Vad är ett bra val egentligen?

Ibland gör man bra val här i livet. Ofta känner man sig orolig inför ett sådant val, är det verkligen rätt, hur ska det gå, vad händer och inte händer när jag har valt? Tusen senarier snurrar i skallen. att köpa vårt hus är verkligen ett av det bästa valen jag gjort i mitt liv. Fast det var inte ett självklart val och verkligen inget vi funderat länge på. Det var snabba bud, från att ena dagen bo i en hyrd trea utan någon direkt plan till att äga en 180 kvm´s villa och en hel hög planer. Inom loppet på två veckor från det att jag bara i ren nyfikenhet kikade på hemnet och tänkte att det där huset kommer vi aldrig att få till att vi satt på banken och bakade in gamla lån och dreglade över nycklarna till VÅRT egna hus! Vi gick på två visningar samma kväll, egentligen mest för skojs skull, och i vårt blivande hus var vi bara inne i max 5 min. Kärlek vi första ögonkastet, fast vi lämnade nog visningen med känslan och tankarna att: " -Det här är alldeles för bra kap för att vi ska kunna vara med på budgivningen...." Vi såg inte putsskadorna på nedervåningen, den trasiga balkongen, eller fuktskadorna i badrummet. Vi såg ett underbart snällt stadigt 60-tals hus som bara ville bli omhändertaget, älskat. Dagarna gick och vi eldade upp oss pratade med banker, fick nej hos de flesta, bokade ett möte med en kontakt på en av de största bankerna via ett tips från en god vän som fått lånelöfte av denna kontakt som enligt källor inte bara tittade på gamla siffror utan såg personen bakom och dess framtida siffror. Mäklaren informerade oss om att det skulle bli en andra visning om inte vi ville ta säljarens bud på 1,6 blankt utan budgivning (Detta var vad mäklaren sa på sin försäljnings-hebreiska, jag uppfattade något helt annat...) Vår kontakt på banken tyckte självklart att just vi skulle bo i ett eget hus och såg inte att vi hade några problem att betala, vilket vi oxå visste men inte kunde få någon annan att tro på. Vi fick vårt älskade lånelöfte och vips satt vi där på mäklarens kontor och skrev på köpkontraktet. Därefter kom en lång väntan, drygt en månad då jag varje dag gick förbi "vårt" hus och längtade till jag skulle få pyssla och bo in mig i vårt nya hem. Jag fattade inte då att allt detta hade hänt. Det var för stort.

Det slog mig här om dagen då Desmond hade hjärtat att ge mig en lång sovmorgon och jag vaknade av ljuset i sovrummet från solen för första gången sen i september. Ett svagt jollrande puffade upp mig ur sängen och vidare ut i hallen mot köket där jag i förbifarten kikar in hos Des som är nöjd över att ha lyckats lirka in en bok om kaniner genom spjällorna i sin säng och förnöjt sitter och bläddrar för sig själv. Jag fortsätter mot vattenkokaren och mitt blivande morgon kaffe då jag hejdas vid öppningen till vardagsrummet som fullständigt badar i ljus! Hela baksidan och alla träden är översollade med härlig vinterfrost och solen gnistrar in över balkongräcket och bokstavligen studsar runt i vårt vardagsrum och forsar ut i hallen och förbi mig. Just i det ögonblicket insåg jag: "-Shit, det här är mitt hem och vad vackert det är! Här vill jag bo tills jag dör. När jag sedan stod och meckade med kaffet började jag nästan gråta av lättnad över att jag faktiskt har fixat allt detta själv, och ingen kan köra ut mig eller be mig flytta. Detta är mitt hem. Å det är stort, vackert, personligt, mitt. Å Andreas såklart! Halva är ju hans fast i nuläget så känns det som att vi delar allt annat ändå och det finns inget mitt eller ditt.

Jag har gjort många dåliga val i livet. Medialinjen på gymnasiet. Så långt ifrån vad jag ville göra. Första året var kul, de två följande var ren tortyr. Nagelutbildningen var oxå bortkastad. Visst är det jättekul att göra naglar, men att jobba med det är rena slavgörat. Hårt jobb och pissigt betalt. Att åka till Grekland själv och söka lyckan var ett bra val, jag har många bra minnen och goda vänner kvar från min första resa till Grekland. Men att sedan åka tillbaka år efter år var dåliga val. Jag skulle ha stannat hemma,börjat plugga eller jobbat och skapat mig en karriär, ett eget liv. Kanske rest någon annanstans. Jag ångar att jag inte reste jorden runt innan jag skaffade barn. Dock har jag funderat på det där. En vacker dag då topplånet är borta och vi har skrapat lite ska jag ta mina älsklingar och resa bort, långt, länge. Jag vill dela världen med min man och min son. Tänk att åka och backpacka med Adde och Des i Asien i tre månader och bara ta dagen som den kommer. Eller ta en roadtrip i Australien. Lagom innan Des börjar skolan. Det ska bli mitt nästa nya val. Att upptäcka världen med min familj. Sen återstår att se om det är ett bra val eller inte.

Nu ska jag värma på lite glögg och sätta tänderna i inlämningsarbete Vård och omsorg. Ruskigt skoj!

Alla dagar man lämnat bakom sig

Jag har bytt studieplats. Min nya plugghörna är i köksoffan vi lånat från svärföräldrarna med en massa fluffiga kuddar och extra nära till kaffet! Mycket skönare att sitta vid köksbordet där jag kan breda ut alla böckerna och slipper min sons ivriga små fingrar som knaprar på tangenterna, han når nämligen inte upp. Ännu.

Idag har varit en skön mamma-dag! Lill-grynet har börjat stapla lite till och från och jag tror faktiskt att det är befriande för honom att äntligen få till det. Tänk vad frustrerande det måste vara att se hur alla runt omkring en, högt upp traskar på och så vill man själv så gärna kunna. Hur som helst så känns det som att knyttet varit gladare än vanligt idag, dvs hela dagen. Vi har lärt honom vad katten säger(mjau), vad hunden säger (voff), vad mamma säger (ajaj) och till sist vad snuskgubben säger (här kommer ett ljud som inte går att beskrivas med ord men är så sjukt roligt) De två sista har hans stolta pappa lärt honom. Jag försöker lära vår son att äta själv och pappan lär honom känna igen snuskgubben. Fint!

En annan trevlig sysselsättning här hemma är att dansa till all musik hela tiden. Vi leker ´Frys` ibland oxå, ni vet när man stänger av musiken så ska man vara blickstilla. Funkar varje gång. Desmonds favoriter är Lamb of God, Runrig och Mange schmith feat. Petter - Giftig. Radio-tugg-dance går oxå bra när man får igång stereon själv. Tro det eller ej men trots sin ringa ålder på 1 år blankt kan han faktiskt medvetet höja volymen och han älskar hög musik, desto högre musik desto vildare dans.

Äntligen har jag skaffat mig glasögon och oj vad bra jag ser. Heliga moder! För att inte tala om hur snygg jag är! Eller så är det glasögonen som är snygga och trolleritrollera så syns inte jag lika mycket... eller nått sånt. Om jag kunna koppla in kortläsaren till min skrutt-laptop skulle jag ha lagt till en bild på min brill-make over. Ska se till och ordna en liten ego-stund med glasögonen och kameran vid tillfälle så ska ni få de dessa underbara skapelser. Till råga på allt ser jag dessutom smart ut. Jag fattar inte att jag inte skaffat dem tidigare. Typiskt mig att dra ut på saker och ting. Sex hela år i ett förhållande med någon man inte ens kunde prata med säger väl allt. Precis som men glasögonen tänkte jag många (och då menar jag många) gånger att vad fan pysslar jag med? Nu skiter jag i det här och tar tag i problemet och gör slut/går till optikern Nu när jag tänker på det var det nästan exakt lika länge som jag var utan glasögon. Sex år. Kanske är det så att jag behöver sex år på mig att fatta läget. Jisses, snacka om trögfattad. Av någon anledning fick de nya ögonglasen mig att tänka mycket på mitt gamla liv. Jag tror att det har med hur jag levde innan, ja som när jag var 19, 20 år. Jag bar mina glajer med stolthet (jag har ändå haft dem sen i 2:an..) Jag minns mig själv som en trygg och lugn person på min egna stig i livet,inte rädd för något, gjorde galna resor helt själv, klädde mig som jag ville, sminkade mig när jag ville, dansade som jag ville, alltid på fot, påväg någonstans, sa alltid ja till allt, ja till livet. Det låter väldigt pretentiöst men jag var riktigt lycklig. Eller lycklig på riktigt. Märkligt nog kände jag igen känslan när jag provade mina nya glasögon i förrgår. Fast nu har jag en tung, mycket tung ryggsäck på ryggen fylld med dåliga erfarenheter. Lögner, svek, minnet av en förlorad självkänsla. Min syster sa till mig när jag äntligen tog steget och bröt mig loss, framförallt känslomässigt att jag kanske inte alltid haft världens bästa självförtroende men att jag alltid haft en underbar självkänsla som hon avundats mig och det värsta för henne var inte att se sin lillasyster gång på gång bli bedragen utan det var att se hur hennes självkänsla krympte och tillslut försvann. Nu är jag på god väg tillbaka. Det tar tid. Att hitta sig själv igen när man inte ens märkt, förstått eller velat erkänna att man förlorat sig själv. Tur för mig att jag har nya glasögon så jag ser ordentligt att leta eller åtminstone för att påminna mig om allt jag gått igenom så att jag ALDRIG gör om samma misstag igen. Tillåter någon att misshandla mig så illa psykiskt att jag tappar bort mig själv. Mej. Jag.

Idag känner jag mig lycklig på riktigt men samtidigt vet jag att det aldrig riktigt kan bli som när jag var ung, 20 bast, och min ryggsäck var tom. Visst finns det plats för lite skit till men jag vet att jag får hjälp att bära ryggan (som snart känns som en j*vla hockey-trunk) nu om det blir allt för tungt och jag inte klarar det själv. För mig är det första gången jag har någon med mig, vid min sida som hjälper mig att bära min skit. Om man inte blir lycklig av det vet inte jag vad som gör en lycklig. Eller jo, en dunk vin i kylen och räntesänkning på topplånet.

Min sons alla hyss

I kväll har jag och min kära sambo roat oss med att leta efter fjärrkontrollen till Tvn. Fågel Fisk och Mittemellan. Under soffan, i soffan, bakom alla kuddar i soffan, under alla kuddar i soffan. Efter drygt en timmes frenetiskt letande, då vi var på vippen att ge upp hittar vi den i öppna spisen. Vem kan ha lagt den där mån tro? Gud va kul, när jag äntligen trodde att jag skulle få toan tillbaks så har Desmond nu börjat lära sig tända brasan. Fin fint! Vad händer härnäst? Jo fotöljen blev bjuden på min kaffe. Inte ens min kaffe får jag ha ifred. Men det är okej, bara jag får sova i natt.

=)

Leva som man lär

Min bild av mig själv som mamma blev inte som jag tänkt mig. Jag trodde nog att jag hade tålamod lika starkt som strårom,  milsvida sommarängar med frisk och sund mammaork, ett lugn som Di leva och att jag inte brydde mig ett dugg om allehanda mat-smulor på köksgolvet och en sönderrufsad stackars huskatt. Så j*vla fel jag hade. Eller rättare sagt: - Vad pinsamt naiv jag har varit. Kanske att jag kan sträcka mig till att erkänna att det egentligen inte är min mammabild som är helt offroad, det är nog snarare hela min image det handlar om.  Jag har en illusion om att jag kan hantera allt, klara allt, ta på mig allt, acceptera allt och må prima ballerina. Dock inte på Bror-Duktigt-viset utan snarare att jag inte inser min egen gräns. För mig är det helt normalt att sköta allt hemma och i vår vissna trädgård, ta hand om alla som bor i hemmet (inte ens katten behöver känna sig bortglömd), jobba på beställning, (jag tackade ja för inte så länge sedan till fem dagar i rad....), plugga heltid - Medicinkursen är ett himla virrvarr av intravenöst krumelutt, min hjärna är minst sagt chockad så här strax innan 30 av att bli påprackad en massa ny kunskap om immunförsvar och stamceller. Visste ni föresten att man med goda resultat har odlat fram en ny käke till en snubbe i Finland av hans egna stamceller? Tro det eller ej, men man odlade den i hans egen mage! Fatta va häftigt! Åter till ämnet, sist men inte minst:  Ta hand om vår urgulliga son på ett år. Jag börjat tro att han egentligen inte alls är ett jordebarn utan en ödla från V som är planterad här hos mig för att allmänt bara förstöra. Allt detta tyckte jag att en normal, hyfsat frisk kvinna (ja, eller iallafall trodde jag att jag skulle klara av det) ska klara av på dygnets 24 timmar. Fast egentligen mår jag skit av att se allt som bara förfaller runt om mig som jag inte hinner med som jag vill göra och har tagit på mig och redan påbörjat. Jag har äntligen lyckats peta ner båda rosorna men alla lökar är kvar, ligger och dör lökdöden i en kartong i hallen. Jag har precis blivit klar med Lukas halsduk (bara ett år försent, hur kan det ta ETT ÅR att sticka en halsduk!?) och redan påbörjat två olika mössor. Klart att min älskade syster ska ha en varm mössa, kanske lagom till nästa vinter. Jag skulle behöva bada Brorsan, han stinker. Jag borstade han igår efter att Desmond rivit lite i honom. Stackars krake. Jag känner mig gråtfärdig när jag ens försöker passera köket. Trots att jag kämpar varje dag med att skopa upp Desmond alla kex och majskrokar som smular smular smular överallt är det en konstant krispig mat-matta i köket som jag bara h a t a r. Det finns inget värre än att känna hur en massa oidentifierat fastnar i strumporna så fort man ska ta en kaffe vilket jag gör ganska många gånger om dagen. Som ni vet vore livet mycket tomt för mig utan min älskade latte. Jag trodde att jag bara skulle kunna rycka på axlarna och krispa vidare över alla smulor, men jag kan bara inte.

Vad vill jag egentligen säga? Jag pallar helt enkelt inte trycket. Barn är inte så enkelt som jag trodde. Runt om mig börjar vännerna planera lillasyster till sina barn och verkar i mina ögon flanera igenom sina barns gnäll och skrik. Hur orkar ni? En sida av mig vill hemskt gärna ha en liten lillebror, eller ja helst en lillasyster om jag ska vara ärlig, till Desmond. En annan sida av mig vill bara stänga igen dörren bakom mig och gå ut när min son har torrgråtit av okänd anledning i de närmsta 4 timmarna. Minst en gång om dagen undrar jag varför jag skaffade barn. Jag älskar min son gränslöst och vårt beslut att skaffa honom ångar jag inte men det kan vara så tröstlöst irriterande att komma in på toan för 3:e gången samma dag för att återigen för 3:e gången behöva fiska upp min schampooflaska, en blå kratta, och en mycket blöt oigenkännlig toarulle innan man kan ens kan börja tänka på att få kissa. För man är ju inte alls akut kissnödig. Det gick väl an när man kunde stänga locket. Smart liten kille kom på att man kunde lyfta och pilla under. Det kallas utveckling intalar jag mig. Det är min räddning från att bli galen: "-Det är en del av hans sätt att utvecklas..." Jag intalar mig oxå att hans bergsärkargång ibland mina pocketböcker och tidningar i bokhyllan ska vara hans väg till att lära sig läsa. Jag brukar oxå låta honom röja fritt i köket. Finns det något sexigare än en man som är duktig på att laga mat? 

Nu är det dessutom (imorgon faktiskt) en vecka sen Desmond sov en hel natt. Den nya rutinen ser ut som så att pyret vaknar runt 1 på natten och håller låda (vilket märkligt uttryck egentligen: "-Håller låda.."Jaha? Vadå för låda? Vad finns i den då?) till runt 5-snåret, powernap till halv åtta sen är det upp som en sol och direkt på första bästa pryl att pilla/plocka sönder/slänga i toa innan mamma hunnit fixa sitt morgonkaffe. Jag lider av den värsta självvalda sömnbristen man kan föreställa sig. Vet ni vad utebliven sömn gör med en människa? I natt fick jag en timmas sömn. En timma. Jag satt uppe sent och knegade med delkurs 1 i vård och omsorg, perfekt tajming till att Des vaknade och resten kan ni säkert lista ut. Likaväl var jag uppe med tuppen för att njuta av min torsdag. Min heliga dag. Min gå-till-skolan-få-min-egen-tid-dag. Lektionen idag är dock lite dimmig. Vi hade genomgång av cirkulationssystemet. Runt halv 10 innan rasten var det mycket kapillära blodkroppar i mitt system kan jag lova. Det kan ju inte vara nyttigt att pressa sin kropp på det här sättet.

 Nu undrar ni säkert om jag har sovit? Nix! 22.37 och jag är inte ens nära på att gå och lägga mig. Jag ska först övervinna min kex-skräck och vada över smulhavet fram till diskmaskinen. Just nu är den enda tiden på dygnet jag kan hantera diskmaskinen utan att ha Desmond inuti den som norpar mina smutsiga skedar. Gud vad kul jag ska ha. Jag och min disk. Trots allt är jag väldigt lycklig. Trots att mitt barn är ett monster från en annan värld som jag gladjeligen stundvis skulle lämna till UFF i en låda med en bön om att någon ska bara ska ta han. Ta han nu! Jag o r k a r inte. Jag ska sluta upp med att vara så naiv. Det är okej att inte orka ibland. Mamma Perfect eller hur var det nu igen? Inte alltid lätt att leva som man lär. Det är lätt för mig att säga att man inte behöver vara perfekt, göra allting som BVC säger för att vara en bra mamma. Konstigt nog glömmer jag bort allt det där när det gäller mig själv och plötsligt står jag i en salig röra av krav på mig själv att vara den perfekta mamma. Vad hände? Det är omöjligt att inte känna sig misslyckad i det läget. Varken klara av allt som krävs av den hatade perfekta mamman eller kunna slappna av och inte bry sig. Jag väljer nu att skylla min förvirring på att jag inte sovit på en vecka och hoppas att jag skärper mig snart.

Kan man verkligen längta så efter att gå till skolan?

Höjdpunkten på veckan är torsdag förmiddag. Jag tar tåget kvart i åtta, sminkad och snygg efter att ha legat från runt 5 på morgonen och vänt och vridit mig för att jag är orolig att försova mig, gått upp innan klockan ringer, unnat mig en barnfri dusch (annars har jag alltid Desmond nere runt benen som med eller utan kläder klättrar in och SKA vara med), slevat i mig lite fil med svartvinbärsmak, och njuit av att ha en anledning sminka mig. Jag tar mig tid att läsa Metro på tåget och när jag kliver av i Nynäs tar jag en City att gotta mig med på rasten. Jag tar god tid på mig att i den friska morgonluften att promenera upp till sjukhuset och från fiket i entrén köper jag en kaffe för en sportstyver + en expressen med veckans upplaga av nationalencyklopedin. Uppe på NKC tar jag plats i sal X17 längst fram, som ni vet så är jag och mina linser är inte alltid överens. Idag skulle jag ha njutit av 4 timmars Medicinsk grundkurs men som ni säkert förstår så blev det inte så. Till min stora sorg. Min sambo har migrän och alla barnvakter i världen har annat för sig just idag. Vi hade ordnat så att det skulle funka idag, trots att jag vänt på varje stock och sten, frågat alla tomtar jag känner. Farmor kommer efter jobbet och tar över så det skulle ha blivit endast 3 1/2 timme för Adde med sin gipsade arm. Be en bön att barnet inte bajsar! Men så under natten kom migränen och nu är det ingen idé att ens tänka på att gå till skolan. Dock måste jag ändå gå och jobba i eftermiddag för det har jag tackat ja till. Inte för att jag egentligen tycker att det är jobbigt eller så jag trivs oförskämt bra på jobbet, längtar faktiskt. Så Desmond får en helkväll hos Farmor och Farfar. Jag har bestämt att jag ska genomföra två projekt idag: Nr 1 - Plantera rosorna. Nr 2 - Skriva klart delkurs 1 +2 i Vår och Omsorg. Ikväll får jag helt enkelt inte somna när jag nattar lillgryn. Jag ska kedja fast mig själv i fotöljen med böckerna. Eftersom vi inte har haft råd att köpa de nya bänkskivorna till datarummet finns det ingen plats för mig där så jag har hamnat i vardagsrummet men det funkar faktiskt riktigt bra ändå! Man kan tända en skön brasa, dra igång nån b-film som sällskap, enda kluriga är att hålla sig borta från bloggar, facebook och allt annat skojigt på nätet. men som sagt nu ska jag plantera rosor först!

Min lilla plugghörna

Med hösten kommer mitt efterlängtade inre lugn

Skepp o hoj vad tiden bara springer iväg! Det är typ höst och jag är inte mammaledig längre. Jag önskar att jag kunde dela upp mig själv för att hinna med allt roligt jag vill göra! Konstigt nog är jag ju hemma så jag borde egentligen hinna med massvis men på något mystiskt märkligt vis så försvinner tiden. jag tror att den gömmer sig tillsammans med alla strumpor och nappar. Eller hur? Dessa tre har en tendens att mirakulöst försvinna, så logiskt sett borde de ha fest någonstans....eller så har de helt enkelt emigrerat till ett annat universum för de kommer jag aldrig fram eller tillbaka. Så där ja där hade ni dagens galna teori. Frågan kvarstår dock hur jag ska hinna plantera lökar, koka äppelmos, hänga tvätt, skriva ikapp 2 delkurser, slipa/fixa på Desmonds hemmagjorda klossar, sticka klart Lukas halsduk, plantera om mina orkideer, för att inte tala om rosorna som vill ner i jorden, veden som ska klyvas, hallen som ska målas klart, allting samtidigt som jag ska gå i skolan, jobba, passa två barn och ta hand om min sambo som bara har en hand? Om jag inte var splittrad innan så är jag det garanterat nu. Jag glömde nämna att jag vill träna friskis och svettis två gångeriveckan men jag vet att det är lite väl mycket begärt att få ta sig tid att hoppa och skutta i idrottshallen två timmar i veckan. Nu kanske ni tycker synd om mig, gör inte det. Jag har faktiskt valt allt detta själv och fortfarande är jag ganska glad och trevlig! Saker och ting får ta sin tid helt enkelt. det är något magiskt med hösten tror jag. Varje år kommer den och blåser bort all min stress med kyliga vindar och gömmer den under alla brandgula löv. Tyvärr brukar stressen krattas fram till våren. Fast det är oviktigt nu. För nu ska jag bara njuta av att hösten är här och att det inget gör något att det är lite kallt, lite stökigt, lite rörigt och uppånervänt. Dessutom är mitt lilla gryn snart ett år (som sagt tiden har smitit iväg och gömt sig, kanske i mitt paralella universium, vem vet) och har börjat lära sig att gå (och dansa) så jag har en massa roligt att se fram emot.

Mitt gryn

Nu har jag lugnat ner mig

Jag blir galen när man skriver ett helt inlägg och så ska man försöka lägga upp bilder till så ska det krångla. Vips så hänger sig sidan och allt försvinner! Men hallå det där var väl ändå lite onödigt!?

Dock kollade jag in några andra blogg-sites och jag är typ sämst på html-koder och här på blogspot kan man ju ända utan att vara datasnille så jag får väl surt stå ut med bildhanteringsproblemen. Ja ja, vad är en bal på slottet?

Hur som helst så det jag hann säga här innan allt blev tuggat av tekniskt gnissel var att jag är BF idag. Barnfri! Eller barnlös. Välj själv. Min plan är att utnyttja min tid väl till att röja. HÖG musik + mängder av latte + rengöringsvätskor = Ta igen allt jag aldrig annars hinner. Som tex:

Min hemliga älskare - Tvätten

Min allra bästa vän - Disken

Jag ska till Ösmohemmet på fredag och presentera mig och bli runtvisad för att se om ett timvik. kan passa mig. (eeeh JA! Just nu gör jag vad som helst för pengar för att citera Björn Kjellman i Eniro-reklamen) De ringde igår. Som en skatteåterbäring. Helt plötsligt känner jag mig lätt som en fjäder! Ge mig en gul sparkdräckt så ska jag gladjeligen skutta runt i den hela dagen!

Näe det här går inte nu måste jag sätta igång!

Nu flyttar jag

Jag kommer att byta blogg-site inom kort. Jag är så förbannad på blogspot. Varannan gång jag ska skriva ett inlägg så strular det. Jag ger upp nu. Bilder är tydligen helt j*vla omöjligt att hantera.... Adjöss och tack för fisken....

Vackrast! Duktigast! Bäst!

Ni får ursäkta mig... Jag tror jag skrev JAG minst 400 gånger i mitt förra inlägg. Galet självupptagen eller nåt.

Ha ha! Någon gång måste ju vara den första. Eller hur?

Tänk posetiva tankar så blir man inte ledsen...

...... när man klantar till det som jag i särklass gör mest av alla människor på hela jorden. Iallafall känns det så.

=)

Just nu händer det så mycket i mitt liv att jag har svårt att sortera vad som är relevant och inte. Jag har faktiskt inte koll på någonting. Vi skulle ha åkt till Kolmården idag, spenderat en hel helg med att klappa tigrar och skatta åt apor om jag nu hade kommit ihåg var jag har lagt det förbannade presentkortet. Jag letade hela onsdagen och fick hjälp av Adde halva torsdagen. Fågel, fisk och mittemellan. Vårt presentkort för en helg på Kolmården är puts väck. Helt sjukt. Jag höll kuvertet med hela kalaset i för mindre än två veckor sen och jag vet att jag tänkte att nu ska jag lägga det här där jag lätt kan hitta det när vi ska ha det så jag slipper leta efter det när vi ska åka. Typiskt mig. Synd bara att det går ut säsong 09 och att denna helg är sista helgen de har öppet. Hejdå till 2500 kr.

Det lustiga är att vi har själva betalt presentkortet förra sommaren då vi glömde boka av och blev tvungna att betala. På något sätt lyckades jag (jag var mycket mycket mycket trevlig och ja du förstår att jag är gravid osv) förvandla vår missade avbokning till ett presentkort som nu då är borta. Jag tror att ödet inte vill ha mig på Kolmården.

Hur som helst så börjar jag skolan på måndag, introdution av Omvårdnadsprogrammet och det ser jag verkligen framemot! Äntligen ska jag göra något förnuftigt! jag ska bli undersköterska! Jag har kastat bort så många år av mitt liv på skit (vi nämner inga namn) men nu är det andra bullar. Jag har verkligen tagit igen. För så mycket som jag har hunnit med år 2009, har jag i princip inte ens börjat tänka på innan. Ibland går det lite väl fort fram och jag blir snurrig, stressad och glömsk. Som sagt, Kolmården hade ju varit kul men näe... näe.

Nu återstår bara att få tag på böckerna jag behöver innan torsdag eller en bok till och börja med. Första kursen är något så skojigt som ´Arbetsmiljö och Säkerhet´. Jag har lyckats fixa barnvakt en bit in på terminen och måndagmorgon nästa vecka finns det ingen återvändo längre, inga ursäkter. Då SKA jag ringa, skriva, göra allt för att få jobb! Håll tummarna, mina föräldradagar är slut den 11 sept (domedagsdatum). Innan dess MÅSTE måste jag verkligen ha jobb! Men ni känner väl mig, det är iiinga prooooblem! Allting löser sig!

...konstigt nog.

Föresten....

Jo, jag tänkte oxå att jag framöver ska starta en till blogg. Där jag låter er följa med mig in i mitt hem och min trädgård. Jag har fått en helknasig ny hobby. Mina fingrar är gröna och min skalle är full av galna inredningsideér. Jag springer runt och fotar och planerar, googlar, får nya ideér och inspiration. Förr somnade jag till en god bok. Nu är det skissblocket och frökatalogen som följer med i sovrummet.

Så jag tänkte låta denna blogg fortsätta att handla om familjelivet, min busiga son och mina möten i livet. Vad som händer och inte händer i huset kan ni läsa på:

http://duraringdetrinnervatten.blogspot.com/

Mycket nöje!

Helt plötslig händer allt på en gång!

Några dagar innan 9 månaders-dagen satte jag äntligen fart.....

...och nu kan inget stoppa mig!

En helg fylld missförstånd och Skansen!

Efter en helg av tjafs och gnabb i vårt hus om allt och inget (mesta dels om vilka träd som ska huggas ner och om disken) är det äntligen måndag och vi är sams igen. Eller igen, vi är alltid sams men vi tycker så olika och ingen utav oss vill ge sig. Oftast slutar det med att jag egentligen inte bryr mig, kanske rättare sagt att jag är bättre på att kompromissa och att Adde egentligen bara ville tjafsa lite för att han tycker att det är så förbaskat roligt att diskutera. Speciellt med mig. Så i slutändan får jag som jag vill. Oftast.

Vi talar olika språk oxå. Uppenbarligen. Jag trodde att han var sur på mig för att jag inte städat köket men han var egentligen arg för att jag inte bad honom om hjälp och lämnade allt utan att säga något. Jag hade tänkt städa när jag kom hem. Han hade haft jättetråkigt hela dagen och blev faktiskt ledsen när jag kom hem och berättade att det inte alls var någon familjefest hos Björn och Fiffi på söndagen utan bara en mysig middag med barnen. Adde är lite allergisk mot svärföräldrar och fika med släktingar och sånt. Jag trodde att han hade fattat att vi blivit bjudna på middag. Vi lär oss aldrig. Helt värdelösa på att kommunicera. Nu tror han att mina vänner tror att han är en skitstövel som blev arg på mig för att jag inte städat köket. Tänk så tokigt det kan bli. Säg inte att jag har sagt nåt. Jag blir så kär. Min sambo är så underbar.

Jag hade iallafall en urmysig heldag på Skansen med Josefine och barnen på söndagen. Vi hittade en massa skojiga apor, ormar och krokodiler. Vi klappade getter (och mördarspindlar!) och Wilja blev utskälld av en rödhårig snorunge inne hos lemurerna. "-Han e arg på mig, å jag vet inte varför.." Underbara unge! Efter en härlig, nästan regnfri dag bland alla vackra gamla hus och söta djur kom vi hem till en grymt god middag och tårta! Jag tog tåget hem vid kvart över åtta och en timme senare var jag framme i Ösmo. Väl hemma diskuterade jag och min sambo lite, kom fram till att vi misslyckats med kommunikationen som vanligt sen hyrde vi film och käkade te med mackor. En perfekt dag helt enkelt.

Toksöt liten sak

Wilja var pigg och glad hela dagen

Klappade getter...

...och mördarspindlar.. (jag svimmade här typ..)

Emil lånar mina solglasögon

På väg hem totalkrashar två frön

Vatten, vatten bara vanligt vatten!

Idag är jag mycket, otroligt mycket gladare. Kan hända att det är väderrelaterat men visst var det väl lite sol igår oxå ändå? Jag hade iallafall solglasögonen på mig för att inte verka allt för argsint men jag lyckades väl sådär för när vi var hos svärföräldrarna på munins väg (det är cirkus 700 m längre ner i villastråken från oss, pinsamt men sant och jättehärligt) för att skriva ut ägarbevisen på bilen, (*) så undrar Addes mamma lite stillsamt hur det var fatt, att jag verkade helt överkörd. Jag förklarade utan försköning att jag hade världens pms som inte blev bättre av Desmonds allmänt gnälliga inställning och att vårt hus var fruktansvärt skitigt. Man kommer till en gräns då man helt enkelt inte vet vart man ska börja och då struntar man bara i det. Jag hade igår passerat den gränsen för länge sen.

* Vi blev stoppade påväg hem från bion i förra veckan och då påstår Farbror Mörkblå att bilen vi åker i inte är påställd. Visserligen har vi inte fått nya märken och ingen fordonskatt men jag har aldrig ägt en bil förut och jag betalar alla räkningarna. Adde trodde att jag betalt den och jag visste inte ens att man skulle betala någon sådan (okej jag är blond, speciellt nu på sommaren med lite kamomillspray och vackert väder) Vi blev minst sagt chockade men Adde är rutinerad när det gäller trafikpoliser och lyckades lirka lite så vi slapp betala böter som tydligen ska vara dryga om man kör en avställd bil... (ha ha) Knepigt nog när jag ringer till Transportstyrelsen för att kolla vad som har hänt, påstår lilla fröken på kundservice att bilen inte blev påställd av den förra ägaren. Men tack då jävla bilfirma! Ända sen vi köpt den här otursbilen har de strulat. Först var inte bilen besiktigad när vi hämtade den. Det upptäckte vi tre månader senare. Vi fick inte hem några papper på den och förstås inga betalningar på den heller vilket ioförsig var trevligt. Vi fick åka tillbaka med den och lämna den så de kude besikta den och då fick vi nerslag på bromsarna. Kul, det var ju gulligt. Efter det har vi haft den i ett år, bytt bromsar, ställt däcken som vobblar när man kör mellan 90 och 110km/h, skrapat lacken två gånger och under hela den tiden har det tydligen varit avställd! Hur som helst så var vi hos svärföräldrarna för att låna deras skrivare och printa ut ett påställningsbevis så att vi kan köra bilen i huvudtaget. Det är väl ändå rimligt att om man köper en bil från en firma för över 100 000 pix att man ska få den besiktigad, tvättad och påställd? Å andra sidan vad vet jag, jag har aldrig ägt en bil förut.

Min kära svärmor suckar tung och säger att hon inte hade tänkt spendera någon tid på Torgvägen 13 denna kväll men Adde smilade lika vackert med sina skrattgropar som för Herr Polis och Mamma Annicka kapitulerade. "-Okej jag följer med upp och hjälper er att städa men bara om jag skjuts hem!" Därefter skrubbade vi som ivriga iglar i ca 2 timmar, så idag när jag klev upp och välkomnades av en underskönt, rent hem, kände jag att idag kan bli en bra dag.

Vi kom överens om att jag ska vara ute och fixa idag eftersom att det är så bra väder. Så det blir att klippa gräsmattan nu när den äntligen kommit upp över vattenytan igen. Vi har haft våtmark/träsk på vår baksida i en vecka, eller två. Förbannade souteränghus! Jag är inte helt säkert på att gräsklipparen startar dock med tanke på att jag hittade den i det här:

...tillsammans med grillkollen (R.I.P), förlängningssladden, häcktrimmern, mina krattor och trädgårdspadar samt mina nya fina trädgårdhandskar. Smartskaften (förra ägarna) har drenerat huset, jättebra. Om man leder vattnet rätt och inte tillbaka in till husgrunden. Dessutom var det stopp i alla nergrävda stuprör. Som ni ser i bakgrunden så står Adde och gräver upp det mest akuta röret. Det var så mycket vatten att hela gräsmattan var som en gigantisk fylld tvättsvamp och i tvättstugan som ligger bakom matrummet, längst ner kom vattnet upp ur golvbunnen. Tacka gud för höga trösklar. Tacka Tomas för att han hjälpte oss att rensa alla avlopp inne i förra veckan så att vattnet kunde rinna av när det äntligen slutade regna.

Ja, det är en annan historia. Vår drömkåk läcker. Elementen läcker, men det är ju enkelt fixat genom att man ställer en bunke under och byter packningen så fort man har tid och pengar. Flera av elementen läckte då vi städbesiktigade och säljaren lovade att fixa dem samt den inbyggda micron som var trasig. Efter mycket tjafs och tjat är nu micron typ hel men elementen droppar fortfarande. Som sagt så är det kanke inte riktigt den händige som haft huset innan oss, men man vet väl hur man rensar avlopp? Tydligen inte för när jag en vacker dag som denna kom ner i tvättstugan för att lägga i en tvätt, vi hade väl bott i huset i fyra dar eller kanske fem, möttes jag av detta:

Allt vatten från diskmaskinen tog vägen ut över golvet i pannrummet istället för att fortsätta ner i köksstammen. Varför då? Jo för att det var tvärstopp! I sådana här lägen är det underbart att man känner bra hantverksfolk, ja eller ev har en hantverkare hemma men rörmockeri är inte Addes passion precis så kvällen efter kom vår vän Tomas och rensade kökstammen, avloppet och när han ändå höll på tog han badrumsstammen oxå. En back öl som tack är ett riktigt bra pris tycker jag. Dock har säljarna inte bara lämnat skit efter sig. Vi hittade tre flyttkartonger med barnböcker på vinden och två fiberdukar. Dessutom efter att ha kollat upp vad vitvarorna skulle kosta att köpa nya, med tanke på att det var nära att vi gav upp med micron och mer eller mindre var på väg att köpa en ny istället. Vi ångrade oss när vi insåg vad den kostade.

Vitvarorna kostar mer än vår bil. (?) Bara köksfläckten är värd hälften. Bara en galning eller någon med äckligt mycket pengar skulle lägga ner så mycket på vitvaror. Vi skulle aldrig ha gjort det, eller haft råd. Ni må tro att jag kokar snabbmackaronerna med mycket kärlek och försiktighet. Så slutligen bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvet som man brukar säga och tack snälla förra ägarna för att ni kostade på er ett kök som passar en kung!

Be en bön till trädgårdsguden att gräsklipparen får en andra chans!

Blaha blaha.. bllll a a

Idag är ingen roooolig dag för idag har Madde PMS. Att vår son just denna förtjusande dag bestämde sig för att få mer tänder (vad ska han med dem till? Han kan ju inte ens äta sånt man ska tugga?) och just nu är sveriges gnälligaste skitunge gör ju bara allt så mycket trevligare.

För att pigga upp mig själv denna värdelösa morgon, duschade jag extra länge, sminkade mig, drack latte och lyssnade på apahög musik.

I brist på lust (och allt liknande) att fixa allt som bara ligger och gror så tog jag med min älskling Nikon in till badrumsspegeln och roade mig med att testa en massa olika inställningar. Jag fick iallafall en cool bild. Vad tycks?

Lite Zeus med PMS?

Nu ska jag boka en weekend till Kolmården. Sen ska jag måla. För det har jag ju inte gjort på sistone. Kanske att jag orkar städa matsalen. Kanske inte.

Vad gör man när det regnar?

Jag tänkte att jag lite kvickt här skulle dela med mig av vad jag sysslar med just nu. Det regnar ju som om väderguden vore bedragen och jag har spenderat senaste veckan inomhus. I vår hall. Ett helvetiskt projekt. Det började med att vi tänkte att vi skulle måla om dels för att babyljusblå är ganska gräsligt och för att det var miljoner hål och mystiska solfläckar. Ni vet när något har hängt alldelles förlänge på vägen så att det är en annan färg bakom. Vadå förnya sig och möblera om...?

Nu verkar det iallafall som att vi börjar se slutet på att slit. Det är tydligt att en relativt okunnig person har bott i detta stackars hus, och det gör väl ioförsig ingenting men Adde mer eller mindre sliter sitt hår (bildligt talat med tanke på att han är rakad) för varje nytt fusk han upptäcker. Sen kanske det inte är så smart att ge sig på att bredspackla ett rum ca 20 kvm stort med tusen vinklar och dörrar som dessutom är beklätt med väv. Det som är att bre ett gigantisk knäckebröd, falurut.

Vi hade tänkt oss en varm grå. Det blev en galen brun fondvägg i tapet med stora turkosa/guldfärgade blommor som ska campa i vår hall tillsammans med en brun-mjukost-rosa. Jag vet det låter helt psykat men vi får väl hoppas att det blir snyggt. Just nu känns det lyckat men det återstår att se.

Vi har spacklat, slipat, målat, spacklat igen, slipat, målat, lagt latex, målat och senast i går spacklade jag igen där man ser att vi har missat. Så idag ska jag slipa och måla!

Här är hallen innan

Här har vi kommit en bit

Men hur målar man en i en trappa när takhöjden är nästan 3 m?

Den vackra fondtapeten

Här målar jag för fjärde gången

Snart ska jag ta mig tid att blogga igen

Det var evigheter sen jag öppnade mitt hjärta här och babblade på om allt viktigt och oviktigt. SÅ mycket har hänt. Jag vet inte var jag ska börja. Jag har en plan för livet, dvs jag vet vad jag vill göra, vad jag vill ha, vad jag behöver. Sjuk känsla.

Desmond är ett riktigt litet geni. Han kan redan klappa händerna, skilja på katten och mamma hitta lampan, ta sig fram till kylen på rumpan och pussas våldsamt med sina fem sylvassa tänder.

Vad mer kan man önska sig? Jo, jag skulle vilja ha en doftkaprifol.

En spion till mitt eget hus

Nu börjar det minsann dra ihop sig! Tre dagar kvar! Jag har packat nästan allting och två har varit och kollat på lägenheten. Det spelar ju inte mig någon roll ändå jag måste ju ändå betala och se glad ut. Hej då skatteåterbäringen!

På söndag är det dop. Jag bjöd 50. Jag vet säkert att 35 ska komma och väderguden har bestämt att det ska ösregna. Vi har planerat att ha fikat ute på mina svärföräldrars baksida. Jag undrar hur jag ska lösa det..... friskt vågat, hälften vunnet... jag hoppas nog fortfarande på att det mirakulöst ska spricka upp och bli sol ändå...

Jag ska försöka mig på att besöka Willys idag. Behöver blöjor och tårtbottnar. Jag vaknade upp i morse och fick för första gången på en månad inte ont i magen av tanken på allt som måste göras, alla samtal som måste ringas. Allt.. ALLT är redan klart. Idag kan jag bara dra benen efter mig och leka på willys hela dagen. Ingen stress.

Banken ringde igår. Min lilla älskling till bank-tant! Hon frågade om hon skulle baka in det lilla lånet i bolånet?. Typ som att det enda hon gör hela dagarna är att rädda folks ekonomiska liv. Behöver hon ens fråga? Jag tackade självklart ja bums!

På måndag ska vi kolla städningen i huset. Vi tar med oss svärmor med vana ögon för städning. Jag går förbi huset som en hungrig varg typ varje dag och just nu känns det inte som att vi kommer att kunna godkänna städningen. Igår stog mannen i huset och slände ut grejer från garaget rakt ut på grusplanen (?) Jag såg oxå hur han proppade hela soptunnan full med allt annat än hushållssopor. Vi träffade aldrig dem när vi skrev på eftersom att de håller på att skiljas och uppenbarligen inte kommer särskilt bra överens så han kan ju inte veta att jag som gick förbi med barnvagn har köpt hans hus och att jag håller ett vakande öga på vad han gör med "min" soptunna.

Nu har det slutat regna! Jag passar på att dra till willys! Hej!

Tur att PMS går över

Efter åska kommer solsken. Ut ur min dep-garderob, min tillflyktsort när PMSen slår klorna i mig. Hela helgen var ett helvete. Jag ville inte göra någonting. Bara klättra in i min mörka gaderob av tunga tankar och gråtmilda känslor. Allt kändes jobbigt, svårt och tråkigt. Jag grubblade fram en massa senarier över hur allt i mitt liv skulle kunna gå åt helvete. Dessutom blev jag helt plötsligt hopplöst tjock.

Men idag är det måndag och jag mår riktigt bra faktiskt! Fortfarande hopplöst tjock men om en timme cirkus ska jag hämta upp lilla Tule vid stationen, skicka min syster till jobbet och se fram emot en helvild dag med två små kusiner. Vi tänkte börja med att gå till Öppna Förskolan. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om vi ska bada och sola därefter eller träffa tjejerna i Nynäshamn på babycafe där. Jag kanske inte ska göra världens äventyr så här första dagen, jag tror det får bli en eftermiddag i lekparken på tallhöjden. Nära hem. Katastof-säkert.

Vi gick förbi "vårt" hus i lördags. De hade fest. Jag kunde bara tänka "Var rädda om köket för guds skull..." Adde tyckte att de kunde riva på för då får vi ju nytt. Vi tänker väldigt olika ibland. Väldigt olika. Jag rekflekterade oxå över avsaknaden av färg i trädgården. Två stackars enar och en hägg. En rysligt ful syren som inte slagit ut ännu (?) Brevlådan är totalt malplacerad. Hoppas den inte är fastgjuten. Tro inte att jag har ångrat mig dock. Jag är så sugen nu på att få skutta runt i min villa. 13 dagar kvar!

Dax att pyssla om mina mattor som fått en makeover i tvättstugan.

Man måste ju vara snygg om man ska påta i blomrabatten!

Nu är det klart! Handpenningen är elektoniskt överförd och ingen kan dra sig ur. Vi har nu officiellt köpt en villa! Jag var så nervös innan vi skulle in på banken att jag nästan kissade på mig. Jag vet inte varför egentligen, vi hade ju lånelöfte och jag hade ju redan pratat med vår underbara kontakt/banktjänstekvinna. Förtjusande människa, inte bara för att hon lånar ut en massa pengar till oss, hon är bara galet pigg och glad. Ärtig är ett underskattat ord och det är precis vad hon är. Ärtig. Men som sagt jag kände mig som en sjuåring på utflykt. Alldelles upprymd och kissnödig. Konstigt nog var jag inte ens hälften så uppe i varv när vi var där första gången, kan hända att jag nu börjat fatta vad som händer. Att det verkligen är på riktigt. Nu återstår bara detaljerna. Börja packa. Flytta alla abonnemang. Lägenheten är redan uppsagd. Det kommer verkligen gapa tomt i början. Från 72 till 180. Just nu är jag mest lyrisk över att ha en egen trädgård! Efter vi varit på banken åkte jag och Farmor Annika till Gammelmormor och morfars landställe i Skrubba och planerade vilka växter vi skulle norpa. Lite syréner och liljor. Jag ska få rabarber oxå. Ett körsbärsträd ryktas oxå få flytta in.

Idag ska jag dock inte packa en pryl. Idag ska jag bara njuta av solen. På morgonen ska jag till Nynäs och träffa mammatjejerna och gå ringvägen och sen fika. Länge sen jag såg dem allihop så det ska bli riktigt uppiggande! Därefter ska jag bege mig hela vägen in till The Big City och träffa Sara. Vi ska shoppa tillbehör för hårförlängningen och titta på en klänning till bröllopet hon ska på nästnästa helg. Det blir första gången jag sätter hår med ringar. Det ska bli rikigt skoj! Sen får vi se när det blir min tur att få tjockare hår. År 2012. Om jag har tur. Löshåret är väl visserligen inte så dyrt men det är inte gratis heller. Det är däremot naglarna! Haha!

Jag satt och lekte här om dagen och det blev riktigt bra faktiskt. Speciellt med tanke på att jag bitit på naglarna i 19 år. Det är inte helt lätt att göra på sig själv. Vänster går väl an men höger brukar vara knepig. Envis som en stucken gris.

Nu måste jag skynda mig och duscha annars missar jag tjejerna när barnvagns-safarin avgår från fontänen!

Hopp och Skutt!

Ännu en härlig dag...

Igår var en riktigt skön lördag. Jag och Des fördrev morgonen med att sova extra länge, Adde åkte tidigt för att bygga på Paintboll-banan inför söndagens färgfest. Jag gjorde i ordning en kaffe till mig och en vällning till prutt (jag var å trött att jag först tog grötpulver... det gick inge vidare att skaka...) och så prasslade vi ner oss i sängen och lyssnade på Voice.

Sakta makade vi oss upp och lufsade runt till eftermiddagen då vi packade ihop oss och ner till Munins väg. Farfar var i full fart med att klippa gräset, farmor hade jobbat natt och klev rufsigt upp när vi lockade med kaffe i solen på hennes altan. Jag passade på att fota Des lite och de blev väl godkända. Inte sant? Svårt med så starkt solljus, men jag jobbar på det.

Vi hade bestämt att jag skulle laga mat så det blev tacos till en massa prat om nya huset. Vid åtta åkte Farmor återigen till jobbet, Adde och lillebror drog tillbaka till paintboll-banan och jag tog över tvn och Robinson. Tyvärr missade jag vem som blev utröstad (Tack tack för TV4 play!) för Eurovison är ju ändå viktigast! För första gången i mitt liv har jag planerat att se Eurovision och oxå kunnat se hela programmet. Jag och Farfar Benny glufsade godis och kommenterade kläder och paljetter för fullt hela kvällen.

Kort och gott en lyckad svensson-kväll! Helt underbart!

Tänk att jag oxå en dag skulle bli vuxen och köpa en villa!

"...flyttat till ett hus som är öppet fräscht och ljust...."

Lite funkis, lite renovering och om en månad flyttar vi in i vårt nya hus!

Renoverad villa om 180 kvm i attraktivt område. 6 RoK. Bergvärme.

Med "renoverad villa" menar de att alla stora tråkiga grejer är gjorda såsom , dränering, tak och fönsterbyten.

Välkommen till denna väldisponerade villa, beläget i ett lungt villaområde. Många stora renoveringar är gjorda såsom dränering, tak, kök och fönster. Bergvärmen är installerad (-07). Huset har 6 RoK varav 5 är möjliga sovrum. Stor och plan trädgårdstomt. Nära till pendeltåg, bussar, affärer och skolor. Mycket barnvänligt.

Objekttyp: 1 familjs friliggande
Rum: 6
Boarea: 124 kvm
Biarea: 56 kvm
Tomtarea: 1 204 kvm
Driftkostnad: 32 253 kr / år
Pris: 1 525 000 kr som utgångsbud

INTERIÖR
Antal rum
6 varav 5 sovrum
Boarea
124 m²
Biarea
56 m²
Rumsbeskrivn.

-- ENTRÉPLAN --

HALL:Rymlig hall med garderob. Plastmatta och ljusa väggar.

Rymlig stämmer nog men ljusa väggar? Blåa. Vackert matchande blå plastmatta som sett sina bästa dagar.

KÖK:Smakfullt och praktiskt kök från HTH som är renoverat 2005. Rymlig matplats med rum för 6-8 personer. Köket har ljusa skåpluckor och bänkskiva i laminat. Infälld spishäll, diskmaskin samt rostfri micro och ugn. Även spisfläkten, kylen samt frysen är i rostfritt.

Köket är helt okej. Trots den spygröna färgen bakom spisfläkten men grunden är gjord så det behöver bara filas till. Häftigt nog är det inte kaklat utan man har använt borstad aluminium på väggarna. Lättstädat, det gillar vi. Här finner vi oxå husets enda snygga tapet som en fondvägg.

VARDAGSRUM:Stort vardagsrum med parkettgolv och en härlig öppenspis. Här finns utgången till balkongen som har västerläge.

Parketten måste slipas, öppna spisen saknar kassett och väggarna är helt hysteriskt blå. Sen har vi balkongen. Haha! Det som finns kvar av den. Det ser lite ut som om någon blev hungrig och tog en tugga i ena hörnet. Det måste gjutas om såklart. Efter att man har sanerat bort all mossa.

SOVRUM 1:Sovrummet har laminatgolv och ljusa väggar.

Detta är idag ett barnrum och belamrat av lego, bilar, spiderman och ja ni hajar nog. Svårt att ha någon uppfattning. Det kan i princip vara hur illa som helst eller hur bra som helst. Jag lever ju mitt glada, posetiva liv så jag räknar med att det är bra!

SOVRUM 2:Sovrummet har en stor garderob samt utgång till balkongen som har västerläge. Heltäckningsmatta och ljusa tapeter.

Vårt framtida sovrum. Som sagt ljusa tapeter med små blommor på a la 90-tal kitch. En förtjusande spylila sliten matta fulländar detta rum. Ska bli ytters spännande att gå på skattjakt under mattan och se vad som döljer sig där.

SOVRUM 3:Sovrummet har laminatgolv och ljusa tapeter. Garderob.

Innerdörren är borta. Det får bli Desmonds rum. Perfekt, då kan han inte smälla i dörren när han växer upp och in i trotsåldern.

BADRUM:Badrum med plastmatta och våtrumstapet. Ett fönster ger ljus. Duschkabin och tvättho.

Här blir det verkligen intressant. För det första är det fuktskadat och det finns med i besiktningen. För det andra är det påskgult. Det känns lite som att kliva in i en gigantisk äggula. Uppskattningsvis från sent 70-tal. Tack gode gud att det är en våtrumstapet. Tvätthon är bajsbrun. Mörk bajsbrun. Vad jag ska hitta på med den tills vi kan renovera gör mig fortfarande lite trött. Duschkabinen skulle lika gärna kunna hänga på en lina över en alptopp. Men den funkar tills vidare.

-- SOUTERRÄNGPLAN --

SOVRUM 1:Sovrummet har heltäckningsmatta och röda väggar

Vad är det med dessa människor och heltäckningsmattor??? Delar av innertaket är kreativ målat i grönt. (Hjälp!)

SOVRUM 2:Stort sovrum med utgång till tomten. laminatgolv och lila tapeter.

Sovrum? Det är lika stort som vardagsrummet! Det blir tillsvidare ett matrum. Vi ska få ärva Addes föräldrars matsalsbord för 12 personer. Det kommer fylla ut bra.

ÖVRIGT:I övrigt finns i detta våningsplan följande:
- Garage Det var prylar, påsar och skräp från golv till tak så det ska bli en rolig överraskning att få se hur det egentligen ser ut.
- Tvättstuga Fräsha maskiner, tror jag men det fanns iallafall mycket plats för att hänga våttvätt.
- Pannrum Gröööönt, det är det enda jag minns, och gamla ICA-kassar.
- Wc Toastolen var inte ens inkopplad och det saknades handfat och ja allt annat. Förutom damm.
-Matkällare Gröööönt e sköööönt. Vem har valt denna gröna färg??

-- ALLMÄNT OM OMRÅDET --

Detta är ett lungt villaområde beläget mitt emellan Ösmo Centrum och pendeltågstationen. Det är således nära till affärerna, pendeltågen, bussar och skolor. Inte att förglömma så finns det stora strövområden samt populära Körunda golfklubb inom rimligt avstånd.

Nu blir det ännu närmre pendeln men hyreshusen ligger i vägen och sållar bort allt oljud. Perfekt! Tack Nynäshamnsbostäder!

BYGGNAD
Byggnadstyp
1-plansvilla med souterrängplan
Byggnadsår
1965
Grundläggning
Betongplatta
Grundmur
Betong / lättbetong
Stomme
Betong
Fasad
Tegel + trä
Fönster
3-glas + 2-glas
Bjälklag
Trä
Tak
Betongpannor
Utv. Plåtarbete
Lackerad plåt
Uppvärmning
Bergvärme / Öppenspis

Övrigt
- Balkong med västerläge.
- Radonmätning utförd 2008 med ett medelvärde på 60 bq/m3. Gränsvärdet är 200 bq/m3.- Larm finna att överta ( 880 kr / kvartal)
- Större renoveringar som är gjorda:
Taket är bytt år 2000
Ny dränering 2003
Bergvärmen är installerad 2007.
Nya energiglas fönster 2005
Köket renoverat 2005.

1204 m², friköpt, Trädgårdstomt

Vi kommer att ha det så förbannat tufft ekonomiskt det närmsta halvåret. Men det är värt att äta knäckebröd ett tag med tanke på vilket kap vi gjort. Tyvärr var bilderna kopieringsskyddade annars hade jag lagt in en bild på underverket.

På tisdag ska vi till banken igen och fixa med handpenning och annat trevligt.

Jag nyper mig själv lite då och för att försäkra mig om att jag faktiskt är vaken.

Ikväll blir det middag och Eurovision på Munins väg med päronen. Men först ska jag och Des ut och fota lite i vårgrönskan!

Så vaknar man helt enkelt bara upp en dag och är kär

I dag är en sån dag. Jag vaknade upp i morse och fattade meningen med livet. Jag tänker inte ens försöka förklara. Det är för stort. Så fint. Jag vill spara det åt dig så att den dagen det händer dig om det inte redan har hänt, överraskar dig. Slår dig med full kraft. Jag kan lova dig att du inte blir besviken.
Man tror att man älskar någon. När man inser hur mycket man kan älska någon vet man att det för första gången är på riktigt. Det finns ingen gräns, inget slut. Man älskar så mycket att man gråter av lycka inombords. Älskar så det gör ont. Först nu förstår jag varför föräldrar undrar om man kan älska ett barn till lika mycket.

Min tankemaskin kokar över

Denna vecka har varit helt galen. Dessutom är den inte slut än. Hjälp mig någon. Jag är alldelles uppe i varv. Jag har typ inte tid eller lust för den delen att äta för att jag är så heltaggad. Kanske är bra för min feta rumpa men fokusen är obefintlig. Jag minns inte ens vad jag gjorde i måndags? Vänta nu, vi skulle till Tyresö hälsan med Addes axel men de hade inte tid så då tänkte vi fika hos Faster Gud eftersom vi ändå åkt typ halva vägen, eller vänta vi hade inga blöjor med oss så vi åkte till Farmor eller.. det känns som mitt stackars barn varken har haft kläder eller blöjor denna vecka. Det hela började med att vi tittade på ett hus förra måndagen. (iiingen vill veta var du har köpt din tröööja...) Ett underbart litet (?) tegelhus mitt i Ösmo. Lite funkis, lite trädgård, lite renovering, helt perfekt. Riktigt billigt! Detta resulterade i en resa med 700 samtal överallt om lån, borgenärer och försäljning av vår underbara men skitdyra bil. Det hela blir inte bättre av att man kommer halvägs. Får man ett blankt nej så släpper man det hela och går vidare men finns chansen kvar kan man inte tänka på något annat. Den som tar största smällen är mitt barn som blir utan extra ombyte och nya blöjor. Jag kom iallafall ihåg att ta med mig en banan! Så igår när vi för femte dagen i rad (pga, bankbesök, sjukhusbesök, osv osv) inte spenderade kvällen hemma studsade Desmond glatt i Farfars knä endast iförd strumpor och blöja.

Men vi fick lånelöfte till slut! YES!

Nu ska vi bara ordna med detaljerna.

Tänkvärt

"Framgångsrika människor inom livets alla områden , personliga, företagsområdet, pengaområdet har alla en sak gemensamt – de har bestämt sig för att lyckas och gör något åt det.

Om det känns främmande för dig så ta en närmare titt på dig själv. Är du exakt var du vill vara i ditt liv? Om du är det, då har du på olika sätt tagit dig dit. Om du inte är det så har du missat att ta de steg som är tillgängliga för dig (och alla andra) varje dag. Varje dag!

Hellre ramla på rumpan några gånger än att aldrig försöka.

Vad väljer du?"

Jag hittade detta citat på en fantastisk starta-eget-site. Helt plötslig fick jag hur mycket energi som helst.

Totalt lyckorus.

Jag kan betala, jag lovar..

I dag kan bli en bra dag! Om inte något oväntat inträffar som alltid i mitt sketna liv, haha! Enligt planen ska jag iallafall träffa syster yster i Nynäshamn. Långpromenad och sen 6 månaders-kontroll. Jag ska passa på att fråga om de mystiska prickarna som min son får hela tiden. Gärna när han äter jordgubb eller apelsin. Å nu oxå efter han har badat (?). Kul med en rödprickig unge.

Självklart fick vi nej från tråk-banken så på tisdag nästa vecka ska vi till en annan bank och prata lite. Vår månadskonstnad för ett hus skulle i princip bli mindre än vad vi betalar för lägenheten så jag fattar inte varför de krånglar. Men de vill väl att vi fortsäter och betala miljoner i ränta antar jag.

Pruttbank.

I vardagen gror mästerverken

Kolla gärna in syrrans sida: http://wiincka.blogspot.com

Jag har fixat och trixat lite sen sist. Muhhahaha *djävulsk skratt* Jag har hennes blogg i mina galna händer!

Å andra sidan var det ju jag som gjorde den från början.

Nåja, håll till godo!

Älskade skyddsängel jag behöver din hjälp nu....

Idag var det inga problem att komma ur sängen. Upp som ett skott. Låneansöka nästa!!! Jag hoppas hoppas hoppas... håller alla mina tummar på att vi ska få lån så vi kan gå på visning idag med förhoppning om att i huvudtaget kunna buda. När man väl har tagit steget och bestämt sig så vill man bara att allt ska hända på en gång. Vi sa faktiskt när vi flyttade in på Tallvägen att vi som högst skulle bo där i två år. Tro det eller ej men vips så har vi nu i juni bott i denna sketna trea i ett år redan. Visst är den tusen och åter tusen gånger bättre än andrahandslägenheten i Hökarängen. Jag kommer aldrig mer att sätta mig den sitsen. Vi sov i det flottiga köket, med mögel i skåpen och hela maj förra året då jag dessutom var i 5 månaden hade vi inget kylskåp!! Klart att vi kan bo kvar ett tag till men det känns inget roligt att ha ADHD-familjen ovanpå, hundarna som skäller konstant under, dålig ventilation, inte kunna göra om som man vill, inte kunna grilla eller spela hög musik, jämt behöva slåss om en tid i tvättstugan. Jag fick nog igår kväll då jag fann planteringsjord på min balkong som på något mystiskt sätt måste ha trillat dit (ner). Jag har oxå upptäckt det värsta. Jag kan inte sitta på min balkong med Desmond (eller ha balkongdörren eller kökfönstret öppet) om grannen vägg-i-vägg är hemma för hon röker som en borstbindare och alltihop kommer in till oss. Kul. Jättekul. Jag har själv rökt till och från och vet hur skönt det kan vara att sitta på balkongen och ta en cigg så jag unnar henne det, herregud så känslig är jag inte men som ni säkert vet så luktar det värre om man slutat själv.

Jag trivs helt sjukt bra i Ösmo och vill verkligen inte flytta här ifrån så i kväll ska vi på visning av två hus. Ett på Tyrs väg, 106 kvm och en bamsing på Torgvägen 180 kvm. Men först ska vi se om någon bank vill låna ut pengar till oss. En och en halv liten miljon kan man väl få? Snälla?

Jag blir galen jag måste aktivera mig jag kan inte bara sitta här och vänta på svar. Jag går och diskar.

Vår lilla pruttunge!

Jag glömde helt bort att idag är Des 6 månader!

Vår bebis börjar bli stor. Det har gått så fort, alldelles för fort.

En solig söndag på Sorunda Ridklubb

Helt oplanerat blev det en superskön avslutning på valborgshelgen med tävlingar i hästhoppning! Hela familjen Vesterlund, ja eller nästan hela. Lillebror var hemma men alla andra var för en gångs skull samlade. Mirah och Irma, mina vackra lillesystrar tävlade i 2 klasser var med 2 hästar var. Det gick bra men inte strålande. Duktiga var de iallafall. Jag skulle aldrig utsätta mig för den typen av livsfara. Jag vågar å andra sidan knappt klappa en häst. Här är några smakprov från dagens folkfest:








Mirah och Tule










Hela klanen Vesterlund








Mirah i full fart








Hopp och skutt

Desmond i hästvimlet

Nicke Nyfiken spejar för fullt