Dels för att förvärkarna var riktigt hårda, dels för att min lilla katt-älskling kom hem samma dag med en tratt runt huvudet och jumbosåret på magen. Kastrering är verkligen djurplågeri, eller iallafall tratten. Stackars krake, hon kan ju inte äta, allt hamnar i kragen och hon fastnar i kattlådan för tratten är så stor. Jag var tvungen att rulla upp och hjälpa henne loss med jämna mellanrum när hon fastnat i något.

Hela onsdagen, igår satt jag och läste förlossningsberättelser och klockade värkarna. Insåg snart att varje gång jag gick upp för att fixa något att äta blev värkarna mer ihärdiga och starkare så jag bestämde mig för att städa lite och diska. Krampen kom tillbaka och jag fick huvudvärk. Buhu. Adde skrämde livet ur mig genom att inte ha batterier på mobilen och därtill vara nästan 45 min sen hem. Han kör på en av Sveriges mest olycksdrabbade vägar, 73:an mot Nynäshamn och jag vet att han kör fort och att han är trött. Han har somnat flera gånger innan han träffade mig, varav en av gångerna slutade i skogen efter ett varvs luftfärd i firmabilen, missade ett träd med en halvmeter. Sträckte bara nacken och fick en bula i pannan. Ibland märker jag att han är påväg ut i väggrenen och får ropa på honom. Tänk vad som kan hända när han kör hem själv. Ibland stannar han efter vägen och sover en stund men då brukar han ha mobilen på så jag kan ringa och kolla var han är.

Hur som helst, tillslut kom han hem (oskadd) till min lättnad. Det slog mig just då att jag inte visste vad jag skulle göra om jag förlorade honom. Han är liksom en på miljonen. Jag grät en skvätt och kände mig lite maktlöst ensam. Han däckade i sängen och jag lagade mat emellan värkarna som började ta i ordentligt. Roade mig resten av kvällen med att kolla på förlossnings-dokumentärer på TV 4 Fakta, traska runt i lägenheten och klocka värkarna på värktimmer.se. 4 min, 7 min, 9 min, 12 min, det blir det inga barn på. Fast som ni säkert förstår kan man inte sova på det heller. Yes! En hel natt till i vaket tillstånd.

Idag har jag Hugo på besök som har höstlov. Min syster är i studion med de två andra sönerna och jobbar. Hon är nog snart på väg hem. Hon ville bjuda en stackars värkande lillasyster på pizza ikväll. Hennes halvslöa, yra lillasyster (jag) säger inte nej. Adde gillade dock inte förslaget så värst. Han äter ju kebab/pizza till lunch 5 dagar i veckan. Men som han uttryckte sig i vårt senaste mobilsamtal med munter stämma: "- Om min lilla tjockis vill ha pizza så ska hon få det!"

Funderar på om jag ska ta och umgås lite med disken ett tag. Den har flirtat med mig ett slag nu. Å andra sidan så ser vik-tvätten tröstlöst ensam ut just nu oxå. Eller ska man fortsätta googla kanske...

Ärsh det får bli disken! Den har störst tillväxt och börjar nog snart bete sig illa genom att stinka.

Vardagskuriosa

När man tar ut mjölken ur kylen och inser att utgångsdatumet är dagen efter beräknad förlossning, då fattar man hur nära det är att man ska få en liten bebis. Det tog skruv för Adde iallafall. Han blev lite blek om nosen. Man ökar ju inte precis i storlek såhär på slutet och han hade nog typ glömt att vi skulle födda ungen oxå. Tillslut går det så lång tid att man vänjer sig liksom. "Jahapp, jag är en badboll, vad ska vi äta till middag?"

Det började ju smyga sig på lite i lördags med lätt värk där man tydligen ska ha värk när det så att säga ska starta," -Hej jag har ingen aning liksom..." Men så igår hände INTE ETT SKIT. Va tusan ska man gå i tre dagar med vansinnig mensvärk och sen ska det bara sluta? Lite retsamt : "Ha ha du gick på det!" Men nu är jag minsann inte lika lättlurad! Nu kommer han inte förrän mjölken blir dålig. =) Vilket är nästa söndag, så det så.

Såååå vad ska man roa sig med idag mån tro? Ska vi chocka badhuset med Belgien Blue i leopardskinn? Jag får bara simma för barnmorskan till vecka 39. Det ger mig 3 dagars plaskande kvalitetstid. Jag är lite nojjig bara att vattnet ska gå. I vattnet. Eller typ ännu värre i den gemensamma durshen. Visst är det hur naturligt som helst men sådär lagom äckligt. Jag skulle iallafall tycka att det var sjukt äckligt om jag var på badhuset och en gravid kvinna skulle börja födda i durshen. Fast jag är väl lite pryd kanske. Jag fläker inte ut benen i bastun om man säger så.

Man kanske ska ta och frossa loss i lite rester till lunch. Jag gjorde (håll i er) Dillkyckling efter recept igår. Riktigt mumsigt, faktiskt. Lite otippat tyckte även Adde att det gick att äta. Min sparris till karl är ju ingen gormét precis men han tog två portioner. Lyckan är gjord! När man gör allt för att sveriges mest undernärda karl ska äta ordentligt.

Jag känner mig lite extra posetiv i dag. Vi bestämde igår kväll att vi ska åka till fjällen i början av februari. En av Addes äldsta vänner och nu arbetskompis (Stefan) är tillsammans/bor med en liten donna som heter Sara och hennes familj har en fjällstuga i Vemdalen. Tänk så treeeevligt. Låna gratis? Ja tack! Sen äger de tydligen en del av Ski Star och hon kan ordna gratis liftkort. Ursh vad tråkigt! Adde har tydligen två snowboardar, (!?) Och vi har bensinkort. Så summan av kardemumma så blir det en vecka i fjällen där vi endast betalar maten och ölen på afterskin. Jag har inte varit i fjällen på över 8 år! Det är verkligen bomull för själen att ha något att se framemot.

Tjohej nu hörde jag posten i brevinkastet! Stålar från F-kassan idag kanske??

När känslorna är en kikärtsröra

Idag ska vi ut och traska! Jag har haft förvärkar sen kl 03 inatt. Jag vill ha ut ungen nu! Min kropp är inte mitt tempel längre, det är snarare min tortyrkammare. Nu kommer klagosången igen, men när man bränner bearnaisesås och börjar gråta trots att man har en extra påse då är det inte roligt längre. Man kan liksom inte kontrollera någonting. Känslorna är som en nymixad homus. Jag har försökt med allt möjligt för att peppa upp mig: Bakat, lyssnat på glattig studsmusik, plaskat i badhuset, njuti i bastun, tecknat-maraton, svullat lösgodis, frossat bland barnkläderna (=vika ut, para ihop, vika ihop, sortera) förtrollat badrummet till Hasseludden, lekt med mina manikyr-kit, lockat håret, and so on. Dock är jag lika rastlös och villrådig som innan. Det är verkligen hur skönt som helst att vara hemma och bara skrota runt. I timmar kan jag sitta och goggla och läsa bloggar, dricka kaffe men tillslut måste jag hitta på något och jag har egentligen inte lust. Jag vill knappt visa mig i tvättstugan. De flesta säger att jag inte ser så tjock ut men det är inte bara det. Man är klumpig oxå, och svettig. Hur många gånger jag än tvättar håret så ser det ut som jag gnidit skallen i en burk honung. När man inte sovit en hel natt på veckor blir man gråtmild.

Så idag ska vi ut och gå. Så jag får min kropp tillbaka! Inte för att jag tror att jag kommer sova bättre, sen kommer väl allt annat, kräk och läckande bröst men då kan man iallfall trösta sig med ett stort glas vin när det känns tungt.

Dessutom tror jag och hoppas att jag kommer tycka om honom mer på utsidan än på insidan.

Tule är ju snart 4 månader och helt gudomlig! Som sagt jag är en hejare på bebisar men att vara gravid suuuuger!

Tulesson på äventyr i Hökarängen

lägesrapport: V 37 + 3 dagar

Adde erkände igår att han är livrädd varje gång jag ringer att vattnet ska ha gått eller att jag ska ligga och skrika i värkar. "- ring inte mig, jag ringer dig istället." Han vet inte vad hans uppgift är på förlossningen. Ehh det vet inte jag heller, erbjuda mig sin arm så jag får bita i den kanske? Helst vill han nog ha hörselskydd, solglasögon och ett tvåmannatält att stänga in sig i bakom förlossningssängen. Han vägrar klippa navelsträngen. Det är helt lugnt för mig men man kan ju inte låta bli att tycka att det är lite charmigt. Jag ska försöka låta bli EDA men vi får väl se, jag är inte helst förtjust över tanken att ha ett plaströr i min ryggrad. Dessutom är det inte ens 50 % som tar den. Klarar de andra 50 % av det borde ju jag oxå göra det? Lustgasen ska bli skoj! Få känna sig lite full för första gången på nästan 10 månader! Att det sen går ur kroppen direkt är ju en kalasfylla helt enkelt!

Jag erbjöd mig att packa Addes BB-väska eftersom han inte har hängt med på att man måste ha med sig egna grejer till BB. "Vadå, hur länge ska vi stanna där? Vad gör man där?" Gullunge...men nix jag fick absolut inte packa någon jävla väska till honom. "-Jag slänger ett par pruttisar och en t-shirt när det är dax!" jag är tydligen larvig som redan har packat klart. Jag har lagt en tandborste till honom i min väska för säkerhets skull. Han fattar inte heller varför jag har packat en väska till bebisen. Han bara gravar åt mig och säger att han lika gärna kan sätta hjul på garderoben så jag får med mig allt "gulligt". Han tycker att det räcker med overall och barnstol. Stackars barn.

Men den i särklass roligaste kommentaren jag har fått var när Adde undrade över amningskuporna. Jag förklarade deras fantastiska funktion för honom och han utbrister glatt: " Jaaaaja som bindor fast för tuttarna typ!" Och tyckte säkert att han var hur smart som helst som kommit på det helt själv. Jag skrattade så jag fick sammandragningar

I torsdags invigde jag Ösmo Simhall. Mitt nya hem. Att faktiskt kunna röra sig är en underbar känsla. Om man håller sig på mitten av bassängen vet ingen hur tjock man är. Hur piffigt som helst. Jag väger 73 kg nu. Visst att Adde är en spinkig kille men det är inte kul att väga mer än sin man. Totala viktuppgång är 16 kg men man räknar tydligen från inskrivningen och då är det 11 kg vilket tydligen är precis lagom. Så det så! Och det är ingen tvekan om vart de kilona sitter.

Ni kan ju tänka er hur den här HotMaman ser ut i en leopardbikini.... som sagt mitten av bassängen vet ingen vad som döljer sig i djupet..

Jag lämnade alla mina grejer (nästan, laptopen rååååkade jag glömma hemma..) på jobbet igår. Hur skönt som helst. Nu ska jag bara timrapportera sen är jag helt fri!! I ett år kan jag typ vara hemma med 9000 kr i lön. Mer än vad jag haft på månader. Jag fick min ersättning för sjukskrivingen i förra veckan och det var minst sagt trevligt! Det blir mycket snabbmackaroner och soppa när man varit sjukskriven i två månader utan någon ersättning i huvudtaget. Jag hade storfrosseri i barnkläder och resten sitter nu tryggt på mitt sparkonto för framtida ekonomiska haverier.

Minns ni Baltasar, den lilla professorn? Jag bara älskade Baltasar när jag var liten. För att inte tala om Linus på linjen. Jag ska nog surfa in på SVT och lägga in önskemål om att de börjar visa dessa två godingar igen.

http://www.youtube.com/watch?v=UfDOWTOSTf4


Nu blev jag akut sugen på att baka. Frallor med solrosfrön.

Kolla in den här

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3379429.ab

Helt sjukt

Miljonär över en natt

Mina drömmar blir bara bättre och bättre. Jag blev brutalt väckt av "Röksopps -Eple" kl halv sex i morse när jag precis vunnit 200 000 000 kr på lotto med jocker. Jag tänkte först när jag såg beloppet i min dröm att: "Sooft två hundra tusen!" men det var ju två hundra miljoner...Kanske en aning orealistiskt med tanke på att sveriges största lottovinst hittills bara landat på 164 miljoner. Fatta vad mycket pengar!! Vad skulle du göra med alla pengar? Lite intressant är det faktiskt att nu när världen mer eller mindre rasar ekonomiskt bit för bit (Hur fan kan den göra det? vart tar cashen vägen?) så den bransch som fortfarande håller eller t.o.m går bättre är spelbranschen. Man spelar mer i lågkonjuktur. Konstigt.

Ska det vara så här?

Jag står inte ut. Jag vill inte ens gå ur sängen. Teoretiskt är det fyra veckor kvar, kan med lite tur ske om två. Men som allra värst om sex veckor. Jag ooooorkar inte mer. Alltihop känns bara hopplöst. Stackars Adde som försöker muntra upp mig på alla sätt och vis. Jag vill bara sova och vakna upp och ha fött, hej och hå allt klart!

Jag vill ha vår lilla bebis nu. Jag är så TRÖTT på att ha ont överallt.

När som helst nu

Nu börjar det verkligen dra ihop sig! *IIiiih* Jag köpte mina fösta amningsbh:ar igår. Det var ett 2-pack från HM som tyvärr var ihopknipsat så man kunde inte prova men de var billigt. Billigt är trevligt men inte anade jag då jag stod i butiken och stolt betalade att en BH i storlek 80 D inte skulle passa mig. Vad f*n händer här egentligen? Jag fick en chock när jag provade dem hemma. Jag har ju (jag erkänner) gått utan bh ett tag, bara haft tajta linnen. Så idag blir det att susa först till F-kassan och gulla lite med dem och sen gå in på HM och köpa en BH i 80 E.

Jag har drömt en massa konstigt oxå senaste tiden. Jag har hört att man gör det när man är gravid men att åka till BB i en barnvagn i ett snöre efter Adde på cykel?? Och det enda vi fick med oss var en limpa cigg och en sovsäck. Ingen av oss röker just nu. Är det jag som är obotligt röksugen eller? Jag hoppas verkligen inte att jag är så korkad att jag börjar röka igen när han är ute. Jag drömmer ofta oxå att magen glider ner mellan benen typ så jag inte kan gå, eller att blir helt missformad.

Mina förvärkar blir värre och värre. Det är inte sammandragningar längre. Kvällarna är helt hopplösa. Det är bara att gå och lägga sig vid kl 21. Direkt efter Top Model. Jag kan inte komma ner till golvet längre heller. Raka benen är en omöjlighet, resten kan ni ju bara föreställa er. Hej regnskog! Men min energi är det inget fel på, jag är hur pigg som helst. Det är bara den där lilla detaljen med att kroppen inte riktigt hänger med. Rastlöst handikappad. Jag måste sitta på en stol för att plocka i och ur diskmaskinen. Magen har exploderat senaste dagarna. Jag måste stå på sidan när jag lagar mat för magen slår i spisen och jag når inte fram att röra.

Om tre dagar har det gått nio månader. Jag kan födda när som helst. *iiihh*